Endast digitalt: Sista dagars heliga berättar
Vägledda av Herren
Herren känner oss och vet vad som är rätt för oss nu.
Foto Cody Bell
Giselle
Innan vi gifte oss arbetade André på sin doktorsexamen och fick en tjänst på University of Michigan. Vi gifte oss och flyttade till Michigan. Så småningom började André få en del problem på jobbet och ville byta till ett annat.
Vi var unga, vi hade just gift oss och vi visste inte vad vi skulle göra. Vi bestämde oss för att be om det.
André
En dag gick jag till universitetet och såg en anslagstavla med lediga tjänster. Jag sökte tre av de olika tjänsterna. Inom en vecka erbjöds jag alla tre tjänsterna.
Giselle
Vi undrade vad vi skulle göra. Vi bad igen. En tjänst var i England men vi ville stanna i USA. En var i Texas och den tredje i Maryland nära Washington D.C. Tjänsten i Maryland var hos NASA. André är vetenskapsman, så NASA verkade som en bra plats.
André
Under flytten till Maryland körde jag medan Giselle sov. Det var tidigt på morgonen när jag såg templet i Washington D.C.
”Vakna! Vakna! Ser du det?” sa jag till Giselle. ”Det är som ett slott!”
Giselle
Jag sa till André att vi kanske kunde åka och besöka det någon dag. Vi hade ingen aning om vad det var. Några dagar efter vår ankomst till Maryland gick jag till biblioteket för att använda internet till att söka jobb och titta på min e-post.
En dam som arbetade där hörde min brytning och frågade varifrån jag kom. Jag berättade för henne att jag var från Brasilien och vi började prata. Hon hette Edna. Jag berättade att vi just hade flyttat från Michigan och nämnde var vi bodde.
”Jag bor i samma lägenhetskomplex”, sa Edna.
När jag gick tillbaka till biblioteket nästa dag sa Edna: ”Jag är så glad att du är tillbaka. Jag vill bjuda hem dig och din man på middag.”
Jag tyckte det var konstigt eftersom hon inte kände mig. Sedan sa hon: ”Jag nämnde dig i mina böner eftersom jag kände något riktigt speciellt när jag träffade dig igår.”
Vi åkte hem till henne och fick veta att hennes man nyligen hade gått bort. Efter middagen spelade hon ”Lär mig att följa dig” (Psalmer, nr 150) på pianot. Hon sa att det var hennes mans favoritpsalm och att den spelades på hans begravning. Sedan berättade hon för oss om frälsningsplanen och frågade om vi ville följa med henne till kyrkan,
Vi gick till kyrkan och människorna där välkomnade oss. Vi bestämde oss för att gå dit igen följande söndag. Vi tackade ja till att undervisas av missionärerna. Edna erbjöd oss att få lektionerna hemma hos henne. I fem månader gick vi i kyrkan varje söndag. Våra hjärtan och andar förbereddes för dopet.
André
När det annonserades att vi skulle döpas såg alla förvånade ut. ”Wow, är ni inte medlemmar?” sa de. ”Men ni är ju här varje vecka!” Vårt dop var speciellt. Nästan hela församlingen kom.
Vi beseglades i Washington D.C. tempel ett år senare. När vi kom till templet insåg vi att det var slottet vi hade sett mer än ett år tidigare!
Giselle
Efter vår besegling i templet fick vi en hel del bekymmer.
Efter den 11 september 2001 blev det svårt för oss att förnya våra visum. Det gjorde mig ledsen eftersom jag nyss hade fått examen från ett kommunalt college och höll på att ansöka om fullt stipendium vid University of Maryland. Jag beviljades inte stipendiet och labbet som André arbetade för skulle stänga.
Vi tänkte att det kanske var dags för oss att återvända till Brasilien.
André
Vår biskop sa att vi kunde hjälpa många medlemmar i Brasilien och utvecklas på sätt som kanske inte var möjliga i USA. Han rådde oss att hålla oss nära kyrkan.
”Åk till Brasilien och tjäna Herren”, sa han.
När vi hade bott ett tag i Brasilien kom vår stavspresident hem till oss och kallade mig att verka som biskop. På något sätt visste jag att jag skulle bli kallad. Ett par nätter före min kallelse kunde jag inte sova. Jag funderade och studerade.
Giselle
Jag undrade vad som pågick. Jag såg honom förändras före sin kallelse.
André
När jag påbörjade min verksamhet hade vår församling 80 aktiva medlemmar. När jag avlöstes var det många fler som kom regelbundet, och tolv personer i vår församling hade gått ut som missionärer. Det var underbart!
Ungefär samtidigt som jag avlöstes, avlöstes president Dieter F. Uchtdorf från första presidentskapet. Jag minns att president Russell M. Nelson sa att president Uchtdorf hade nya och viktiga ansvar i de tolv apostlarnas kvorum.
Tre månader senare kallades jag som förste rådgivare i missionspresidentskapet. Jag hade inte verkat som missionär men jag älskade mitt ämbete. Jag älskar att arbeta tillsammans med missionärerna. Herren känner mig. Han visste att jag behövde bli avlöst som biskop för att kunna verka i en tid och på en plats som är rätt för mig nu.