”Vi är missionärer”, Liahona, april 2024.
Sista dagars heliga berättar
”Vi är missionärer”
Jag bad Gud hjälpa mig att hitta hans missionärskyrka.
Illustration: Brian Call
Mina föräldrar älskade att dela med sig av Herrens ord. De gav regelbundet bort lådor med exemplar av Nya testamentet till grannskap, fängelser, sjukhus och skolor.
Som en del av mina föräldrars ansträngningar sjöng min far, läste skrifterna, vittnade om Jesus Kristus och avslutade med bön. Genom att som barn få ta del av den erfarenheten utvecklade jag en önskan att tjäna Gud.
Men när min far drabbades av en hjärtinfarkt slutade det vi kallade ”evangelisering”. Jag kunde inte dela ut exemplar av Nya testamentet på egen hand, så jag bad min far om tillstånd att hitta en missionärskyrka.
Vid 15 års ålder började jag ställa frågor om läran, dop, tionde och kyrkans organisation. Min far sa att ingen kyrka i dag utövade sådant som Frälsaren undervisade om. Men om jag hittade en sådan kyrka, sa han, skulle jag ansluta mig till den.
Många år senare var jag oense med en medarbetare. När han kom hem till oss för att be om ursäkt gav han oss en bok med titeln Vår arvedel: Kortfattad historik över Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. I den läste jag om profeten Joseph Smiths martyrdöd. Den berättelsen berörde mig djupt.
Det fanns också ett foto av två unga män i vita skjortor, slipsar och namnbrickor. De predikade Jesu Kristi evangelium över hela världen. Jag undrade om det fanns sådana missionärer i mitt samhälle.
Den kvällen bad jag Gud att hjälpa mig hitta hans missionärskyrka. Nästa dag letade jag efter missionärerna. Jag frågade varje person jag såg som bar en vit skjorta, men jag hade ingen framgång.
Några dagar senare såg jag tre personer i vita skjortor, slipsar och namnbrickor utanför mitt hem! Jag sprang in, tog boken och skyndade mig efter dem.
När jag kom ifatt dem frågade en av dem: ”Kan vi hjälpa dig?”
”Är den här boken från er kyrka?” frågade jag.
”Ja, det är vår bok”, svarade han entusiastiskt. ”Vi är missionärer.”
Efter att ha fått undervisning om det återställda evangeliet i flera veckor döptes jag och blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ett år senare döptes min pappa.
Eftersom jag fortfarande ville tjäna Herren – en önskan som hade funnits kvar hos mig sedan jag var liten – började jag förbereda mig för att verka som heltidsmissionär. En sådan glädje jag kände när jag fick min egen kallelse att bli heltidsmissionär!