Unga vuxna
Hur vi blir bättre förvaltare av den jord som Gud har skapat åt oss
Äldste Marcus B. Nash
i de sjuttios kvorum
Från ett tal som hölls under det 18:e årliga Stegner Center-symposiet på University of Utah i Salt Lake City den 12 april 2013.
Ju bättre vi tar hand om den här världen och allt som finns i den, desto bättre kan den uppehålla, inspirera, stärka, liva upp och glädja våra hjärtan och andar.
Mitt stora intresse är att vistas i naturen, oavsett om jag vandrar, åker skidor, paddlar havskajak, cyklar eller kanske åker på safari. Som barn älskade jag att vara i skogen och uppleva det tysta men talande vittnesbörd som de höga barrträden bar om Skaparen. Allteftersom jag blivit vuxen har jag insett genom studier och tro att om vi kunde förstå vilka vi är, livets mening och avsikten med jordens skapelse – och behålla dessa tankar – skulle vi behandla den här jorden och allt som finns på den på ett högre, ädlare sätt.
Guds avsikt med jordens skapelse
Herren har genom sina profeter, både forntida och nutida, försökt hjälpa oss förstå och uppskatta gåvan att få leva på den här vackra jorden. I Gamla testamentet begrundade David Guds storslagna skapelser och undrade högt varför Gud – bland sådana underverk – tänker på människan (se Ps. 8:5). David drog slutsatsen att människan är speciell, krönt ”med ära och härlighet” (Ps. 8:6).
Mose såg också i en syn oräkneliga världar1 och förkunnade: ”På grund av detta vet jag nu att människan är intet, vilket jag aldrig hade föreställt mig” (Mose 1:10).
I sin ödmjukhet inför storheten i Guds skapelse fanns det en viktig sanning han inte förstod. Så Herren visade honom återigen sin gränslösa skapelse och förkunnade med kraft att han – Gud – skapade allt detta för ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Den här jorden – ja, hela skapelsen – har utformats för att hjälpa oss uppnå odödlighet och evigt liv.
Herren talade också om avsikten med jorden när han sa: ”Vi ska göra en jord på vilken dessa [som är vi] kan bo. Och vi ska pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem” (Abr. 3:24–25; se även v. 26). Livet på den här jorden, tillsammans med handlingsfrihetens gåva, ger oss möjligheten att välja att eftersträva och en dag ta emot allt som Gud erbjuder.2
När jordens skapelse var fullbordad var Gud nöjd eftersom han såg att den skulle tjäna sitt syfte för oss, hans barn.3 Guds söner och döttrar och familjerna de skapar är inte inkräktare på den här jorden, utan snarare har de en avgörande betydelse för dess syfte.4
Vi ska vara goda förvaltare
Livet på den här jorden är både en välsignelse och ett ansvar. Herren förkunnar: ”Se, djuren på marken och fåglarna i luften och det som kommer ur jorden är avsett att brukas av människan till föda och till kläder och för att hon ska kunna ha mer än nog” (L&F 49:19). Men eftersom jorden och allt som finns på den är ”[hans] händers verk” (L&F 29:25), tillhör alltihop honom.5 Som tillfälliga invånare på den här jorden är vi förvaltare – inte ägare. Som sådana är vi ansvariga inför Gud – ägaren – för vad vi gör med hans skapelse: ”För det är viktigt att jag, Herren, gör var och en ansvarig som förvaltare över jordiska välsignelser, vilka jag skapat och berett för mina skapelser” (L&F 104:13).
Hur vi tar hand om jorden, hur vi använder och tar del av dess överflöd, och hur vi behandlar allt som vi har fått är en del av vårt prov i dödligheten. Vi ska tacksamt ta vara på det som Herren har gett oss, undvika att förslösa liv och resurser, och använda jordens överflöd för att ta hand om de fattiga.6 Herren hyser djup omsorg om allt liv och speciellt om sina barn, och kommer att hålla oss ansvariga för vad vi väljer att göra (eller inte göra) med hans skapelses överflöd.
