KAPITEL 13

Frid och förnöjsamhet genom timligt oberoende

”Vi undervisar om oberoende som en princip i livet, att vi bör försörja oss själva och ta hand om våra egna behov.”

Ur Gordon B. Hinckleys liv

Som barn lärde sig Gordon B. Hinckley principer om oberoende när han arbetade med sina föräldrar och syskon. Han berättade senare:

”Vi bodde i vad jag tyckte var ett stort hus. … Där fanns en stor gräsmatta med många träd som fällde miljoner löv, och oändligt mycket arbete som hela tiden skulle utföras.

… Vi hade en spis i köket och en kamin i matsalen. Senare installerades en värmepanna och det var underbart. Men den hade glupsk aptit på kol, och den hade ingen automatisk påfyllningsanordning. Kolet måste skyfflas in i pannan och askan försiktigt rakas ut varje kväll.

Jag lärde mig en stor läxa av detta monster till panna: Om man ville hålla sig varm, måste man arbeta med en skyffel.

Min far hade uppfattningen att hans pojkar borde lära sig arbeta, sommar som vinter, och därför köpte han en gård på fem tunnland, som så småningom utvidgades till att omfatta över trettio tunnland. Vi bodde där på sommaren och återvände till stan när skolan började.

Vi hade många fruktträd och träden måste beskäras varje vår. Far tog oss med till förevisningar om hur träd ska beskäras som demonstrerades av experter från lantbrukshögskolan. Vi fick erfara en viktig sanning – att man ganska väl kan bestämma hurdan frukt man kommer plocka i september genom sättet att beskära i februari.”¹

Eftersom dessa sanningar utgjorde en del av president Hinckleys personliga grund undervisade han ofta om praktiska sätt att leva efter evangeliet. Han vittnade om välsignelser som kommer genom hårt arbete och han uppmuntrade de sista dagars heliga att leva inom sina tillgångar och förbereda sig för katastrofer som kan hända i framtiden.

Förutom att han undervisade om dessa principer hjälpte president Hinckley till med att ombesörja sätt för de heliga att följa dem. I april 2001 till exempel, presenterade han den Ständiga utbildningsfonden, som han nämnde var inspirerad av Herren.² Genom det här programmet kan människor bidra till en fond som ombesörjer korttidslån för att hjälpa kvalificerade medlemmar i kyrkan, till större delen återvända missionärer, få en utbildning eller yrkesträning som skulle leda till meningsfylld anställning. När de här lånen betalas tillbaka, läggs pengarna tillbaka i fonden för att hjälpa framtida deltagare. Ständiga utbildningsfonden har hjälpt tiotusentals människor bli oberoende. Den blev som president Hinckley en gång sa: ”en ljus stråle av hopp”.³

kvinna i trädgård — ”Ingenting under himlen kan ersätta produktivt arbete. Det är den process som gör drömmar till verklighet. ”

Gordon B. Hinckleys lärdomar

När vi arbetar med rättrådighet välsignas vårt liv för evigt.

Jag tror på arbetets evangelium. Ingenting under himlen kan ersätta produktivt arbete. Det är den process som gör drömmar till verklighet. Det förvandlar ofruktbara förhoppningar till kraftfulla insatser.⁴

Lite lek och lite avkoppling är bra. Men det är arbetet som verkligen utgör skillnaden i en mans eller kvinnas liv. … Arbetet förser oss med maten vi äter, kläderna vi bär, hemmet vi bor i. Vi kan inte förneka behovet av arbete utfört av dugliga händer och vältränade sinnen, om vi ska tillväxa som enskilda och om vår nation ska kunna stå som exempel för världen.⁵

Jag har upptäckt att livet inte består av en serie stora heroiska bedrifter. När livet är som bäst består det av ständig godhet och ärbarhet då det som behöver uträttas, när det behöver uträttas, görs utan fanfarer. Jag har märkt att det inte är genier som gör skillnaden i den här världen. Jag har märkt att arbetet i världen till större delen utförs av vanliga män och kvinnor som har arbetat på ett utomordentligt sätt.⁶

Barn behöver arbeta med sina föräldrar – diska, torka golv, klippa gräs, beskära träd och buskar, måla och fixa och städa och göra hundratals andra saker tillsammans som lär dem att arbete är priset för renlighet, framsteg och välstånd.⁷

man och pojkar vid vedhög — ”Barn behöver arbeta med sina föräldrar. … Det lär dem att arbete är priset för renlighet och framsteg och välstånd.”

