Endast digitalt

Omfamna omvändelsens och förlåtelsens helande kraft

Äldste Ulisses Soares

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ”Asking, Seeking, and Knocking: A Compassionate Pattern” [Fråga, sök och bulta: ett medlidsamt mönster], ett tal som hölls vid Brigham Young University–Hawaii den 29 jan. 2023. Gå till speeches.byuh.edu för hela talet.

Hitta svar på tre frågor om omvändelse och förlåtelse.

För några månader sedan bad jag elever vid BYU–Hawaii att skicka en fråga som bekymrar dem mest som lärjungar till Jesus Kristus till en apostel. Jag grupperade frågorna i liknande ämnen. En sådan gruppering berörde omvändelse och förlåtelse för våra synder, att känna sig värdig att ta del av sakramentet och att känna Guds kärlek till oss även när vi kan känna oss ovärdiga. Jag vill ta upp det ämnet här.

Kan Gud fortfarande älska mig även när jag har syndat?

Det är intressant att notera att omvändelsens princip kommer efter tro på Jesus Kristus. Jag måste säga dig att Gud älskar oss, även om vi är djupt nere i synd. Vi blir förlåtna när vi har ödmjukat oss inför Gud, pratat med rätt ledare i kyrkan efter behov och omvänt oss och övergett våra synder. När vi tar dessa steg kommer vi närmare Frälsaren, som i slutändan kan befria oss från skuld, sorg och andliga och fysiska bojor.

Varför känner jag mig fortfarande skyldig även efter att jag omvänt mig?

Vi vet inte varför vi ibland fortsätter att känna skuld även efter att vi omvänt oss från de synder vi har begått. I stället för att spekulera, prata med vår himmelske Fader om det. Ställ den här frågan till honom direkt. Jag vet att han med tiden uppenbarar för dig vad du behöver. I mitt fall har jag fortfarande några minnen av några av mina tidigare misstag. När jag har bett om det har Herren sagt till mig att jag har blivit förlåten och att jag inte borde oroa mig för det längre. Men jag känner också att de minnena är en varning för mig att inte göra de misstagen igen.

Så det är inte helt negativt att ha dessa minnen. Jag ser dem i mitt liv som ett uttryck för Guds kärlek till mig när han ständigt varnar mig för att ta den vägen igen. När vi ständigt strävar efter att göra vårt bästa, visar – genom våra gärningar – en önskan att rena det inre kärlet (se Alma 60:23) brukar skuldkänslor och missmod försvinna. Med tiden kan vår upplevelse bli som Almas, som vittnade om att han, efter att han hade omvänt sig, ”fortfarande mindes sina synder, men minnet av hans synder varken störde eller plågade honom, eftersom han visste att han fått förlåtelse”.¹

Hur kan jag förlåta andra som har sårat mig?

Ett intressant orosmoment som uttryckts genom frågorna som skickades in handlar om att förlåta dem som förolämpat oss och gjort sådant som var elakt mot oss.

Det här är en intressant fråga. Låt oss fokusera på några principer och se hur vi kan tillämpa dem. När vi studerar Guds ord ser vi att när vi förlåter andra så får vi stora andliga välsignelser, bland annat frid och hopp. Den kanske viktigaste av de här välsignelserna är att när vi förlåter andra så kan vi också få förlåtelse för våra egna synder. Herren lär oss att förlåtelse är ett universellt bud och att det krävs av oss ”att [vi] förlåter alla människor” (Läran och förbunden 64:10). Men det kan ändå vara svårt.

Ibland låter vi högmod, rädsla, ilska eller bitterhet avskräcka oss och blockera vår förmåga att känna hopp. Men modet att förlåta kommer till dem som tror på och sätter sin lit till Herren. Med hans hjälp kan vi få styrka att förlåta andra, oavsett om den som gjort fel har begått en allvarlig synd eller ett oavsiktligt misstag. Att förlåta innebär att man slutar lägga skuld på någon för en tidigare oförrätt. Det är också att göra sig fri från en stor börda. Det är att gå vidare med livet.

När det gäller att glömma är det viktigt att komma ihåg att ”förlåtelse inte innebär att man glömmer att en oförrätt över huvud taget har skett eller låtsas att den aldrig har inträffat. Det betyder inte att du låter [det sårande beteendet] att fortsätta. Det betyder inte att det är möjligt för alla relationer att läka. Och det betyder inte att förövaren inte ska hållas ansvarig för sina handlingar. Det betyder att Frälsaren kan hjälpa dig att släppa taget.”²

Här är några förslag som kan vara till hjälp i den här processen:

Be om ödmjukhet. Ödmjukhet är motsatsen till högmod, vilket är det främsta hindret i vår strävan att förlåta. Högmod gör att vi fokuserar på de fientliga känslorna mot andra. Det får oss också att förbise våra egna svagheter, misstag och synder. Men Herren lovar: ”Om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då ska jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Ether 12:27). Enligt vår ödmjukhet och tro hjälper Herren oss att bli mer lika honom och verkligen förlåta som han gjorde.
Uttryck tacksamhet. När vi uttrycker tacksamhet bjuder vi in Anden mer fullständigt i våra liv, vilket kan uppmjuka och förändra våra hjärtan. Du kan skriva ner sådant som du är tacksam för i en dagbok. Sök efter uttryck för Guds kärlek varje dag. När du utvecklar en tacksam inställning kanske du upptäcker att du till och med kan se anledningar till att vara tacksam för dina prövningar.
Ha tålamod. Att förlåta när du känner stor smärta kan ta tid. En kvinna som återhämtade sig från en smärtsam skilsmässa fick det här kloka rådet av sin biskop: ”Ha en plats i ditt hjärta för förlåtelse, och välkomna in den när den kommer.” Du kan göra plats för förlåtelse genom uppriktig bön, studier och begrundan. När du mättar dig med Kristi ord dagligen hjälper det dig också att komma närmare honom och få större helande kraft i ditt liv (se 2 Nephi 31:20; Jakob 2:8).
Lämna det förflutna bakom dig. Historia är historia och kan inte ändras. Men du kan fokusera din energi på i dag, för i dag har du kraften att välja att förlåta. Kasta din börda på Herren. Kristus kallar: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” (Matteus 11:28). Kom ihåg att förutom att ta på sig världens synder tog Kristus på sig vår smärta och våra sjukdomar (se 2 Nephi 9:21; Alma 7:11–12; Läran och förbunden 18:11). Om du låter honom kan han lätta på din börda.

Att få styrkan att förlåta kan vara en utmaning, men Frälsaren och hans försoning gör det möjligt. Det är verkligen så att när vi öppnar hjärtat och förlåter andra så välsignas vi med frid. Jag inbjuder dig att omfamna förlåtelsens helande kraft.