Den första synen: Ett mönster för personlig uppenbarelse

President Henry B. Eyring

andre rådgivare i första presidentskapet

Profeten Joseph Smith lärde oss genom sin upplevelse i den heliga lunden hur vi kan ta emot personlig uppenbarelse som en del av våra dagliga liv.

Tvåhundraårsjubileet av det vi kallar ”Joseph Smiths första syn” är ett bra tillfälle för oss att stärka vår tro på hans profetiska uppdrag och att lära av hans exempel hur vi kan öka vår förmåga att ta emot personlig uppenbarelse av Gud.

När fjortonårige Joseph Smith gick ut ur skogsdungen i Palmyra, New York, visste han av personlig erfarenhet att Gud kommunicerar med sina barn under jordelivet. Han trodde på orden han hade läst i Bibeln.

”Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.

Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden” (Jak. 1:5–6).

Joseph Smith agerade oförskräckt efter det löftet, liksom vi alla kan göra. President Russell M. Nelson har sagt följande om vår möjlighet: ”Om Joseph Smiths enastående upplevelse i den heliga lunden lär oss något, är det att himlen är öppen och att Gud talar till sina barn.”¹

Gud håller sitt löfte att kommunicera med sina barn under jordelivet om de frågar och är redo att ta emot den kommunikationen. Profeten Joseph Smith talade av erfarenhet – det han upplevde under den första synen och den stora ström av uppenbarelse som kom till honom genom återställelsen – om hur vi kan ta emot personlig uppenbarelse som en del av vårt dagliga liv.

”När vi är redo att komma till honom, är han redo att komma till oss.”²

Himlen är öppen.

Vår utmaning är att handla så att vi kan ta emot de budskap med sanning som vår himmelske Fader är redo att sända oss som uppenbarelse, och att se det som han redan har sänt. Joseph Smiths upplevelse är ett exempel på det. Han hade troligtvis läst Jakobs brev och andra böcker i Bibeln flera gånger, liksom vi har gjort. Men en dag såg han ett budskap, genom den Helige Anden, som ledde honom till den heliga lunden. Här är hans redogörelse för hur han upptäckte ett budskap från Gud som sänts långt tidigare:

”Medan jag kämpade med dessa stora svårigheter som striden mellan de olika religionssamfunden orsakat, läste jag en dag i Jakobs brev, första kapitlet och femte versen: ’Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.’

Aldrig har något skriftställe gjort större intryck på en människas hjärta än vad detta den gången gjorde på mitt. Det tycktes med stor kraft tränga in i mitt hjärtas innersta känslor. Jag begrundade det om och om igen eftersom jag visste att om någon människa behövde vishet från Gud så var det jag, för jag visste inte vad jag skulle göra, och om jag inte fick mera vishet än jag då hade, skulle jag aldrig kunna veta det. De olika sekternas religionslärare tolkade nämligen samma skriftställen så olika att de tillintetgjorde allt hopp om att kunna avgöra frågan genom att vädja till Bibeln” (JS–H 1:11–12).

Joseph Smiths upplevelse är ett mönster vi kan följa för att känna igen personliga budskap från Gud. Varför trängde ett skriftställe med stor kraft in i hans hjärtas innersta känslor? Och varför begrundade han det om och om igen?

Det kan finnas många anledningar till att Gud talade med så stor kraft till den unge Joseph, men en av huvudanledningarna var att hans hjärta var redo.

Ett förkrossat hjärta är ett förberett hjärta

Joseph hade ett förkrossat hjärta av minst två anledningar. Han ville få förlåtelse för sina synder och svagheter, vilket han visste endast kunde komma genom Jesus Kristus. Och han var ytterst angelägen om att få veta vilken av de stridande kyrkorna som hade rätt och vilken han borde sluta sig till.

Joseph hade förberetts med tron på att Jesus är Kristus, hans Frälsare. Med den tron och ett ödmjukt hjärta var han redo. Han sa följande om sina känslor vid den tiden: ”Jag ropade till Herren om nåd, ty det fanns ingen annan jag kunde gå till och få nåd.”³

Han var redo, liksom vi kan vara, att göra anspråk på Jakobs löfte. Den ström av uppenbarelser som kom gjorde att Herren kunde förändra Josephs liv och välsigna alla vår himmelske Faders barn, och deras familjer, som har levat eller någonsin kommer att leva på jorden.

