Sista ordet
Jag hade sett en syn
På våren 1820 undrade fjortonårige Joseph Smith vilken kyrka han skulle sluta sig till. Joseph vände sig till skrifterna för att få svar. I Jakobs brev 1:5 läste han att om vi brister i vishet så ska vi be till Gud.
Omsider kom jag till slutsatsen att jag antingen måste förbli i mörker och förvirring, eller också måste jag följa Jakobs råd, det vill säga be till Gud. …
Så i enlighet med detta mitt beslut att be till Gud, drog jag mig undan till skogen för att försöka. Det var på morgonen en härlig, klar dag, tidigt på våren artonhundratjugo. …
Sedan jag dragit mig undan till den plats dit jag förut bestämt mig för att gå och hade sett mig omkring och funnit att jag var ensam, knäböjde jag och började uppsända mitt hjärtas önskningar till Gud. Jag hade knappt gjort det, förrän jag omedelbart greps av en makt som helt och hållet överväldigade mig. … Tätt mörker omslöt mig och det tycktes mig för en stund som om jag vore dömd till plötslig undergång
Men då jag ansträngde mig av alla krafter att ropa till Gud om befrielse ur denna fiendes makt som gripit mig, och i samma ögonblick som jag höll på att sjunka i förtvivlan och överlämna mig åt undergång … såg jag en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig. …
När ljuset vilade på mig såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsar all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn och sa, medan han pekade på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom! …
Jag hade faktiskt sett ett ljus, och mitt i det ljuset såg jag två personer, och de talade verkligen till mig, och trots att man hatade och förföljde mig för att jag sade att jag hade sett en syn var det ändå sant … Jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det.
Illustrationer Andrew Roberts