KAPITEL 21

Missionsarbetets underverk i de sista dagarna

”Jag inbjuder er att bli en väldig armé med entusiasm för detta verk och en stor, övergripande önskan att bistå missionärerna i deras enorma ansvar.”

Ur Gordon B. Hinckleys liv

Som ung man var Gordon B. Hinckley en trofast prästadömsbärare, men han förväntade sig inte att bli kallad att fullgöra en heltidsmission. ”Det var under den värsta ekonomiska krisen i världens historia”, förklarade han senare. ”Arbetslösheten i [Salt Lake City] var omkring 35 procent, och de flesta av de arbetslösa var makar och fäder, eftersom relativt få kvinnor tillhörde arbetsstyrkan. Mycket få missionärer gick ut på fältet vid denna tid. … Jag tog min kandidatexamen och planerade för att studera vidare. Då kom biskopen med vad jag tyckte var ett chockerande förslag. Han talade om mission.”¹

Gordon accepterade sin biskops ”chockerande förslag”, och 1933 kallades han att tjäna i England – som en av endast 525 missionärer som kallades det året.² Han ställdes inför många prövningar under sin mission, men hans verksamhet förankrade hans tro:

”Arbetet på fältet var inte lätt. Det var svårt och nedslående. Men vilken underbar erfarenhet det var. Så här efteråt inser jag att jag troligen var en självisk ung man när jag anlände till England. Vilken välsignelse det var att sätta åt sidan mina själviska intressen för Herrens verk. …

Jag är djupt tacksam för erfarenheterna på denna mission. Jag vidrörde någras liv som har, under åren, uttryckt uppskattning. Det har varit viktigt. Men jag har aldrig varit särskilt oroad över antalet dop som jag hade eller som andra missionärer har. Min tillfredsställelse har kommit från den försäkran om att jag gjorde vad Herren ville att jag skulle göra och att jag var ett redskap i hans händer för att uppnå hans avsikter. Genom denna upplevelse fastnitades i hela min varelse en övertygelse och kunskap om att detta verkligen är Guds sanna och levande verk, återställt genom en profet till välsignelse för alla dem som vill acceptera och leva efter dess principer.”³

President Hinckleys mission angav kursen för en livstid av hängivet tjänade i Herrens verk. Under sin tid som president för kyrkan reste han över etthundrasextio tusen mil och besökte mer än 70 länder för att bära vittnesbörd om Jesus Kristus och hans återställda evangelium.⁴

President Hinckley uppmanade ofta kyrkans medlemmar att tillsammans med honom delta i att berätta om evangeliet. Över 400 000 heltidsmissionärer kallades att verka under hans tid som president. Genom deras och medlemsmissionärers arbete blev över 3 500 000 nyomvända döpta under den tiden.⁵

Evigt optimistisk berättade president Hinckley om en omfattande vision av hur Herrens verk skulle fortsätta att växa:

”Om vi nu går framåt, utan att förlora målet ur sikte, inte talar illa om någon och efterlever de storslagna principer vi vet är sanna, så kommer detta verk att breda ut sig i majestät och kraft och uppfylla hela jorden. Dörrar som nu är stängda för predikandet av evangeliet kommer att öppnas.”⁶

”Vårt hopp för framtiden är stort och vår tro är stark. Vi vet att vi knappt skrapat på ytan av det som kommer att hända under de kommande åren. … Vårt ansvar att gå framåt är enormt. Men våra möjligheter är underbara.”⁷

missionärer undervisar en familj — ”Låt oss nå ut till världen med vår stora missionsverksamhet och undervisa alla som vill höra om evangeliets återställelse.”

Gordon B. Hinckleys lärdomar

Det är vår uppgift att nå ut till världen i missionsverksamhet och undervisa alla som vill lyssna.