En enastående välsignelse för dig och mig är att vi kan lära av Josephs exempel hur vi tar emot ljus och kunskap från Gud. Genom att följa Josephs exempel kan vi ge bestående glädje till dem vi älskar och tjänar åt Herren. Och sedan kan deras exempel föra välsignelsen av personlig uppenbarelse vidare längs en kedja vars ände vi inte kan se, men som vår himmelske Fader kan se.

Förberedelse för att ta emot uppenbarelse

Josephs mönster för förberedelse för att ta emot personlig uppenbarelse var enkelt och är enkelt att ta till sig, men det är inte nödvändigtvis en enda rad steg, där det ena leder till det andra. Du är ett unikt Guds barn, så du har olika förmågor att lära och olika sätt att lära dig sanningen. Men av Josephs exempel kan du se hur några uppenbarelser av ljus och sanning är nödvändiga som förberedelse för att du ska kunna ta emot fortsatt personlig uppenbarelse. Herren visste det när han gav sakramentsbönerna till var och en av oss som en mall som förbereder oss för att ta emot personlig uppenbarelse genom den Helige Anden.

Det kanske är annorlunda för dig, men när jag hör orden ”O Gud, du evige Fader” (L&F 20:77, 79) så får jag en varm, kärleksfull känsla. Orden i sakramentsbönerna får mig att tänka på hur det kändes när jag steg upp ur en dopbassäng i Philadelphia, Pennsylvania, när jag var åtta år. Jag visste att Jesus var min Frälsare och kände glädjen över att vara ren. Ibland kommer jag att tänka på en målning av honom på korset eller när han kommer ut ur graven. För det mesta får jag en känsla av tacksamhet och kärlek till honom.

När jag hör orden att jag ska betyga att jag är villig att alltid minnas honom och hålla hans bud, känner jag ett ödmjukande behov av omvändelse och förlåtelse. När jag sedan hör löftet att jag alltid kan ha hans Ande hos mig (se L&F 20:77) så känner jag att det är sant. Och varje gång känner jag ljus, frid och tillit till att jag kan höra uppenbarade budskap från Gud.

Fjortonårige Joseph Smith hade inte sakramentsbönerna när han förbereddes för de personliga uppenbarelser som kom i den heliga lunden och under resten av livet. Men han följde ett mönster som vi alla kan följa för att kunna få fortsatt personlig uppenbarelse.

Han studerade Guds ord som redan uppenbarats i skrifterna.
Han begrundade det han hade läst och känt.
Han läste skrifterna ofta och noggrant.
Till följd av den tro han fick genom att studera och begrunda bestämde han sig för att be.
När uppenbarelse kom fick han sanning och ljus, levde efter sanningen han hade fått och sökte mer sanning.
Han läste skrifterna igen och fick ytterligare uppenbarelse från Gud, som han skrev ner.
Han fortsatte att be och lyda och fick därigenom ännu mer ljus och undervisning.

President Nelson har beskrivit den underbara möjlighet vi får när vi följer Joseph Smiths exempel: ”Vad öppnar ditt sökande på samma sätt för dig? Vilken vishet saknar du? Vad känner du ett angeläget behov av att veta eller förstå? Följ profeten Josephs exempel. Hitta en lugn plats dit du kan gå regelbundet. Ödmjuka dig inför Gud. Utgjut ditt hjärta till din himmelske Fader. Vänd dig till honom för att få svar och tröst.”⁴

Satan bekämpar uppenbarelse

När du följer Joseph Smiths exempel studerar du noga hans exempel i fråga om mod och ihärdighet. Du kanske inte möter det motstånd han upplevde i den heliga lunden när du ber, men du gör klokt i att komma ihåg det. Joseph beskrev motståndet så här:

”Sedan jag dragit mig undan till den plats dit jag förut bestämt mig för att gå och hade sett mig omkring och funnit att jag var ensam, knäböjde jag och började uppsända mitt hjärtas önskningar till Gud. Jag hade knappt gjort det, förrän jag omedelbart greps av en makt som helt och hållet överväldigade mig och hade ett så häpnadsväckande inflytande över mig att min tunga bands, så att jag inte kunde tala. Tätt mörker omslöt mig och det tycktes mig för en stund som om jag vore dömd till plötslig undergång.

