Hon fortsatte att knacka dörr
När Rebecka Sjödin kom hem till Skåne från sin mission i Polen 2020 visste hon inte riktigt vad hon ville göra. Hon ville gärna fortsätta att skapa på något sätt. På gymnasiet läste hon modedesign. Att fotografera och att sjunga fanns också bland favoritsysselsättningarna. Hon ville också gärna arbeta med människor, särskilt med barn.
Någon rak väg till en solid försörjning som lockade Rebecka fanns inte i högskolornas kurskataloger. Men med modet hon utvecklat under missionen bestämde hon sig för att se om hon kunde hitta några som var villiga att betala för hennes tjänster som fotograf. Hon gjorde en portfolio med sina bästa bilder som hon sedan tog med sig till ett villaområde där hon började knacka dörr. ”Det här är exempel på vad jag kan göra, skulle ni vara intresserade av att jag tar några bilder på er familj?” Rebecka fick faktiskt en del napp från sin dörrknackning. Hon lade också upp annonser i sociala medier och särskilt lokala Facebookgrupper blev en framkomlig väg för henne att starta ett eget företag. Genom ett jobb för sin svåger, som har en tandläkarklinik, kunde hon knyta kontakt med en man i mediabranschen som nu förser henne med ytterligare kunder. Hon tycker särskilt mycket om att fotografera vid bröllop, att göra familjebilder och annan fotografering med människor i centrum.
Rebecka har fotograferat mycket i kyrkan utan att få någon ersättning, men i mars i år ringde Christina Smith från kyrkans mediaavdelning i Salt Lake City för att diskutera en deltidsanställning som fotograf för evenemang i Sverige. En förvånad men glad Rebecka fick skicka över ett tiotal bilder hon tagit, varefter hon fick skriva kontrakt med kyrkan. Rebeckas stavspresident var också inkopplad innan hon fick detta erbjudande.
Första uppdraget som fotograf för kyrkan bestod i att ta bilder hemma hos medlemmar under den senaste generalkonferensen, i april 2022. Flera av Rebeckas bilder kom med i konferensrapporten i kyrkans internationella tidning Liahona.
Rebecka sammanfattar: ”Vet inte när eller hur detta gick till, men jag inser att jag just nu får kalla hobby för jobb och för det är jag så tacksam. Det är en väldans ära att få se sina bilder i tidningar, på hemsidor och vardagsrumsväggar, och att fota är såklart kul. Men att få skratta med, umgås med och lära mig av alla fina människor som jag fått träffa är den solklara höjdpunkten.”
Vi önskar Rebecka lycka till i sitt fortsatta arbete som fotograf och tackar för de bilder hon hjälpt oss med i de Lokala sidorna.