Ny medarbetare i redaktionen
Jag har alltid dragits till historier. Speciellt sanna historier om upplevelser som har påverkat en människas liv. Vi har dem alla - erfarenheter och händelser som har format och fortsätter att forma oss. Att få höra sådana upplevelser och sedan få möjligheten att återberätta dem i text har varit, och fortsätter att vara, en stor källa till glädje i mitt liv. Det var en anledning till varför jag valde att utbilda mig till journalist, för att få träffa människor från samhällets alla hörn och få äran att dela vidare deras historier. Det är även en stor anledning till varför jag blev så glad över kallet att tjäna i redaktionen för de lokala sidorna i Liahona. Jag är övertygad om att det bland oss medlemmar i Sverige finns en uppsjö med viktiga upplevelser och historier som borde delas. Trosstärkande berättelser som kan skapa gemenskap och beröra själar på djupet.
Precis som alla andra är jag formad av de upplevelser som jag har haft och det är även min tro. Jag kan inte räkna alla andliga erfarenheter jag har haft under min uppväxt i Jönköpings församling. På aktiviteter (gärna en lerig majhajk) med kärleksfulla ledare, på tidiga seminarielektioner med uppoffrande lärare och såklart på enkla söndagsmöten med trofasta medlemmar. Det var där, och i mitt barndomshem, som grunden till mitt vittnesbörd lades. Min tid som missionär i Leeds, England har också varit en av de största andliga välsignelserna i mitt liv. Erfarenheterna där har blivit en av de starkaste pelarna i historien om min relation till min Fader i himlen och Frälsaren Jesus Kristus.
Andras trofasthet och erfarenheter har såklart också varit avgörande för min tro och relation till Gud. I första hand kanske de som gjort det möjligt för mig att ens vara medlem i Herrens kyrka, deras beslut och egna andliga historier har ju påverkat hela mitt liv. Båda mina föräldrar (Christian och Melanie Strömberg) döptes vid åtta års ålder, men valen de har gjort sedan dess har nog haft ännu större betydelse för mig.
Mina morföräldrar blev medlemmar när mamma var en liten flicka men slutade delta aktivt i kyrkan efter några år. Min mamma, som ung tonåring, var den enda i familjen som valde att fortsätta. Hon fick kämpa hårt för att hålla fast vid evangeliet och hennes historia har många gånger påmint mig om att värdesätta mitt medlemskap och min tro.
På min pappas sida är det resultatet av flera generationers beslut som gjort det möjligt för mig att ha evangeliet i mitt liv. I juli 1880 blev min gammelfarfars föräldrar, Anders Johansson och Lovisa Eriksdotter Strömberg, bland de första medlemmarna i Larsmo, Finland. Att de valde att döpas banade väg för mig och min andliga historia, fem generationer senare. Det är ett mäktigt arv som jag önskar bära vidare till mina efterkommande.
Det jag vill komma fram till är att våra historier och erfarenheter har betydelse. Även om inte alla andliga upplevelser är till för att spridas vidare är jag övertygad om att varenda uppenbarelse som Herren välsignar oss med också är tänkt att på något vis välsigna andra. När vi delar med oss av våra andliga historier kanske vi kan hjälpa någon annan att känna sig närmare himlen för en stund. Och den gåvan är ovärderlig.