Island – ett fyrtorn av ljus
De första missionärerna som kom till Island var ett gift isländskt par som blev döpta i Danmark 1851. Några få personer på fastlandet anslöt sig till kyrkan, men störst framgång hade man på Västmannaöarna som ligger utanför Islands sydkust. Här blev cirka 400 personer medlemmar, eller nästan hälften av öns befolkning. De emigrerade alla till Utah där de slog sig ner i Spanish Fork. 1977 blev Island officiellt invigt för predikandet av evangeliet genom äldste Joseph B. Wirthlin. Då fanns det 56 medlemmar på Island. Mormons bok blev översatt till isländska först 1981. Det finns ett möteshus i Reykjavik som invigdes år 2000.
På Island finns tre grenar som lyder under Den Danske Mission; Reykjavik, Selfoss och Akureyri. Missionspresident Leif G. Mattssons ena rådgivare är islänning och bor på Island. Det finns cirka hundra aktiva medlemmar på Island. Missionen har hela tiden 8–10 äldster på plats, och även 3–4 missionärspar. Äldsterna har lärt sig isländska på MTC, medan paren oftast klarar sig med engelska. Deras tjänande betyder mycket för de lokala grenarna. De älskar att tjäna på Island.
Under sommaren 2022 ska man låta några unga systermissionärer från Danmark komma till Island för att predika evangeliet för de många spansktalande medlemmarnas vänner som kommer till kyrkan i Reykjavik. Invandringen till Island från Sydamerika, Afrika, Filippinerna och Östeuropa skapar en språklig utmaning i kyrkan där islänningarna ofta är i minoritet. Man löser problemet genom att använda sig av tre språk under mötena: isländska, engelska och spanska. Många öronsnäckor kommer till användning. President Mattsson upplever en ny styrka på Island just nu. Medlemmarna på Island har genom åren mött många motgångar och svårigheter, som olyckor och dödsfall bland det lokala ledarskapet. 2006 stängdes den amerikanska militärbasen på Keflavik och då lade man ner distriktet på Island eftersom de amerikanska medlemmarna lämnade ön. Många av de lokala medlemmarna har under åren också lämnat Island för att bosätta sig i andra länder. Men det brinner en eld i hjärtat på de trofasta medlemmarna på Island, en eld som medlemmarna har fått löfte om skall bli som ”ett fyrtorn av ljus för hela Europa”. Detta uttalande gjordes av äldste Russell M. Nelson på en distriktskonferens på Island 1989.
På samma plats där äldste Joseph B. Wirthlin uttalade invigningsbönen för Island 1977 samlades under söndagsmorgonen den 5 juni 2022 ett 70-tal medlemmar och missionärer för personlig återinvigning och helgelse. Nu var det Äldste Erich Kopischke från presidentskapet för området Centrala Europa, som på sin sista resa i de nordliga missionerna skulle uppsända en bön tillsammans med missionärer och medlemmar. (Island kommer framöver liksom resten av de nordiska länderna att ingå i området Europa Nord). Känslan på platsen var glädjefylld och det var en mäktig upplevelse att få gå i stillhet och eftertanke över ängarna med utslagna lupiner och höra fåglarna, se utsikten över havet och Reykjavik i fonden. President Mattsson talade och påminde om orsaken till att man samlats på denna upphöjda plats i landskapet. Därefter deltog man i bönen. Efteråt dröjde sig medlemmarna kvar och många bilder togs som ett minne av tillfället. Några kände starkt närvaron av nära och kära som nu finns på den andra sidan.
Tillbaka i kyrkan i Reykjavik hölls ett vittnesbördsmöte där man också tog del av sakramentet. Antalet närvarande växte där till 151 personer. Det blev en verkligt stärkande och upplyftande erfarenhet för alla som deltog.
Veckan efter detta speciella tillfälle var det omöjligt att få plats i gästhemmet vid templet i Köpenhamn. Det var sedan lång tid tillbaka uppbokat till brädden av isländska medlemmar och seniormissionärer som skulle flyga de 210 milen för att ta del av det heliga templets löften och förrättningar.