Porträtt av tro
Esther Cox
Louisiana, USA
Det var bara ännu en dag av översvämningar efter de häftiga skyfall som hade drabbat södra Louisiana. Men när Esther Cox tvåårige son Matthew ramlade ner i den djupa strömmen i ett närbeläget dike blev det hennes värsta dag någonsin. När Esthers man George väl hittade Matthew hade han varit under vattnet i femton minuter.
Leslie Nilsson, fotograf
Väntrummet på sjukhuset var fullt av medlemmar som gav oss sitt stöd. Allt jag mindes när vår biskop kom till sjukhuset och gav Matthew en välsignelse var orden att Matthew skulle klara sig – men inte enligt min tid utan enligt Guds tid. Det kändes trösterikt. Vi bad, och vi visste att allt skulle ordna sig. Oavsett vilka problem Matthew skulle ha så hade vi tro på att det skulle bli bra.
De kallar Matthews tillstånd för ”nära drunkning med hypoxi” vilket innebär att han fick hjärnskador på grund av syrebrist. Det var den värsta dagen i mitt liv, men min himmelske Fader gav honom tillbaka till mig. Han är fortfarande min lilla kille. Jag har tagit hand om honom i tjugo år. Det går upp och ner, men han är en välsignelse. Han är toppen! Och min himmelske Fader har hjälpt mig igenom alltihop.
Jag förlorade min man George för fem år sedan i levercancer. Jag känner att min himmelske Fader förberedde mig för hans bortgång. Jag ville inte ha några fler barn efter Matthew eftersom jag antog att han skulle behöva all min uppmärksamhet, men min himmelske Fader hade andra planer – han gav mig Lilian. Jag är mycket tacksam för henne. Hon hjälper mig med Matthew.
Matthew kan inte prata, men jag tror att han förstår allting. Han älskar att vara utomhus. Jag bara låter honom krypa omkring. Det är det han tycker om att göra. Jag känner att en rullstol begränsar honom. Jag vill att han ska vara fri.
Ingen kärlek är som kärleken från en person som har särskilda behov. Vi älskar varandra väldigt mycket. Vi har ett mycket speciellt band. Gud välsignar mig. Det gör han verkligen.
”Jag ville inte ha några fler barn efter Matthew eftersom jag antog att han skulle behöva all min uppmärksamhet, men min himmelske Fader hade andra planer – han gav mig Lillian. Jag är mycket tacksam för henne. Hon hjälper mig med Matthew.”
”Han är fortfarande min lilla kille”, säger Esther om Matthew. ”Jag har tagit hand om honom i tjugo år.”
”Oavsett vilka problem Matthew skulle ha så hade vi tro på att det skulle bli bra. Och det blev det”, säger Esther. ”Min himmelske Fader har hjälpt mig igenom alltihop.”
Matthew har en speciell rullstol när han är i skolan som han går i tills han är 22.