Full rusning till sakramentsmötet
Jag trodde vi hade missat sakramentet – igen.
Foto från Getty Images
När min man och jag flyttade från USA till Vietnam var vi fast beslutna att aldrig missa kyrkan. Efter ett år hade vi inte missat ett enda söndagsmöte, men vi kom ofta för sent och missade ofta sakramentet. Vårt sakramentsmöte började halv nio på morgonen. Med tre små barn kändes det ofta omöjligt att göra sig redo för kyrkan.
Som familj bestämde vi oss för att regelbundet komma till kyrkan i tid och ta del av sakramentet. Det var en ständig kamp, men vi kom i tid till kyrkan fyra söndagar i rad. Jag märkte vilken skillnad våra ansträngningar gjorde. Vi hade fler andliga upplevelser under veckan.
Men följande söndag vaknade vi sent. Klockan var redan halv åtta. Jag sa till min man att det var hopplöst, men sedan tänkte jag att vi skulle bli välsignade om vi gjorde vårt bästa för att komma iväg ändå. Så vi skyndade oss!
När vi väl kom fram till kyrkan var vi 20 minuter sena. Det kändes som ett misslyckande. Vi hörde sång när vi gick in, och när jag öppnade dörren gick någon upp till förhöjningen för att be.
”Var det inledningspsalmen?” viskade jag till missionären som stod vid dörren.
”Ja”, sa han. ”Vi började sent i dag.”
Jag var helt förbluffad. Jag trodde vi hade misslyckats igen, men vi kom precis i tid till kyrkan! Tårar trillade ner för ansiktet när jag kände min himmelske Faders kärlek till min lilla familj och mig.
Senare fick vi veta att när missionärerna kom till kyrkan den söndagen insåg de att ingen hade tagit med sig bröd till sakramentet. Det fanns ingen butik i närheten och det kan vara svårt att få tag i bröd i Vietnam. Efter ett ögonblick av panik kom äldsterna ihåg att de hade bröd hemma.
Några dagar innan dess hade äldsterna varit hemma hos oss på middag. Den kvällen hade jag bakat bröd åt dem. Mötet hade börjat sent den söndagsmorgonen eftersom äldsterna hade sprungit hem för att hämta brödet jag hade bakat åt dem!
Gud ser våra ansträngningar i vår strävan att hålla hans bud. Även om vi ibland inte når hela vägen fram, älskar han oss och förbereder sätt för oss att lyckas – om det så bara handlar om att komma i tid till kyrkan.