”Hur vi hjälper vår familj att vandra i ljus och sanning”, Liahona, april 2024.
Hur vi hjälper vår familj att vandra i ljus och sanning
Hjälper vi vår familj att möta vår himmelske Fader och Frälsaren och att ständigt vandra mot dem?
Illustration Casey Nelson
Min fru Nuria och jag fick ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium efter att ha lyssnat på missionärerna i tre månader. Vi döptes 1982. Vi hade inga barn då, men vi lärde oss att det är viktigt att få barn och undervisa dem om evangeliet.
Herren sa till Adam att lära sina barn ”att alla människor överallt måste omvända sig, annars kan de på intet sätt ärva Guds rike …
Därför ger jag dig en befallning att oförbehållsamt undervisa dina barn om detta och säga: …
Ni [måste] födas på nytt in i himmelriket av vatten och av Anden och bli renade genom blod, ja, min Enföddes blod, så att ni kan bli heliggjorda från all synd och åtnjuta det eviga livets ord i den här världen och evigt liv i den kommande världen …
Och se, nu säger jag dig: Detta är frälsningsplanen för alla människor” (Mose 6:57–59, 62).
Nuria och jag har fostrat fem barn och välsignats med 14 barnbarn. Vi har kommit till insikt om att denna undervisning från nutida profeter, siare och uppenbarare är sann: ”Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar.”1
Skapa ett hem och en familj med fokus på Kristus
På många sätt var Nuria och jag pionjärer i kyrkan där vi bodde i Puerto Rico. Allt var nytt för oss. Vi förstod snart att hemaftonen skulle vara viktig i vår fostran av våra tre döttrar och två söner.
Ibland undrade vi om det gjorde så stor skillnad. Jag minns att en av våra söner hade huvudet på soffan med fötterna riktade mot taket. Vi tittade på honom och undrade: Lär han sig något alls?
Även när det verkar som om våra barn inte är uppmärksamma vet man aldrig när de faktiskt lyssnar och lär sig. Det är därför det är så viktigt att ständigt prata om evangeliet.
För många år sedan var vår familj i en nöjespark. Vi njöt av åkattraktionerna tills det blev mörkt. På väg till bilen för att åka hem lade jag handen i fickan och upptäckte att nycklarna till bilen, huset och kontoret var borta!
Nöjesfältet var fullt av människor, men vi hittade en lugn plats (så tyst som man kan hitta mitt i en livlig nöjespark) och stod tillsammans och bad om att nycklarna skulle hittas. Sedan gick vi igenom parken och letade efter de saknade nycklarna.
Medan vi gick där fick vi syn på en polis. Vi tänkte att någon kanske hade hittat våra nycklar och överlämnat dem till honom. Vi gick fram till polisen och sa: ”Vi har tappat våra nycklar. Råkar du ha dem?”
Han frågade om vi var medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Lite förvirrad av den frågan svarade jag: ”Ja.”
Polisen bad mig sedan beskriva nycklarna. Jag gjorde det, och han sa att han hade dem.
”Varför frågade du om vi var medlemmar i kyrkan?” frågade jag när han gav mig nycklarna.
”Eftersom du har en behållare med olja på nyckelringen”, sa han. ”Min far har en precis likadan. Han är medlem i er kyrka.”
Upplevelser som denna har välsignat vår familj med att känna tillit till vår himmelske Fader och veta att Frälsaren är med oss och hjälper oss.
Att skapa ett hem och en familj med Kristus i fokus kräver föräldrar som menar allvar med sin hängivenhet mot det som president Russell M. Nelson har kallat ”rättfärdigt, avsiktligt föräldraskap”.2 Våra barn kan få veta hur meningsfullt Jesu Kristi evangelium är för oss när vi strävar efter att leva efter det ”alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9).
Det är värt varje ansträngning
När vår äldsta dotter började seminariet körde Nuria henne tidigt på morgonen. Det innebar att jag tog hand om de andra barnen. Jag hjälpte dem att göra sig i ordning, vi åt frukost och sedan tog jag dem till skolan.
Efter ett tag tänkte jag: Det fungerar inte med seminariet! Familjen är splittrad. Vi äter inte frukost tillsammans.
