”Hur känner jag igen Anden?” Liahona, juni 2023.
Hur känner jag igen Anden?
För att vägleda oss i att känna igen Anden har Herren gett oss många beskrivningar av den Helige Anden i skrifterna.
President Russell M. Nelson har sagt: ”Det har aldrig varit viktigare att du vet hur Anden talar till dig än just nu.”1 Och ändå undrar många fortfarande: Hur känner jag igen Anden? Det här är en fråga som jag har fått upprepade gånger som lärare på missionärsskolan, i seminariet och institutet och vid Brigham Young University. Lyckligtvis har Herren Jesus Kristus besvarat den här frågan i skrifterna och i nutida profeters lärdomar.
Aposteln Paulus sa till korintierna att ”det som hör Gud till vet ingen människa, om hon inte har Guds Ande” (Joseph Smith Translation, 1 Corinthians 2:11, fotnot c i kyrkans engelska utgåva av skrifterna). Eftersom andliga sanningar vanligtvis inte kan ses med våra naturliga ögon, kan de inte förstås enbart med våra naturliga sinnen eller vårt intellekt. Därför kan vi bara lära känna dem genom Anden (se 1 Korintierbrevet 2:9–10). Den Helige Anden måste bekräfta dem för oss (se Moroni 10:4).
Det är därför det är viktigt att var och en av oss själv lär sig att känna igen och lita till Anden för att få veta sanningen.2 Som president Boyd K. Packer (1924–2015), president för de tolv apostlarnas kvorum, sa: ”Om allt ni vet är det ni ser med era naturliga ögon och hör med era naturliga öron, så är det inte mycket ni vet.”3
För att vägleda oss i att känna igen hans Ande har Herren gett oss följande beskrivningar:
”Frid till ditt sinne.” För att hjälpa Oliver Cowdery känna igen Anden frågade Herren: ”Talade jag inte frid till ditt sinne om detta?” (Läran och förbunden 6:23).4 Äldste Richard G. Scott (1928–2015) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade: ”Känslan av frid är för mig personligen det vanligaste bekräftande vittnesbördet som jag får. När jag har varit mycket bekymrad över en viktig sak och utan framgång kämpat för att lösa problemet, har jag i tro fortsatt dessa ansträngningar. Senare har en frid genomströmmat mig och lugnat min oro, så som han har lovat.”5
”Till ditt förstånd och till ditt hjärta.” Vid ett annat tillfälle gav Herren denna beskrivning av uppenbarelse: ”Jag ska tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden … Detta är uppenbarelsens ande” (Läran och förbunden 8:2–3). Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt följande om detta: ”Herren antyder [här] att uppenbarelse ofta kommer som tankar till förståndet och känslor till hjärtat.”6
Dessa inspirerade tankar och känslor kan ”upplysa ditt förstånd” (Läran och förbunden 11:13) och få ditt hjärta att ”fyllas av glädje” (se Mosiah 4:20). Profeten Joseph Smith förklarade att ”det första tillkännagivandet av uppenbarelsens ande” är när ni ”känner den rena intelligensen strömma till er” och ”ni plötsligt [får] vissa tankar och idéer”.7
”Brann inte våra hjärtan i oss?” Två av hans lärjungar reflekterade över att den uppståndne Kristus hade undervisat dem och sa: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” (Lukas 24:32). På liknande sätt sa Jesus Kristus till Oliver Cowdery: ”Jag [ska] få ditt hjärta att brinna inom dig” för att bekräfta sanningen (Läran och förbunden 9:8; se även 3 Nephi 11:3). President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, förklarade att det här ”inte [är] en känsla av hetta som från en värmekälla, utan en känsla av frid och värme och lugn och godhet”.8
”Känna att det är rätt.” Jesus Kristus sa till Oliver Cowdery att han skulle veta att något var sant genom Anden eftersom han skulle ”känna att det är rätt” (Läran och förbunden 9:8). Äldste Scott tolkade det här som att ”svaret kommer … som en känsla med en åtföljande övertygelse”.9
”En svag susning.” Herren sa till Elia att han vanligtvis inte talar på ett dramatiskt sätt genom eld, virvelvindar och jordbävningar, utan oftast sker hans andliga kommunikation på ett subtilt sätt, genom ”en svag susning” (1 Kungaboken 19:12).10 Den här andliga rösten är som ”en viskning” som tränger ”ända in i själens innersta” (Helaman 5:30), och ”även om [den] beskrivs som en röst”, lärde president Packer, ”så är det en röst man känner snarare än en röst man hör”.11
”Du har fått undervisning av min Ande.” Eftersom Anden kommunicerar på tysta och subtila sätt kan vi få uppenbarelse utan att vi ens vet om det. Herren förklarade för Oliver Cowdery: ”Närhelst du har frågat har du fått undervisning av min Ande. Om det inte hade varit så, skulle du inte ha kommit dit där du nu är” (Läran och förbunden 6:14). Herren vägledde honom hela tiden, men han insåg det inte då. I efterhand, när Herren påpekade det, kunde han titta tillbaka och se Herrens vägledning. På samma sätt lever vi också i uppenbarelsen12 och känner kanske inte igen Anden förrän efter att han har väglett oss.
”Jag begrundade det om och om igen.” Joseph Smith beskrev en upplevelse med Anden som han hade när han utforskade skrifterna och sa att en vers ”med stor kraft [verkade] tränga in i mitt hjärtas innersta känslor. Jag begrundade det om och om igen” (Joseph Smith – Historien 1:12). Vi kan också urskilja Anden när skriftställen och profetiska lärdomar berör våra hjärtan och inspirerar oss att läsa och begrunda dem på nytt.
