Vår gudsdyrkan i Dubai
Författaren bor i Utah, USA.
Inte en enda gång kände jag mig illa till mods över att vara medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i ett muslimskt land.
Bakgrundsfoton av Dubai från Getty Images
Jag och min familj kom till Dubai i Förenade Arabemiraten hösten 2013 och vi såg fram emot att besöka kyrkan. Vår erfarenhet av att besöka kyrkan på olika platser har alltid varit tryggt förutsägbar. Vi älskar att kunna gå in genom porten för första gången och redan veta vad som ska hända och genast bli del av en grupp människor som vi aldrig har mött tidigare.
Våra förväntningar infriades när vi blev en del av den här kärleksfulla gruppen av utländska sista dagars heliga från många olika länder, och vår tro och hängivenhet växte under vår tid i Dubai. Jag kommer aldrig att glömma min tid i Dubai och de underbara människor jag mötte till följd av att kunna gå i kyrkan och dyrka på det sätt som jag alltid haft förmånen att kunna göra. Jag hoppas att ledarna i UAE förstår vilken gåva de har gett oss genom att låta oss leva enligt vår tro.
Vårt stavscenter i Abu Dhabi.
Foton av familjen Chomjak med tillstånd av författaren
Det som var oväntat var hur mycket min tro växte till följd av att leva och umgås med människor som inte var medlemmar i min kyrka. Jag har aldrig bott på en plats där Gud har varit så central i nästan alla människors liv.
Tala om förtröstan på Gud
Det var härligt och uppfriskande att kunna prata om inflytandet från Gud och religion i mitt liv utan att andra avfärdade det jag sa eller blev förnärmade. Jag kände så eftersom nästan alla jag mötte i Dubai pratade på samma sätt som jag vilket skapade ett omedelbart band när vi pratade.
När jag och en annan mamma satt vid poolen och väntade på att våra barn skulle bli klara med simträningen berättade jag hur jag kämpade med några problem och kände mig missmodig. Den här muslimska mamman svarade med att uppmuntra mig och försäkra mig om att Gud vakade över oss och skulle hjälpa oss med våra svårigheter. Inte hennes Gud. Inte min Gud. Vår Gud.
Min dotter och jag var på väg till tunnelbanan en dag när vi vänligt erbjöds skjuts av en emiratisk kvinna som berättade för oss om sin son som hade medicinska problem vilket gjorde att de måste resa till USA för att få behandling. Under tiden hon återgav sin berättelse framträdde hennes tro och förtröstan på Guds vilja och vaksamma omsorg. Jag sa att jag skulle be för henne och hennes familj vilket hon tog emot med förståelse och kärlek.
Förstådd och accepterad
Att träffa andra familjer som hemundervisade sina barn gjorde alltid att vi kände en sådan trygghet och gemenskap. Nästan varje religion fanns representerad i den gruppen. När vi pratade om Gud, bön och gudsdyrkan kände sig varje person förstådd och accepterad av alla. Även bland andra kristna finns det många religioner. När jag träffade andra kristna som hemundervisade sina barn kändes det underbart att bli så totalt accepterad, oavsett vilken specifik religion jag tillhörde eller vad jag trodde. Vi hade gemensamma moraliska värderingar och sedvänjor på grund av vår hängivenhet mot Gud.
När jag pratade med en hinduisk mamma vars barn hade min dotter som privatlärare hörde jag hur central hennes tro och religion var för henne när hon berättade om hur hon tillbringade sina dagar i meditation och gudsdyrkan.
Jag, min man Aaron och våra barn besökte Jumeirah Beach på Persiska vikens kust.
Gemensamma värderingar
Och till sist måste jag säga hur mycket jag tyckte om att bo på en plats som accepterade de värderingar jag och min man lärde våra barn. Vi lär våra barn att ta hand om sin hälsa genom att inte dricka alkohol eller använda droger. Vi lär våra barn att vara moraliska och anständiga i sin klädsel och sitt yttre. Något av det bästa vi upplevde under våra första dagar efter vår ankomst till Dubai var skylten på dörren till köpcentret som klargjorde hur man förväntade sig att besökare klädde och uppförde sig. Min familj och jag sa genast att det kändes som ett utdrag om värderingar från häftet Vägledning för de unga. Vi älskade det!
Inte en enda gång kände jag mig illa till mods över att vara en kvinna som trodde på Kristus och fruktade Gud i Dubai. Jag kände mig tvärtom uppmuntrad och stärkt i min tro av dem jag mötte. Jag har inte känt det så totalt på någon annan plats som jag har bott på.
När min familj hörde tillkännagivandet av ett tempel i Förenade Arabemiraten på generalkonferensen i april 2020 tappade vi hakan och kunde bara stirra på varandra i total häpnad. Vi var överlyckliga att det ska komma ett tempel till Mellanöstern! Jag är så lycklig för de många medlemmarna i kyrkan som bor i det området. Jag är så tacksam för ledarna i UAE som låter det här heliga huset stå bland deras heliga hus – deras vackra moskéer som är utspridda över hela området. Det här är verkligen en betydelsefull och oförglömlig tid.