Det var tills jag såg min dotter studera skrifterna på egen hand en kväll. Jag var så glad och tacksam att jag började tro på seminariet på riktigt! En tid senare kallades Nuria att undervisa tidigt morgonseminarium. När hon började studera juridik tog jag över och undervisade i sex år. Ibland var det en uppoffring, men jag hade förmånen att undervisa alla våra barn i seminariet.
Livet kan ibland vara kaotiskt, men att hjälpa våra familjer att vandra i ljus och sanning är värt ansträngningen – att ge vårt allra bästa. Låt oss i allt vi gör visa våra familjer att evangeliet är mer än bara ord. Det är det vi lever varje dag. Du vet aldrig hur dina ansträngningar kommer att gynna din familj under de kommande åren.
Vi behöver inte vara fullkomliga
Nuria och jag har gjort vårt bästa för att lära vår familj, som Lehi lärde sina barn, att ”vakna upp” och ”ta på [oss] rättfärdighetens rustning” (2 Nephi 1:23), men vi har verkligen inte alltid varit fullkomliga i det. Vi har gjort misstag längs vägen.
Jag uppskattar dessa ord från äldste James R. Rasband i de sjuttios kvorum: ”Som alla föräldrar kan intyga handlar smärtan vi förknippar med våra misstag inte bara om rädslan för vår egen bestraffning, utan om rädslan att vi kanske har begränsat våra barns glädje eller på något sätt hindrat dem från att se och förstå sanningen. Det underbara löfte som ges genom Frälsarens försoningsoffer är att våra barn inte skuldbeläggs för våra misstag som föräldrar och att han lovar att hela dem. Och även om de har syndat mot ljuset – som vi alla gör – är hans barmhärtighets armar utsträckta och han kommer att återlösa dem om de bara vill rikta blicken mot honom och leva.”3
Visa dem vägen till Kristus
Ungdomar och unga vuxna – ensamstående eller gifta – ställs inför många frågor. De kanske tittar på kyrkans historia eller lära och har frågor eller tvivel. Kyrkan har många tillförlitliga resurser som kan hjälpa dem att hitta svar, bland annat Kom och följ mig, kyrkans tidningar, De heliga och Vägledning för de unga: En guide för att göra val. Slutligen har de skrifterna och nutida profeters och apostlars ord som stärker deras tro på Jesus Kristus.
Om du ser evangeliet som ett träd kan bladen och grenarna representera kyrkans historia eller riktlinjer. Även om de är viktiga ger de inte liv åt trädet. Rötterna förankrar å andra sidan trädet i jorden, håller det rakt och stabilt och absorberar vatten, mineraler och näringsämnen för att stärka och vårda hela trädet. Vår himmelske Fader och Jesus Kristus är roten till evangeliets träd. Utan dem finns det inget som står eller frodas.
Som föräldrar, far- och morföräldrar eller släktingar bör vi alltid hjälpa andra att se till källan till all sanning. Lär vi vår familj att vända sig till vår himmelske Fader och Frälsaren och ständigt vandra mot dem?
Inget gläder mer
Aposteln Johannes förkunnade: ”Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen” (3 Johannesbrevet 1:4). Men trots våra bästa ansträngningar kan en del familjemedlemmar välja att lämna evangeliet för en tid. Vi har upplevt det i vår egen familj. Vi har funnit tröst i följande budskap från äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum:
”Föräldrar som ärar evangeliets förbund, lyder Herrens bud och tjänar troget kan påverka sina vilsegångna söners och döttrars frälsning …
De kan göra anspråk på löftena om gudomlig vägledning och kraft, genom den Helige Andens inspiration och prästadömets privilegier, i sina ansträngningar att hjälpa familjemedlemmar ta emot frälsningens och upphöjelsens välsignelser.”4
Nuria och jag har funnit stor glädje i våra barn och barnbarn. Vi hoppas att de ska minnas ”de ord [de] ofta hade hört [sina föräldrar och far- och morföräldrar] tala om evigt liv och de heligas glädje” (Enos 1:3).
Det är inte alltid lätt att hjälpa vår familj vandra i ljus och sanning, men jag vittnar om att inget gläder mer än att se dem vandra i Jesu Kristi evangeliums ljus och sanning.