”Rad på rad.” Även om vi ibland förväntar oss att uppenbarelse ska komma på en gång har Herren förklarat: ”Jag ska ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Nephi 28:30). Med andra ord är Herrens föredragna metod att ge uppenbarelse stegvis, lite åt gången, som när man ser det gradvisa ljuset från en soluppgång i stället för när man ser ljuset på en gång efter att ha tänt en lampa.13 Ofta känns den här uppenbarelsen bara igen först när man kan se den i sin helhet.
”Leder till att göra gott.” En del undrar om en maning att göra gott kommer från Anden eller om det bara är deras egna tankar. Jesus Kristus besvarade detta när han undervisade Hyrum Smith om hur man känner igen hans Ande: ”Förlita dig på den Ande som leder till att göra gott … Och detta är min Ande” (Läran och förbunden 11:12). Vi bör anta att andliga maningar att göra gott kommer från Anden, och vi bör handla efter dem.
”Var stilla och vet att jag är Gud.” Ibland svarar Herren inte genom sin Ande så snabbt som vi förväntar oss. Det kan vara svårt och kräver att vi utövar tro på hans vägledning för att vi ska kunna ”vara stilla och veta att jag är Gud” (se Läran och förbunden 101:16). President Nelson har sagt: ”Det kan absolut finnas tillfällen när du känner det som om himlarna är stängda. Men jag lovar att när du fortsätter att vara lydig, uttrycker tacksamhet för varje välsignelse Herren ger dig, och tålmodigt rättar dig efter Herrens tidtabell får du den kunskap och förståelse du söker.”14 När vi upplever denna gudomliga tystnad bör vi komma ihåg, som president Oaks har sagt, ”att Herren talar till oss genom Anden i sin egen tid och på sitt eget sätt … Sedan väntar vi på Herrens uppenbarelse.”15
Även om de här beskrivningarna är till hjälp är de i slutändan ändå otillräckliga. Som president Packer förklarade: ”Vi har inga ord (inte ens skrifterna har ord) som fullkomligt beskriver Anden. I skrifterna används i allmänhet ordet röst, ett ord som inte alltid passar exakt. Dessa spröda, förfinade andliga kontakter kan inte ses med våra ögon eller höras med våra öron.”16 I slutändan är detta att känna igen Anden som att smaka salt: svårt att beskriva med ord men igenkännligt när man själv har upplevt det.17
Det är därför vi måste lära oss att känna igen Anden för egen del. Vi kan inte tvinga fram andliga upplevelser, men vi kan skapa ett klimat för att de ska komma. Herren Jesus Kristus har uppenbarat några av de små och enkla saker vi kan göra för att lära oss höra honom tala till oss genom sin Ande så att vi bättre kan känna igen det andliga inflytandet närhelst han talar till oss.
Skrifterna. Herren Jesus Kristus uppenbarade att vi kan höra hans andliga röst tala till oss när vi studerar skrifterna. Han sa:
”Dessa ord är inte av människor eller av någon människa, utan av mig …
För det är min röst som talar dem till er, för de är givna till er genom min Ande …
Därför kan ni vittna om att ni har hört min röst och känner till mina ord” (Läran och förbunden 18:34–36).
Äldste Bednar förklarade den här principen: ”Ett av sätten jag kan höra honom på är i skrifterna. Skrifterna är Herrens förinspelade röst. Det är egentligen inte att höra en hörbar röst, även om det kan hända. Det är att höra skrifterna i en känsla – en känsla i sinnet, en känsla i hjärtat. För mig är skrifterna nyckeln till att ta emot och känna igen de tankarna och känslorna.”18
Templet. President Nelson har sagt: ”Vi kan också höra honom i templet. Herrens hus är ett hus för lärdom … Där lär vi oss hur man gläntar på förlåten och kommunicerar tydligare med himlen.”19 Profeten Joseph Smith bad för att vi skulle kunna lära oss känna igen Anden mer fullständigt i templet när han bad ”att alla de som ska tillbe dig i detta hus … [må] växa upp till dig och förlänas den Helige Andens fullhet” (Läran och förbunden 109:14–15). När vi ständigt tillber i templet får vi erfarenhet av att känna Anden och växer i vår förmåga att känna igen hans röst i våra liv.
Profeter. ”Och, slutligen”, har president Nelson lärt, ”vi hör honom när vi ger akt på profeters, siares och uppenbarares ord.”20 När vi regelbundet lyssnar till budskapen från våra levande profeters och apostlars budskap och följer deras råd, inbjuder vi den Helige Anden att undervisa oss. Det här är en annan viktig källa till upplevelser med Anden som kan hjälpa oss att känna igen hans inflytande.
Dessutom kan vi be uppriktigt, tjäna trofast i kyrkan, skriva ner andliga intryck och värdigt ta del av sakramentet. Genom att göra allt detta med tro på Jesus Kristus kommer Anden, och vi känner igen honom genom beskrivningarna i skrifterna, vi bekantar oss med hans maningar genom egen erfarenhet, och vi känner med större tillförsikt igen hans inflytande inom alla områden i livet. ”Genom att … lära känna Guds Ande och förstå den, kan ni tillväxa i uppenbarelsens princip, tills ni blir fullkomliga i Jesus Kristus”21 och får ”Kristi sinne” (1 Korintierbrevet 2:16).