Hemmet och familjen
En kärleksgåva
Författaren bor i Utah, USA.
När min man välsignade vår lilla dotter började jag få en glimt av djupet och bredden i vår himmelske Faders kärleksgåva – prästadömet.
Illustration ALE + ALE, Morgan Gaynin
Jag var ny medlem i kyrkan, nygift och nu nybliven mamma. Det var fastesöndag och vår lilla dotter skulle få ett namn och en välsignelse. Jag hade aldrig sett ett barn välsignas tidigare eftersom vi bodde i en församling med få unga familjer. Jag visste inte vad jag hade att vänta. Men genom Anden kände jag att det var något mycket speciellt och betydelsefullt.
Min man, tillsammans med andra vördnadsfulla prästadömsbärare, höll försiktigt vår dyrbara lilla dotter. Den ljuvliga andliga känslan fyllde mig med glädje. Tårar rann nerför kinderna och mitt sinne fylldes av en myriad intryck. Jag visste att jag bara började få en glimt av djupet och bredden av vår himmelske Faders förunderliga kärleksgåva till oss – prästadömet.
När missionärerna undervisade mig kände jag hur hedrade de kände sig över att bära prästadömet. Jag hörde det i deras ord och i deras böner, och när de välsignade mig att kunna övervinna en utmaning som gällde Visdomsordet. Jag kände hur deras händer, som de varligt lagt på mitt huvud, började darra när de uttalade ord som jag visste kom från Herren – kärleksfulla och helande ord.
Snart var jag döpt, och prästadömsbärarnas händer lades återigen på mitt huvud. Jag konfirmerades som medlem i Herrens kyrka, och den Helige Andens gåva förlänades mig. Jag var renad och född på nytt. Jag kände prästadömets kraft i hela mina kropp, och för första gången i mitt liv kände jag sann glädje.
Min man och jag gifte oss kort efter mitt dop. Hans föräldrar var medlemmar i kyrkan och hans hem var centrerat kring evangeliet, men jag visste att hans vittnesbörd inte var så starkt rotat. Ändå var jag inte orolig. Min nya tro överflödade av optimism. Jag skulle helt enkelt älska honom och ha tålamod och be.
Under månaderna när jag bar på vår förstfödda, kände jag mig som mammor gör – så nära mitt lilla barn, så full av förundran över det nya livet inom mig. När vår dotter föddes hade min närhet till henne blivit till ett band av kärlek, starkt och ljuvligt.
Men jag var orolig för min man. Han hade inte välsignats med den intensiva närhet till vår dotter som jag hade kunnat glädja mig åt. Naturligtvis älskade han henne, men jag undrade och oroade mig för om ett starkt band skulle utvecklas mellan dem. Jag oroade mig medan jag matade henne, badade henne och höll henne och min man samtidigt var upptagen med att arbeta för att försörja vår familj.
Nu, några veckor efter hennes födelse, var vi där i vår kyrka. Ett underverk skedde framför mina ögon och i mitt hjärta. Min famlande man log mot sina bröder i ringen med ögonen fulla av ljus och glittrande av tårar. I gengäld flödade kärlek och stöd från dessa bröder till honom när de lade händer på varandras axlar, höll vår flicka och formade en liten ring som badade i ren och helig kärlek. När min man påbörjade välsignelsen hörde jag att hans röst darrade och jag visste att han kände Herrens kraft och vördnaden för att bära hans prästadöme.
Jag kände den kärlek till vår lilla flicka som vällde upp i honom, och jag visste att han verkligen hade försökt förbereda sig för att ge henne den välsignelse som vår himmelske Fader hade för avsikt att hon skulle få. Min glädje var full när jag insåg att han nu hade ett starkt band till vår dotter. Det var ett band som aldrig skulle försvagas.
Många år har gått sedan den upplevelsen. Oräkneliga gånger har jag sett och känt skönheten i prästadömet som utövats på så många sätt, på så många platser och för så många av vår himmelske Faders barn. Jag har sett vackra frälsande förrättningar utföras och hjärtan fyllas. Jag har sett rening, helbrägdagörelse, tröst och undervisning ske. Jag har sett och känt hur bördor har lyfts.
Jag vet att jag fortfarande inte till fullo förstår hur storslaget prästadömet är, men varje gång ett barn välsignas har jag fyllts av samma förundran som jag kände när min förstfödda välsignades. Jag är förundrad över den kärlek som vår himmelske Fader har visat genom att dela sin kraft med oss, och jag fylls av obeskrivlig tacksamhet för mitt vittnesbörd om honom, om hans älskade Son och om vårt vackra, återställda evangelium.