Simma som en sjöhäst
”Den Helige Anden … visar … er allt vad ni bör göra” (2 Nephi 32:5).
Robin stirrade ner i simbassängen. Han försökte att inte tänka på hur långt han behövde simma. Allt som betydde något var att han fick ett märke. Seepferdchen (Sjöhästen) var märket som skulle visa alla i Tyskland att han kunde simma alldeles själv.
Jag klarar det här! tänkte Robin. Han drog ett djupt andetag och hoppade i.
PLASK!
Det kalla vattnet kändes skönt den här varma dagen.
Ta en meter åt gången, hade pappa sagt till honom. Tänk inte på alla 25 metrarna på en gång.
Robin höll huvudet nere. Han rörde på armarna och benen på det sätt som han hade övat på i flera månader. Han kom upp för att få luft med några sekunders mellanrum.
Spark. Simtag. Spark. Simtag.
Plötsligt blåste simläraren i sin vissla. Robin tittade överraskat upp.
”Bra jobbat”, sa hans lärare.
Han hade gjort det!
Robin skrattade och gjorde några kullerbyttor under vattnet för att fira. Han var en sjöhäst!
När Robin kom hem skyndade han sig att hitta pappa.
”Pappa, titta!”
Robins pappa lade ner sin hammare. Så fort pappa fick syn på seepferdchen-märket log han brett.
”På första försöket?” Pappa gav Robin en stor kram. ”Vad vill du göra för att fira det?”
Robin tänkte en stund. ”Det jag helst vill göra är att åka till simbassängen med dig. Jag vill visa dig vad jag kan göra.”
Pappas leende blev ännu bredare. ”Ja, då kan vi fira båda två. Vi åker dit så fort jag har tid.”
Robin sträckte upp en knytnäve i luften. Han kunde knappt bärga sig förrän han fick märket fastsytt på badbyxorna och kunde åka och simma med pappa.
Det gick flera dagar. Robin frågade flera gånger om simbassängen, men det var alltid något som kom i vägen. Pappa verkade alltid vara så upptagen.
En morgon knäböjde Robin vid sin säng och bad. I slutet av bönen lade han till en sak.
”Ge pappa lite extra tid så att vi kan åka till simbassängen. I Jesu Kristi namn, amen.”
När Robin öppnade ögonen hörde han pappa knacka på dörren.
”Ska vi åka till simbassängen? Jag vill se när du simmar!”
Robin tappade hakan. ”Pappa! Du kommer inte att tro det här. Jag bad precis om att du skulle få lite extra tid så att vi kunde åka dit.”
Pappa lade armarna i kors och lutade sig mot dörrkarmen. ”Det var intressant. Du förstår att jag hörde precis ett milt, tydligt budskap från den Helige Anden att jag behövde ta dig till simbassängen. Det är nog bäst att vi åker dit!”
Det var en härlig utflykt. Robin visade pappa att han kunde simma 25 meter utan uppehåll. Pappa blev im-ponerad. Och Robin blev imponerad av pappas kullerbyttor under vattnet. Pappa kunde göra fem i rad!
”Jag är glad att vår himmelske Fader gav dig lite extra tid i dag”, sa Robin.
”Jag tror faktiskt att jag bara lät mig själv bli så upptagen”, sa pappa. Jag tror att den Helige Anden påminde mig om att vi måste ta oss tid till varandra, tror du inte det? Jag lovar att göra min del.”
Robin log. ”Jag också!”
Pappas ansikte sprack upp i ett leende. ”En sak till. Har jag någonsin berättat att jag aldrig har förlorat en plasktävling?”
Robin log tillbaka. ”Dagen är inte över än!”
Illustration Mark Robison