Budskap från områdets ledare
Övervinna olikheter och etablera Sion
Jag berörs alltid av berättelsen i Mormons bok när Frälsaren visar sig för folket i Amerika efter sin uppståndelse på östra halvklotet. Han undervisade dem om vikten av försoningen i Guds plan, budens välsignelser och vikten av förbund och förrättningar. Han tjänade dem andligt, en efter en.1
Herren var bara med dem i några dagar, men den inverkan hans besök hade märktes av i över två århundraden. ”Och det fanns inga stridigheter eller ordstrider bland dem, och alla behandlade varandra rättvist. Och de hade allting gemensamt ibland sig. Därför fanns det inga rika eller fattiga, bundna eller fria, utan de hade alla gjorts fria och var delaktiga i den himmelska gåvan. … Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand. Det fanns inga rövare, inga mördare, inte heller fanns det lamaniter eller något annat slags -iter, utan de var ett, Kristi barn och arvingar till Guds rike. Och hur välsignade var de inte! För Herren välsignade dem i alla deras förehavanden.”2
Vad kunde ha orsakat den här förändringen som fick så långtgående följder? Svaret är enkelt och ändå djupsinnigt. Herrens lärdomar och hans evangelium genomträngde deras hjärtan, de lade undan den naturliga människan och blev lärjungar till Jesus Kristus. De hade Herrens namn skrivet i sina hjärtan3 och utvecklade andan av Sions folk, liksom fallet var i Enoks dagar.
Olyckligtvis lever vi i en värld som hyllar individualism, där bråk och påstridighet anses vara uttryck för livlighet. Som medlemmar i kyrkan är vi inte heller alltid immuna mot denna utveckling. Pandemin i synnerhet har gett våra församlingar och familjer särskilda utmaningar. I vissa fall har vi börjat definiera oss själva efter våra olikheter, precis som folket i Mormons bok, och har skapat våra egna -iter. Jesu Kristi evangelium och Sions anda hjälper oss att övervinna de här olikheterna.
”Sion är Sion tack vare invånarnas karaktär, egenskaper och trofasthet. Kom ihåg att ’Herren kallade sitt folk Sion, eftersom de var av ett hjärta och ett sinne och levde i rättfärdighet, och det fanns inga fattiga bland dem.’4 Om vi ska kunna etablera Sion i våra hem, våra grenar, församlingar och stavar måste vi nå upp till denna norm. … Vi kan inte vänta tills Sion kommer för att detta ska ske – Sion kommer endast när detta sker.”5
Så vad innebär det för mig praktiskt sett? Var börjar jag om jag vill övervinna olikheter och främja enighet?
År 1872 gav profeten Brigham Young de heliga en viktig påminnelse som förmodligen är mer relevant i dag än någonsin tidigare. Han sa: ”Stopp! Vänta! När ni stiger upp på morgonen, innan ni tillåter er att äta en endaste matbit, … böj er ned inför Herren och be honom att förlåta era synder och skydda er under dagen, bevara er för frestelser och allt ont, rätt leda era handlingar, så att ni må göra något den dagen som blir till välsignelse för Guds rike på jorden. Har ni tid att göra detta?”6
Positiva förändringar börjar med var och en av oss och vår önskan att bidra personligen, att vara av ett hjärta och ett sinne, att leva i rättfärdighet och att medvetet ta hand om fattiga och behövande. Nyckeln är att göra Herren till vår bundsförvant i allt detta, och att bygga på tro, hopp och kärlek. ”Sion upprättas och blomstrar emedan dess invånare är inspirerade av Gud i sitt liv och i sina handlingar. Sion kommer inte som en gåva, utan därför att dygdiga förbundsmänniskor samlas och upprättar det.”7