Avlidna

Torsten Hernod gick ur tiden den 29 april. Han föddes 1 januari 1945 och växte upp i Sverige och i Paris, där hans far arbetade som säljare för Svenska Cellulosa AB. Under tiden i Paris lärde han sig flytande franska och vårdade ett intresse för Frankrike under resten av livet. Torsten tog studenten vid Sigtuna Läroverk 1964 och fortsatte med universitetsstudier i Stockholm. Så småningom blev han utbildad bibliotekarie i Borås.

Torsten flyttade till Uppsala 1976 och arbetade sedan flera år för Uppsala Universitets pressarkiv och Uppsala Universitetsbibliotek. Även efter pensioneringen åkte han nästan dagligen till Carolina Rediviva för att studera och skriva. Något han fortsatte med fram till dagen då han oväntat avled i sitt hem.

1976 anslöt Torsten sig till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och hade därmed en tro på ett liv efter detta. Han var aktiv i församlingen i Uppsala och var mycket uppskattad bland medlemmarna där. Torsten har flera vänner på olika håll som saknar honom och de givande samtal som de hade. Han kunde konversera på engelska, franska, spanska och tyska.

Hans familj sörjer honom, främst hans systrar i Frankrike och i Danmark. Torsten Hernod blev 77 år.

Syster Eivor Larsons, Vendelsö församling avled den 12 april i en ålder av 100 år. Hon var född 1921 och växte upp med sin familj på Högmarsö i Stockholms norra skärgård. Vid 17 års ålder flyttade hon till Stockholm för att söka arbete. Där träffade hon Arturs Larsons från Lettland. De gifte sig och bildade familj. De fick två döttrar Lena (Lindqvist) och Anneli (Edvinsson). Familjen utökades med 11 barnbarn och 10 barnbarnsbarn.

Eivor gick redan som barn i kyrkan. På Högmarsö fanns en liten gren och hennes mamma Lisa Pettersson hade ett fast vittnesbörd om evangeliet flera år innan hon döptes 1932. I augusti 1937 döptes Eivor och hennes lillasyster Solveig på en liten obebodd ö utanför Högmarsö. Hennes pappa hade äntligen givit sitt tillstånd men det måste ske på en undanskymd plats där ingen kunde se.

Eivor hann vara medlem i nästan 85 år. Hon tjänade trofast i många ämbeten i Hjälpföreningen och Primär. Efter att hennes man Arturs blivit medlem efter 20 års äktenskap besökte de ofta templet och var också tempeltjänare i Stockholm tempel. Hennes vittnesbörd var alltid starkt. Hon var ett gott exempel för många, inte bara för sin familj.

Vår älskade maka och mor Laila Krylborn somnade in i sitt hem 14 juni, omgiven av stora delar av sin familj. Hon föddes 21 februari 1943 och växte upp på en mindre lantgård i Vingåker i Södermanland. När mamma var tre år avled hennes far, vilket lämnade en sorg som fanns kvar och påverkade under resten av hennes liv. 1963 gifte hon sig med sin Jan och flyttade till Norrköping. Till familjen föddes en dotter och fyra söner. Mamma var femte generationens medlem i kyrkan, men den som återigen tände evangeliets låga var hennes besökslärarinna Karin Nilsson. Det blev startskottet till många års tjänande av bröder och systrar i kyrkan. Bönen var en viktig kraftkälla för att möta livets många utmaningar.

1975 började mamma jobba natt på sjukhus för att bidra till familjens försörjning. För henne var det mer än ett jobb. Det var uppenbart att hon gjorde sitt allra bästa för att lyssna, trösta och stötta patienterna som ofta befann sig under väldigt svåra omständigheter.

Viktigast för mamma var hemmet och familjen. Pedantstädat, strukna lakan och nybakat bröd var ett signum, men framför allt gjorde mamma vårt hem till en trygg och kärleksfull borg för familjen, men också för andra som besökte eller bodde hos oss.

Mamma har nu lämnat sin jordiska familj för att återförenas med många som väntat på henne.