Denna kyrkas storhet ligger i dess arbete. Alla arbetar. Man växer inte om man inte arbetar. Tron, vittnesbördet om sanningen, är som en muskel på min arm. Om man använder den blir den stark. Ges den stödförband så blir den svag. Vi sätter folk i arbete. Vi förväntar oss storverk av dem, och det förunderliga och underbara är att de klarar det. De producerar.⁸

Inget händer i den här kyrkan om vi inte arbetar. Det kan liknas vid en skottkärra. Den rör sig inte förrän ni tar tag i de två handtagen och skjuter på. Hårt arbete för Herrens verk framåt, och om ni har lärt er att arbeta rättrådigt, kommer det att välsigna era liv för evigt. Jag menar det av hela mitt hjärta. Det kommer att välsigna era liv för evigt.⁹

Vi har ett ansvar att hjälpa andra lyfta sig själva och bli oberoende.

Det finns ett gammalt talesätt, att om man ger en man en fisk, har han ett mål för dagen. Men om man lär honom fiska, har han att äta resten av sitt liv. …

Må Herren ge oss visionen och insikten som krävs för att utföra detta som kan hjälpa våra medlemmar inte bara andligt utan även timligt. Oss åvilar ett mycket allvarligt ansvar. President Joseph F. Smith sa ”… att en religion som inte hjälper en människa i detta liv troligen inte gör mycket för henne i nästa liv heller (se ”The Truth about Mormonism”, tidskriften Out West, sep. 1905, s. 242).

På de platser där fattigdomen är utbredd bland vårt folk, måste vi göra allt vi kan för att hjälpa dem att lyfta sig själva och skaffa sig en grund av oberoende som de kan få genom en utbildning. Utbildning är nyckeln till möjligheter. …

Det är vår högtidliga förpliktelse … att ”hjälpa de svaga, lyfta upp händerna som hänger ned och styrka de matta knäna” (L&F 81:5). Vi måste hjälpa dem bli oberoende och framgångsrika.

Jag tror inte att Herren vill se sitt folk dömt att leva i fattigdom. Jag tror att han vill att de trofasta ska åtnjuta jordens goda. Han vill att vi ska göra det här för att hjälpa dem.¹⁰

Den enskilde bör, så som vi lär, göra allt han kan själv. När han uttömt sina resurser, bör han vända sig till släkten för att få hjälp. Då släkten inte kan hjälpa honom, tar kyrkan över. Och när kyrkan tar över är vår stora önskan att först ta hand om hans omedelbara behov och sedan att hjälpa honom så länge han behöver hjälp, men att under tiden hjälpa honom med att utbilda sig, att skaffa arbete, och finna ett sätt att få honom att komma på fötter igen. Det är hela ändamålet med detta underbara välfärdsprogram.¹¹

De som har dragit fördel av det här programmet har besparats lättjans förbannelse och allmosornas onda. Deras värdighet och självrespekt har bevarats. Och dessa skaror av män och kvinnor som inte varit mottagare i programmet men som har hjälpt till med att odla och konservera föda och utfört en mängd andra tillhörande arbeten, kan vittna om den glädje som står att finna i att osjälviskt tjäna andra.

Ingen som bevittnar det här programmet med dess vidsträckta tillämpning och dess oerhörda resultat kan rimligtvis betvivla uppenbarelsens ande som åstadkom det och att det har utökat dess praktiska kraft för det goda.¹²

Vi tänker fortsätta i detta verk. Det kommer alltid att finnas behov. Svält och nöd och katastrofer kommer vi alltid att ha med oss. Och det kommer alltid att finnas sådana vars hjärtan har rörts av evangeliets ljus, och som villigt tjänar och arbetar för att lyfta de nödlidande på jorden.

Som ett samordnat projekt har vi upprättat Ständiga utbildningsfonden. Den har kommit till stånd tack vare era frikostiga bidrag. … Lån ges till värdiga unga män och kvinnor för deras utbildning. Annars skulle de tvingas förbli i den ständiga fattigdom som deras föräldrar och förfäder upplevt i generationer. …

Herrens ande vägleder detta hjälparbete. Denna välfärdsaktivitet är en icke-kyrklig verksamhet, som yttrar sig i form av ris och bönor, filtar och tält, kläder och läkemedel, arbetstillfällen och utbildning för bättre förvärvsarbete. Men detta så kallade icke-kyrkliga arbete är bara ett yttre tecken på en inre anda – den anda som präglade Herren om vilken det sades: Han ”gick omkring och gjorde gott” (Apg. 10:38).¹³

Profeter har uppmuntrat oss att förbereda oss själva både andligt och timligt för kommande katastrofer.