Vi har gudomlig fullmakt att föra evangeliet till varje nation, släkt, tungomål och folk. Vi har fått i uppdrag att undervisa och döpa i Herrens Jesu Kristi namn. Den uppståndne Frälsaren sa: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” [Mark. 16:15]. Vi deltar i ett stort och krävande korståg för sanning och rättfärdighet.⁸

Innan kyrkan organiserades fanns det missionsarbete. Det har fortsatt alltsedan dess, trots de många svåra tider som vårt folk har gått igenom. Låt oss var och en bestämma oss för att ta tillvara en ny möjlighet, att få en ny känsla av ansvar, på nytt ta på oss förpliktelsen att bistå vår Fader i himlen med hans härliga verk att åstadkomma odödlighet och evigt liv för hans söner och döttrar över hela jorden.⁹

Må vi som sista dagars heliga söka nå dem som inte delar vår tro. Må vi aldrig ha en anda av arrogans eller skenhelighet. Må vi i stället visa kärlek och respekt och vara hjälpsamma mot dem. Vi är mycket missförstådda, och jag fruktar att mycket av detta är vårt eget fel. Vi kan bli mer toleranta, bättre grannar, mer vänliga, mer av ett föredöme än vi har varit i det förgångna. Låt oss lära våra barn att behandla andra med vänskap, respekt, kärlek och beundran. Det kommer att ge långt bättre resultat än en attityd av självhävdelse och arrogans. …

Låt oss nå ut till världen med vår stora missionsverksamhet och undervisa alla som vill höra om evangeliets återställelse och tala utan fruktan men också utan självrättfärdighet, om undret med den första synen, vittna om Mormons bok och om prästadömets återställelse. Låt oss, mina bröder och systrar, gå ner på knä och be om tillfällen att föra andra till evangeliets glädje.¹⁰

Det är något märkligt och förunderligt att tusentals berörs av den Helige Andens under, att de tror och tar emot evangeliet och blir medlemmar. De låter döpa sig. Deras liv berörs för alltid av det goda. Underverk sker. Ett trons frö tränger in i deras hjärtan. Det förstoras medan de lär mer. Och de tar till sig princip efter princip tills de fått alla de förunderliga välsignelser som tillkommer dem som vandrar i tro i denna kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.¹¹

Det är vår uppgift att hjälpa heltidsmissionärerna föra andra till kunskap om sanningen.

I Sydamerika träffade jag en kvinna som just hade blivit medlem i kyrkan. Driven av stor kärlek till det hon funnit hade hon entusiastiskt gått ut och berättat om det för andra. På bara sju månader efter dopet hade hon gett missionärerna 300 hänvisningar, människor som missionärerna fick förklara evangeliet för. Vid ett tillfälle döptes 60 personer in i kyrkan. Troligtvis blev ännu fler medlemmar. I São Paulo i Brasilien träffade jag den unge missionär som först hade undervisat henne om evangeliet. Han var också nyomvänd och hade gått på mission för kyrkan under stora ekonomiska uppoffringar. Den kvinna jag talar om var en av de 43 som han hade hjälpt in i kyrkan fram till dess. Denne unge man från Brasilien hade mångfaldigat sig själv drygt 100 gånger – han omvände 43, och 60 personer blev medlemmar genom en av dem han omvände. Ännu fler skulle komma att bli medlemmar genom dem han omvände.¹²

Alltför många av oss ser missionärsarbetet som enbart skriftning. Alla som väl känner till detta verk vet att det finns ett bättre sätt. Det sättet är genom kyrkans medlemmar. Närhelst en medlem introducerar en ny undersökare, har vi ett omedelbart stödprogram. Medlemmen bär vittnesbörd om sanningen i detta verk. Han är angelägen om sin väns, undersökarens, lycka. Han blir entusiastisk när den vännen går framåt i kunskap om evangeliet.

Heltidsmissionärerna kanske ger själva undervisningen, men medlemmen stöder, där så är möjligt, den undervisningen genom att öppna sitt hem för att där fortsätta med detta missionsarbete. Han bär uppriktigt vittnesbörd om verkets gudomlighet. Han finns tillhands för att besvara frågor när missionärerna inte är med. Han är vän till undersökaren, som gör en stor och ofta svår förändring.

Men evangeliet är inget att skämmas för. Det är något att vara stolt över. ”Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre”, skrev Paulus till Timoteus (2 Tim. 1:8). Tillfällen till att sprida evangeliet finns överallt. …

kvinnor som samtalar — ”Tillfällen till att sprida evangeliet finns överallt.”

