Han vill att jag ska vara lycklig
När jag togs till akuten i ilfart med dubbelsidig lungkollaps trodde jag att mitt liv var över. Jag var varken känslomässigt eller andligt redo för slutet, men kroppen höll på att ge upp. Det var svårt för min familj att se mig i det tillståndet, men de var starka, och jag hade ju glädjande nog överlevt.
Men kampen slutade inte där. Sedan dess har jag fått leva med bara en fungerande lunga och krökt ryggrad. Varje dag är smärtsam och svår. En gång tänkte jag att det vore bättre att dö än att fortsätta lida. Jag kände mig svag, inte bara fysiskt utan också mentalt och andligt. Jag förlorade hoppet och självförtroendet blev lidande. Jag började ta avstånd från de människor i mitt liv som uppmuntrade mig. Men min familj gav aldrig upp om mig. De älskade och tog hand om mig, och mina vänner fortsatte att stötta mig. Trots det kände jag ändå att min framtid inte skulle bli så ljus som jag hade föreställt mig.
En kväll kände jag mig extra missmodig. Jag bestämde mig för att läsa min patriarkaliska välsignelse. Jag fick tårar i ögonen när jag läste de första raderna: ”Vår Fader i himlen bryr sig om dig och älskar dig. Han vill att du ska vara lycklig i det här livet.”
I det ögonblicket insåg jag att min himmelske Fader verkligen har en ljus framtid i beredskap åt mig och att jag har underbara välsignelser att vänta, så länge jag följer den stig han vill att jag ska ta.
Vår Fader i himlen visste att vi alla skulle få svårigheter, så han sände sin Son, Jesus Kristus, som skulle lida för vår skull och trösta oss. Det visar hur stor deras kärlek till oss är. Jag kanske får lida varje dag i mitt liv här på jorden, men jag vet att deras kärlek alltid finns där för mig och att deras löften blir uppfyllda om jag håller mig kvar och följer dem.