Vi undervisar om oberoende som en princip i livet, att vi bör försörja oss själva och ta hand om våra egna behov. Och därför uppmuntrar vi våra medlemmar att ha något, att planera framåt, ha … mat till hands, öppna ett sparkonto om möjligt, inför sämre tider. Människor drabbas ibland av katastrofer när de minst anar det – arbetslöshet, sjukdom och liknande.¹⁴

Den här gamla världen är inte främmande för olyckor och katastrofer. De av oss som läser och tror på skrifterna är medvetna om profeternas varningar för de katastrofer som skett och som ännu kommer att inträffa. …

Hur innehållsrika är inte orden i 88:e kapitlet av Läran och förbunden om de olyckor som skulle inträffa efter äldsternas vittnesbörd. Herren säger:

”Ty efter ert vittnesbörd kommer jordbävningars vittnesbörd som skall vålla jämmer i hennes mitt, och människorna skall falla till marken och skall inte kunna stå.

Och likaså kommer tordönens vittnesbörds röst och blixtars röst och stormars röst och havets vågors röst när de häver sig över sina bräddar.

Och allt skall vara i uppror och människors hjärtan skall förvisso försmäkta, ty fruktan skall komma över alla människor” (L&F 88:89–91). …

… Liksom vi haft katastrofer i det förgångna kan vi vänta oss fler i framtiden. Vad gör vi?

Någon har sagt: Det regnade inte när Noa byggde arken. Men han byggde den, och regnen kom.

Herren har sagt: ”Om ni är redo skall ni inte frukta” (L&F 38:30).

Den viktigaste förberedelsen framläggs också i Läran och förbunden, där det står: ”Stå därför på heliga platser och låt er inte rubbas förrän Herrens dag kommer” (L&F 87:8). …

Vi kan leva på ett sådant sätt att vi kan åkalla Herren och få hans beskydd och ledning. Detta bör vi sätta främst. Vi kan inte förvänta oss hans hjälp om vi är ovilliga att hålla hans bud. Vi i denna kyrka har bevis nog på de straff som följer på olydnad i exemplen från både jarediternas och nephiternas nationer. Båda gick från härlighet till fullständig förgörelse på grund av sin ogudaktighet.

Vi vet ju att det regnar över både rättfärdiga och orättfärdiga (se Matt. 5:45). Men även om de rättfärdiga dör, så är de inte förlorade utan blir frälsta genom Återlösarens försoning. Paulus skrev till romarna: ”Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren” (Rom. 14:8). …

Vårt folk har … tillråtts och uppmuntrats att förbereda sig på ett sådant sätt att de kan överleva om katastrofer skulle inträffa.

Vi kan sätta åt sidan vatten, mat, mediciner och kläder till att hålla oss varma. Vi borde ha lite pengar undanlagda för sämre tider.¹⁵

Vi har ett stort välfärdsprogram med byggnader för till exempel spannmålsförråd i olika områden. Det är viktigt att vi gör detta. Men den bästa platsen att ha ett matförråd är i vårt eget hem samt att vi har ett litet sparkapital. Det bästa välfärdsprogrammet är vårt eget välfärdsprogram. Fem eller sex burkar vete hemma är bättre än en tunna i välfärdsmagasinet. …

Vi kan börja med ett aldrig så litet förråd. Vi kan börja med en veckas matförråd och långsamt utöka det till en månads matförråd och sedan till tre månaders matförråd. Jag talar nu om livsmedel för elementära behov. Ni inser alla att detta inte rör sig om några nya anvisningar. Men jag är rädd för att det är så många som tycker att ett långtidsförråd ligger så långt utom räckhåll att de inte gör något åt det alls.

Börja i liten skala … och arbeta steg för steg mot ett rimligt mål. Spara regelbundet lite pengar och det kommer att förvåna er hur snabbt de växer.¹⁶

Vi åtnjuter oberoende och frihet när vi undviker skulder i den mån det är möjligt och lägger undan en sparad slant för framtida behov.