Herren lovar oss att om vi följer honom och förståndigt använder jordens resurser med tacksägelse och respekt, ”är jordens fullhet [vår], djuren på marken och fåglarna i luften … Och det behagar Gud att han har gett allt detta åt människan, ty för detta ändamål skapades det för att brukas med omdöme, inte omåttligt, inte heller genom rofferi” (L&F 59:16, 20).
Vi ska använda de här tillgångarna med omdöme och tacksamhet, i avsikt att hjälpa andra – nutida, gångna och framtida generationer – att ta emot de välsignelser som vår himmelske Fader önskar ge sina barn.
Att se bortom oss själva
Sorgligt nog lever vi i dag i en värld där det finns de som kanske väljer att förkasta Gud och behandla hans skapelse med förakt. När det händer lider Gud och hans skapelse.
Enok berättade att Gud grät på grund av sina barns dåliga val och kvävande själviskhet.7 Moroni profeterade att det i de sista dagarna skulle finnas ”eld och stormar och rökmoln … [och] stor orenhet … på hela jorden” och att sådana förhållanden skulle vara kopplade till ”alla slags avskyvärdheter. Då ska det vara många som säger: ’Gör si eller gör så, det har ingen betydelse’” (Morm. 8:29, 31). När människan förorenar världen andligt eller timligt, lider inte bara Gud utan även naturen!8
Nog så viktigt är att välsignelserna och kraften som finns tillgänglig genom Herrens återställda kyrka och evangelium har förmåga att utvidga och förändra människans själ bortom jaget, att inspirera kärlek till Gud och hans skapelser och hjälpa oss tänka på andras välbefinnande och ta hänsyn till framtida generationers behov.
Naturen för oss närmare Gud
Jorden och allt liv är mer än saker vi ska konsumera och/eller spara på. Vissa delar av den ska också bevaras! Oförstörd natur och ”allt som kommer ur jorden … är skapat för människans nytta och … för att behaga ögat och glädja hjärtat, … och uppliva själen” (L&F 59:18–19).
Naturen i sitt jungfruliga tillstånd för oss närmare Gud, rensar bort materialismens oväsen och distraktioner från sinne och hjärta, lyfter oss till en högre, mer upphöjd sfär och hjälper oss bättre lära känna vår Gud: ”Jorden far på sina vingar, och solen ger sitt ljus om dagen och månen ger sitt ljus om natten och stjärnorna ger också sitt ljus, … och den som har sett något eller det minsta av dem han har sett Gud verka i sitt majestät och sin kraft” (L&F 88:45, 47).
Jag tycker fortfarande om att vandra i bergen bland de praktfulla granitklipporna och topparna. Trots sin tystnad talar de om Guds kraft och storhet – och om hans unika känsla för skönhet. Som Alma vittnade: ”Allt tyder på att det finns en Gud. Ja, hela jorden och allt som finns på dess yta … vittnar om att det finns en högste Skapare” (Alma 30:44).
Jag älskar att titta på stjärnorna på natten och försöka greppa evigheten i den tid och rymd jag har inom räckhåll. Jag förundras alltid av den visshet som kommer i de här tysta stunderna att Herren, trots kosmos vidsträckthet, känner lilla mig. Och han känner var och en av oss. Skapelsen vittnar om Skaparen, och om vi bevarar dessa speciella, oförstörda platser, kan de vältaligt och djupt vittna om vår Gud och inspirera oss att gå framåt.
Ju bättre vi tar hand om den här världen och allt i den, desto mer kan den uppehålla, inspirera, stärka, liva upp och glädja hjärta och ande – och förbereda oss för att bo hos vår himmelske Fader tillsammans med våra familjer i en celestial sfär, som kommer att vara just den jord vi lever på i dag, men i ett förhärligat tillstånd.9
Må vi ta hand om den här jorden – vårt nuvarande och potentiellt framtida hem.