Endast digitalt: Unga vuxna
Man kan inte skynda på omvändelse
För att bli bättre behövde jag ändra på min omvändelsestrategi.
”Amen.”
Jag böjer huvudet medan sakramentet delas ut. Jag ber, talar om för min himmelske Fader vad jag har gjort fel under veckan och hur jag kunde ha varit bättre. Jag lovar att ändra på mig. Jag tänker på Frälsaren. Jag tar sakramentet. Sedan gör jag exakt samma sak nästa vecka, och upprepar nästan samma saker.
Jag trodde länge att det här var vad sakramentet handlade om: att tänka på Frälsaren, omvända sig och lova att nästa vecka ska bli annorlunda.
Jag hade en känsla av att den här processen inte hjälpte mig att gå framåt. Ingen vecka skilde sig så mycket åt från den tidigare. Jag bad fortfarande enformiga böner, och inte särskilt ofta. Jag hade fortfarande negativa tankar om människor som pratade högt på morgontåget. Jag tittade fortfarande på TV alltför mycket efter jobbet. Det här var ett invant beteende, och fastän jag inte gillade det så visste jag inte vad mer jag kunde göra för att ändra på det. Något saknades uppenbarligen. Jag visste bara inte vad.
Svaret
Under en generalkonferens hittade jag det som fattades. President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, sa: ”Ännu en källa till andlig uppbyggelse är ständig omvändelse, även efter till synes små överträdelser. … Sådan omvändelse bör föregå vårt deltagande av sakramentet varje vecka.”1
Plötsligt blev det uppenbart varför jag inte lyckades: Jag omvände mig bara på söndagar. Eftersom jag bara begrundade mina synder i några minuter under sakramentet hade jag blivit likgiltig under resten av veckan, vilket i slutändan hindrade mig från att förändras.
President Oaks lärdom hjälpte mig att fastställa tre sätt att tillämpa det som fattades i min omvändelseprocess.
Vad som räknas som synd
Jesu Kristi försoning är till för allt, även dåliga vanor och timliga distraktioner – i stort sett allt som kan hindra oss från att bli mer som han. Frälsaren vet att också de allra minsta saker så småningom kan ta oss bort från hans stig, så han vill hjälpa oss övervinna även dem. För att låta honom göra det bestämde jag mig för att börja tänka på sådana saker på ett annat sätt – som saker som hindrade mig från att komma närmare Frälsaren.
Det hjälpte mig att se mina brister tydligare och det har hjälpt mig att ta dem på större allvar. Jag känner mig mer angelägen om att få bort dem och även en ny optimism som kommer från vetskapen om att Kristus kan hjälpa mig att göra det. Om jag vill bli av med de här vanorna så är det bara logiskt att det inte räcker att be om dem en gång i veckan. Jag behöver rådfråga Herren dagligen.
Inbjuda Frälsarens hjälp
Med daglig omvändelse kan vi analysera våra framsteg realistiskt när vi rapporterar tillbaka till vår himmelske Fader. Det är lättare att se var våra svagheter ligger och be honom om specifik hjälp när vi söker förlåtelse. Genom att ta itu med alla de små saker som fjärmar mig från Frälsaren varje dag har mina böner förändrats, och även mina handlingar. I stället för att rätta mig efter min rutin under veckorna har jag hela tiden en önskan att förbättra mig. Jag känner hur Anden påverkar mina beslut. Jag har större viljestyrka att välja ”det svåra och rätta”2 som jag vet kommer från den möjliggörande kraften i Kristi försoning.
Fastän jag hade goda avsikter när jag försökte hantera mina synder på egen hand var det först när jag började lita till Gud under veckorna som allt förändrades. När jag gör det här känner jag hans närhet medan jag försöker förändra mig. Det känns inte längre som om han bara väntar i slutet av en väldigt lång tunnel.
En ny syn på sakramentet
Som president Oaks förklarade omfattar sakramentet inte omvändelse – det är ett steg som görs varje dag, en återkommande cykel. Det är då vi utvärderar veckan, uttrycker vår tacksamhet för Frälsaren och på nytt bestämmer oss för att göra bättre ifrån oss. Allteftersom jag har omvänt mig dagligen har sakramentet fått en ny innebörd för mig. Jag behöver inte längre tränga ihop hela omvändelseprocessen på tio minuter. I stället tänker jag faktiskt på Kristi offer och förundras över hans oändliga kärlek och nåd. När jag tar del av brödet och vattnet känner jag mig verkligen renad och redo att förbättra mig lite till nästa vecka.
När vi omvänder oss under hela veckan får vi chansen att uppskatta sakramentet för det underverk det är. Insikten om att omvändelse är en daglig process har gett mig kraft att möta mina brister med mod och optimism. Jag känner inte längre att jag är ensam med mina problem. I stället för att känna mig nedtyngd och missmodig i sådana situationer kan jag få tillbaka det hopp och den glädje jag kände under dopet.