Vi har upprepade gånger uppmanats att vara oberoende, undvika skulder och vara sparsamma. Så många av våra medlemmar har satt sig i stora skulder för saker som inte är nödvändiga. … Jag uppmanar kyrkans medlemmar att betala av sina skulder om så är möjligt och att lägga undan en sparad slant för framtida behov.¹⁷

Tiden har kommit att ställa våra hus i ordning. …

President J. Reuben Clark Jr sa på prästadömsmötet under konferensen 1938: ”När du en gång är skuldsatt är räntan din följeslagare varje minut av dygnet. Du kan inte undvika den eller smita ifrån den. Du kan inte avfärda den. Den ger inte efter för vädjanden, krav eller order. Och närhelst du kommer i dess väg eller korsar dess stig eller underlåter att uppfylla dess krav, krossar den dig” (i Conference Report, apr. 1938, s 103).

Jag vet att det naturligtvis kan vara nödvändigt att låna för att få ett hem. Men låt oss köpa ett hem som vi har råd med och sålunda lätta bördan av de betalningar som ständigt kommer att hänga över våra huvuden, utan nåd eller möjlighet till uppskov. …

Alltsedan kyrkans tidiga dagar har Herren talat om denna fråga att sätta sig i skuld. Till Martin Harris sa han i en uppenbarelse: ”Betala den skuld du har skrivit kontrakt om med boktryckaren. Gör dig fri från träldom” (L&F 19:35).

President Heber J. Grant talade upprepade gånger om detta. … Han sa: ”Om det finns någon enskild sak som ger frid och förnöjsamhet till människohjärtat och till familjen, så är det att leva inom sina tillgångar. Om det finns något som är slitsamt, nedbrytande och nedslående så är det att ha skulder och förpliktelser som man inte klarar av” (Gospel Standards, sammanst. av G. Homer Durham [1941], s. 111).

Vi för ut ett budskap om oberoende till hela kyrkan. Oberoende kan inte uppnås när stora skulder hänger över hushållet. Man har varken oberoende eller frihet från slaveri när man står i skuld till någon.

När det gäller kyrkans affärer har vi försökt vara ett föredöme. Vi har haft policyn att varje år lägga undan några procent av kyrkans inkomster för eventuella framtida behov.

Jag är tacksam att kunna säga att kyrkan, i alla delar av sin verksamhet, i alla sina avdelningar, fungerar utan lånade pengar. Om vi inte kan klara detta, drar vi ner på verksamheten. Vi drar ner på kostnaderna så att de stämmer med inkomsterna. Vi lånar inte. …

Vilken underbar känsla det är att vara skuldfri, att ha lite pengar för nödsituationer undanlagda där de kan tas fram vid behov. …

Jag uppmanar er … att se över er ekonomi. Jag uppmanar er att vara försiktiga med utgifter, att behärska er i era inköp för att i görligaste mån undvika skulder. Betala av era skulder så snart ni kan och befria er från slaveriet.

Detta är en del av det timliga evangelium vi tror på. Må Herren välsigna er … att sätta era hus i ordning. Om ni har betalt era skulder, om ni har en reserv, hur liten den än är, kan stormarna vina kring ert huvud, ni har ändå tak över huvudet för hustru och barn, och frid i hjärtat.¹⁸

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Hinckley lärde att ”ingenting kan ersätta produktivt arbete” (avsnitt 1). Hur har arbetet varit en välsignelse i ditt liv? Vad har du lärt dig genom hårt arbete? Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att lära sig arbeta?
Vilket ansvar har vi gentemot dem som har timliga behov? (Se avsnitt 2.) Hur kan vi hjälpa andra bli oberoende? Hur har ditt liv påverkats av tjänande som du både gett och tagit emot?
Gå igenom de förberedelser som president Hinckley rådde oss att göra för framtida behov (se avsnitt 3). När har du sett hur viktigt det är att förbereda för framtida behov? Vad är några små, gradvisa saker, som vi kan göra för att förbereda oss?
Gå igenom president Hinckleys råd om skulder och sparsamhet (se avsnitt 4). Varför är det viktigt att spendera pengar på ett disciplinerat sätt? Hur kan skulder påverka oss timligt och andligt? Hur kan föräldrar lära sina barn att använda pengar på ett klokt sätt?

Skriftställen som hör till detta ämne

1 Tess. 4:11–12; L&F 1:11–13; 78:13–14; 104:13–18; Mose 5:1

Undervisningstips

”Var försiktig med att inte avsluta en bra diskussion för snabbt i ett försök att lägga fram allt material du förberett. Även om det är viktigt att hinna med materialet, är det ännu viktigare att hjälpa eleverna att känna Andens inflytande, besvara deras frågor, öka deras kunskap om evangeliet och stärka deras beslut att hålla buden” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 64).