Men då jag ansträngde mig av alla krafter att ropa till Gud om befrielse ur denna fiendes makt som gripit mig, och i samma ögonblick som jag höll på att sjunka i förtvivlan och överlämna mig åt undergång – inte åt någon inbillad undergång utan åt en verklig varelses makt, som kom från den osynliga världen och som hade en sådan förunderlig makt som jag aldrig förr känt hos något väsen – just i detta skrämmande ögonblick såg jag en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig” (JS–H 1:15–16).

Detta hemska motstånd som fortsatte under hela Josephs liv, kom på grund av att Lucifer ville stoppa de uppenbarelser som ledde till återställelsen av Jesu Kristi evangelium. Dina böner om uppenbarelse från Gud leder inte till samma grad av motstånd, men du behöver följa Josephs exempel på mod och ihärdighet.

Satan använder sig troligtvis av mer omärkliga metoder för att motverka dina ansträngningar att ta emot och bevara personlig uppenbarelse. Ett sätt är hans avsikt att komma med lögner, hans metod med falsk uppenbarelse. Han försöker nå dig med budskap avsedda att intala dig att det inte finns någon Gud, ingen uppstånden Jesus Kristus, inga levande profeter, ingen uppenbarelse, att Joseph Smith blev lurad och att dina känslor och viskningarna från den Helige Anden är inbillningar från ”ett vanvettigt sinne” (Alma 30:16).

Han angriper dig med dessa lögner, precis som han ansatte Joseph Smith, just i det ögonblick när du ska be, och återigen när du har tagit emot uppenbarelse. Jag har hittat två sätt att undkomma sådana angrepp.

För det första: Skjut aldrig upp en maning att be. Lämna inget utrymme för att tvivel ska uppstå. President Brigham Young (1801–1877) sa att den som väntar tills han eller hon känner för att be blir mindre benägen att göra det.⁵

För det andra: Skriv snabbt ner de budskap du får från Gud. Jag har märkt att ett andligt intryck som var tydligt i ena minuten kan vara dimmigt eller borta några minuter senare. Jag har lärt mig att gå upp och skriva ner intryck om det så är mitt i natten. Annars kanske de går förlorade.

I detta lär Joseph oss ytterligare något. Han skrev ner upplevelsen av den första synen flera gånger, och han beskrev den för ett flertal personer under årens lopp. Liksom andra profeter insåg profeten Joseph hur viktigt, och svårt, det är att beskriva uppenbarad sanning i ord.

Uppenbarelse välsignar våra efterkommande

Liksom Joseph Smith kan vi välsigna våra barn och våra barnbarn med orden från de uppenbarelser vi får av Gud. Eftersom vi är individer med unika behov kanske bara några av uppenbarelserna vi får som rör oss själva kan tillämpas på dem vi är ansvariga för. Men det nedskrivna beviset på att Gud har talat till oss kan för dem vara samma välsignelse som den profeten Joseph gav till oss.

Den första synen visar oss att himlarna är öppna. Gud hör våra böner. Han uppenbarar sig själv och sin Son för oss. Den Helige Anden talar till hjärtat hos dem som är redo att höra och känna den milda, stilla rösten. Vi kan föra det vi lär oss och de budskap vi får vidare till dem vi älskar och som kommer efter oss.

Vi tackar vår välvillige Fader i himlen som älskar oss, hör våra böner och sa om Frälsaren i vår tid: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!” (JS–H 1:17). Och vi tackar Herren Jesus Kristus som återställde sin kyrka genom profeten Joseph Smith. Och vi tackar den Helige Anden som är angelägen om att vara vår ständiga följeslagare.

Jag vittnar om att svaret är ”ja” på barnets bön:

Himmelske Fader, är du alltid där?

Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?⁶

Jag ber att vi, liksom profeten Joseph Smith och vår levande profet i dag har gjort, tackar ja till uppmaningen från vår kärleksfulle himmelske Fader, från vår Frälsare och från den Helige Anden att ta emot ljuset och sanningen i personlig uppenbarelse varje dag.

Bakgrund från Getty Images