”Så att vi alltid kan minnas honom”, Liahona, juni 2023.
Så att vi alltid kan minnas honom
Jag vittnar om att den Helige Andens helgande kraft välsignar oss när vi värdigt tar del av sakramentet och strävar efter att leva efter Jesu Kristi evangelium.
Foto: Jerry Garns
När Frälsaren och de tolv apostlarna hade samlats till sin sista måltid tillsammans sa Jesus till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar” (Lukas 22:15).
Tillsammans med elva av de tolv lärjungarna begav sig Jesus snart till Getsemane trädgård och tog på sig världens synder. Han uthärdade också en hånfull prövning och tvingades bära sitt kors till Golgata. Men innan Frälsarens stora lidande i trädgården och på korset förberedde han sina lärjungar för de personliga utmaningar och motgångar som var och en av dem så småningom skulle bära.
”Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ’Tag och ät. Detta är min kropp.’
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: ’Drick av den alla.
Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse’” (Matteus 26:26–28).
Sedan, under ett av sina sista undervisningstillfällen i jordelivet, förklarade han:
”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er …
Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske” (Johannes 16:7, 13).
Den sista måltiden, av Simon Dewey
”Vilken välsignelse!”
Efter att ha tagit del av sakramentet under ett missionsledarseminarium nyligen, sa president Russell M. Nelson: ”En tanke har slagit mig att det förbund jag ingår i dag är mycket viktigare än det tal jag har förberett. Jag ingick ett förbund, när jag tog del av sakramentet, att jag är villig att ta på mig Jesu Kristi namn och att jag är villig att hålla hans bud. Jag hör ofta uttrycket att vi tar del av sakramentet för att förnya förbund som vi ingår vid dopet. Det är ju sant, men det är mycket mer än så. Jag har ingått ett nytt förbund. Ni har ingått nya förbund … I gengäld säger [Herren] att vi alltid ska ha hans Ande hos oss. Vilken välsignelse!”1
I sakramentsbönerna ber prästadömsbärare Fadern att ”välsigna och helga” brödet och vattnet, så att vi kan äta och dricka ”till minne av” hans Sons kropp och blod. Var och en av oss vittnar om att vi är villiga att ta på oss hans Sons namn. Vi handlar efter och stärker det vittnesbördet genom att alltid minnas honom och hålla hans bud. (Se Läran och förbunden 20:77, 79.)
För Herrens lärjungar i de sista dagarna kräver sakramentets förrättning mycket mer än upprepat och rutinmässigt deltagande och lättvindigt åtagande.
Foto: Robert Casey
”Vi begrundar enskilt Jesu Kristi försoning”, har president Nelson sagt. ”Vi tänker på betydelsen av hans lidande i Getsemane och hans korsfästelse på Golgata. Under den här stunden ska var och en ’pröva sig själv’ (1 Korintierbrevet 11:28) och reflektera över de personliga förbund som de slutit med Herren. Under den här stunden begrundar vi Guds heliga ting.”2
Att äta och dricka sakramentets emblem förlåter inte synder. Men när vi under bön uppriktigt förbereder oss och värdigt tar del av förrättningen granskar vi våra handlingar och våra hjärtans önskningar och tar till oss Herrens inbjudan att omvända oss (se Mose 5:8). När vi frambär det offer han kräver – ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande (se 3 Nephi 9:20) – blir vi lovade att vi alltid kan ha hans Ande hos oss. Och med den Helige Andens heliggörande kraft som ständigt sällskap kan vi få och alltid behålla våra synders förlåtelse (se Moroni 6:4).
Vårt heliga ansvar är att utveckla heliga vanor som inbjuder Herrens Ande att alltid vara med oss – vanor som att ära förbund, hålla buden, omvända oss, förlåta, utforska skrifterna, tjäna samt dyrka i hemmet, i kyrkan och i templet.
Frälsarens lärjungar i Mormons bok exemplifierade ytterligare en helig vana: ”De bad om det som de önskade mest. Och de önskade att den Helige Anden skulle ges till dem” (3 Nephi 19:9).
Vårt ljus, av Dan Wilson
Nyckeln till att minnas
Liksom de forna lärjungarna kan vi också be uppriktigt och konsekvent om den Helige Anden och hans tillhörande välsignelser. Frälsaren har lovat: ”Hjälparen, den helige Ande … ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er” (Johannes 14:26; betoning tillagd).
Än viktigare är att den Helige Andens sällskap hjälper oss att alltid minnas Jesus Kristus – hans offer, hans evangelium, hans löften till oss, hans kärlek till oss och förbunden som länkar oss som med ett ok till honom.
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt:
”Nyckeln till den åminnelse som stärker och bibehåller vittnesbörd är att ha den Helige Anden som vår följeslagare. Det är den Helige Anden som hjälper oss se vad Gud har gjort för oss. Det är den Helige Anden som kan hjälpa dem vi tjänar att se vad Gud har gjort för dem …
Det är den Helige Anden som vittnar om att Jesus Kristus är den älskade sonen till en himmelsk Fader som älskar oss och som vill att vi ska leva med honom i evighet med vår familj.”3
Och det är den Helige Anden som hjälper oss att andligen sträva framåt i en allt mörkare värld. I denna tid av virus och vacciner är fysisk sjukdom inte vårt enda hot.
”Andliga sjukdomar av epidemiska proportioner sveper över världen. Vi kan inte tygla dem. Men vi kan hindra våra ungdomar [och oss själva] från att bli smittade av dem”, sa president Boyd K. Packer (1924–2015), president för de tolv apostlarnas kvorum.
Ökad kunskap och ett vittnesbörd om evangeliet, tillsammans med den Helige Andens sällskap, tillade han, är som ett vaccin som kan inokulera och skydda oss från ogudaktighet och bedrägeri.
”[I det här sammanhanget syftar] In på ’att vara inom’ och okulera på att ’inympa [ett öga]’”, sa president Packer. ”Vi placerar ett öga inom [oss] – den Helige Andens outsägliga gåva [se Läran och förbunden 121:26].”4
Det ögat vägleder, tröstar och skyddar oss. För sista dagars heliga, som har tagit emot den Helige Andens gåva, kan och bör vägledning från Anden vara fortgående och inte en ovanlig händelse. Löftet till Herrens förbundsfolk är trots allt att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]” (Läran och förbunden 20:77; betoning tillagd).
Utlovade välsignelser
Att minnas vad Herren har gjort för oss, delta i sakramentets förrättning och alltid ha hans Ande hos oss är verkligen enastående välsignelser. Jag vittnar om att utlovade välsignelser flödar in i våra liv när vi förbereder oss för och värdigt tar del av sakramentet varje vecka, och därigenom stärker vår förbundskontakt med Frälsaren.