Jag hittade mina belgiska rötter i Uppland
Äldste Paul Johnson och hans hustru Ruth har återvänt till Highland i Utah efter att ha tjänat i Sverigemissionen Stockholm under två år. Dessförinnan, genom BYU, undervisade de i juridik respektive engelska under tre år på universitetet i Nanjing i Kina.
Jag kommer från en gammal pionjärsläkt, så jag har lyckan att bakom mig ha många generationer av forskare som har bidragit till vår släkthistoria. Det innebar dock inte att jag visste så mycket om mina förfäder. Så innan jag kom till Sverige på mission tillsammans med min hustru forskade jag lite för att få se vad jag kunde hitta om mina svenska rötter.
Jag upptäckte att mina förfäder kom som immigranter från Belgien och bodde och arbetade i Uppsalatrakten. Jag antog att de var bönder eftersom de bodde och dog på landet. Det visade sig dock att de och många andra blivit inbjudna att flytta till Sverige och arbeta i den spirande järnindustrin i början av 1600-talet. De kom med sina familjer som experter på att förvandla järnmalm till högkvalitativa järnprodukter. Många av dessa valloner stannade vid järnbruken, gifte sig och blev medlemmar i den lokala församlingen och blev en del av den svenska kulturen.
Under coronarestriktionerna år 2020 använde min hustru och jag lite av vår tid till att resa runt i dessa trakter för att se om vi kunde hitta några gravar eller uppteckningar om dessa personer. Vi fann förstås att det inte finns så gamla gravstenar kvar på kyrkogårdarna. Det är faktiskt så att om efterlevande inte fortsätter att betala för gravrätten efter ett visst antal år, tas gravstenen bort och en ny grav kan komma att grävas där. Inte desto mindre besökte vi flera kyrkogårdar där våra anförvanter begravts enligt kyrkböckerna.
Då vi letade efter kyrkogården i Österbybruk stötte vi på en antikhandel och gick in där för att titta lite. Damen vid disken var mycket hjälpsam och vänlig. När vi sa att vi ville gå till kyrkogården och se om vi hittade några förfäder frågade hon om vi hade några namn. Jag nämnde några av dem och hon kände genast igen dem. Hon tog fram en bok som hon sålde i affären och visade våra släktingars namn i registret bak i boken. Den handlade om vallonerna i Sverige och hade nyligen tryckts och hade skrivits av en grupp efterkommande till dessa familjer.
Boken var en gåva från himlen då den hade en förteckning över dessa familjer och deras arbetsplatser och den beskrev deras levnadsförhållanden. Jag kunde hitta många anknytningar till min släkt som tidigare varit okända för mig. Naturligtvis köpte jag boken och tog hem den för att läsa mer. Jag såg då att jag kunde köpa en databas med genealogisk information om några av dessa immigrantfamiljer och deras efterkommande.
Det här var i sig självt ett mirakel men dessutom insåg jag att om vi hade kommit på mission tidigare, hade varken boken eller databasen funnits. Till råga på det är jag den ende i hela vår släkt i USA som kan svenska och som kunde läsa boken och tolka databasen. I denna databas som jag köpte finns det mer än 140 000 namn. Så långt jag kan se har inte mycket av denna information förts in i FamilySearch, så något tempelarbete har för de flesta av dem inte blivit gjort.
Jag känner att vi leddes av Anden den dagen så att vi kunde hitta dessa orter där mina anfäder bott och dött. Vi leddes att finna uppteckningar i en tid och på en plats som var mycket specifika. Jag har nu börjat föra över informationen vi fått till FamilySearch, men mycket arbete återstår.