Processen att föra in nya människor i kyrkan är inte bara missionärernas ansvar. De lyckas bäst när medlemmarna blir källan till de undersökare man finner. …

Må det odlas i varje medlems hjärta en medvetenhet om hans möjligheter att föra andra till kunskap om sanningen. Må han arbeta på detta. Må han be innerligt om det. …

… Mina bröder och systrar: Vi kan låta missionärerna försöka göra arbetet ensamma, eller också kan vi hjälpa dem. Om de gör det ensamma, knackar de dörr dag efter dag, och skörden blir knapp. Eller också kan vi som medlemmar hjälpa dem att finna och undervisa undersökare. …

Låt det i varje stav i kyrkan utvecklas en medvetenhet om möjligheten att finna dem som vill lyssna till evangeliets budskap. I den här processen behöver vi inte vara aggressiva. Vi behöver inte vara arroganta. Den effektivaste broschyr vi kan bära med oss är godheten i vårt eget liv och vårt föredöme. Och medan vi engagerar oss i detta tjänande, förbättras vårt liv, för vi ska vara noga med att se till att vi inte gör eller säger något som kan bromsa deras utveckling som vi försöker leda till sanningen. …

Entusiasm behöver ingjutas på varje nivå i kyrkan. Låt detta ämne behandlas då och då under sakramentsmötet. Låt det diskuteras av prästadömet och Hjälpföreningen på deras veckomöten. Låt Unga män och Unga kvinnor tala om och planera hur de ska hjälpa till i detta ytterst viktiga företag. Låt också primärbarnen tänka på vad de kan göra för att hjälpa till. Många föräldrar har kommit in i kyrkan tack vare ett barn som inbjudits till Primärföreningen. …

Bröder och systrar, alla ni i församlingarna och stavarna och i distrikten och grenarna, jag inbjuder er att bli en väldig armé med entusiasm för detta verk och en stor, övergripande önskan att bistå missionärerna i deras enorma ansvar att föra evangeliet till varje nation, släkte, tungomål och folk. ”Fältet har redan vitnat till skörd” (L&F 4:4). Herren har upprepade gånger sagt detta. Ska vi inte ta honom på orden?¹³

På missionärernas vägnar … vill jag vädja till de heliga att göra allt ni kan för att ge hänvisningar [på personer] som de kan undervisa. Ni blir glada om ni gör detta. Alla som ni ser komma in i kyrkan som en följd av ert arbete för med sig glädje i ert liv. Det löftet ger jag till var och en av er.¹⁴

Heltidsmissionärsarbete skänker bestående glädje till dem som tjänar.

Vi måste höja ribban när det gäller värdighet och kvalifikationer för dem som går ut i världen som ambassadörer för Herren Jesus Kristus.¹⁵

Världen behöver i dag det oförfalskade vittnesbördets kraft. Den behöver Jesu Kristi evangelium, och om världen ska få höra evangeliet, måste det finnas budbärare som förkunnar det.

Vi ber föräldrarna börja undervisa sina barn tidigt [om missionärsarbete]. Barn som växer upp i hem där man ber familjebön, där man håller hemaftnar och läser skrifterna, där far och mor är aktiva i kyrkan och talar om kyrkan och evangeliet med entusiasm – dessa barn uppfylls på ett helt naturligt sätt av en önskan att undervisa andra om evangeliet. Missionärsarbete är ofta en tradition i sådana hem. Man öppnar sparkonton medan barnen är små. Pojkarna växer upp med en naturlig förväntan att de kommer att kallas att verka som missionärer för kyrkan. En mission blir en lika självklar del i pojkens livsplan som en utbildning.¹⁶

Missionsarbete är väsentligen ett prästadömsansvar. Därmed bör våra unga män bära den huvudsakliga bördan. Detta är deras ansvar och deras skyldighet.¹⁷

Unga [män], jag hoppas ni alla är inriktade på missionärsarbete. Jag kan inte lova er att ha roligt. Jag kan inte lova ett lätt och behagligt liv. Jag kan inte lova er vara fria från modlöshet, från rädsla, ja, ibland rent elände. Men jag kan lova er att ni kommer att växa som ni aldrig vuxit under en motsvarande tid i hela ert liv. Jag kan lova er en glädje som är unik, underbar och bestående. Jag kan lova er att ni kommer att omvärdera ert liv, att ni kommer att göra nya prioriteringar, att ni kommer att leva närmare Herren, att bönen blir en verklig och underbar upplevelse, att ni kommer att vandra i tro på resultatet av det goda ni gör.¹⁸

Vi behöver en del unga kvinnor. De utför ett fantastiskt arbete. De kan komma in i hem som äldster inte kan komma in i. …

[Men] … unga kvinnor bör inte känna att de har en förpliktelse som är jämförbar med de unga männens. En del har en mycket stark önskan att gå. Om så är fallet bör de rådgöra med sin biskop och med sina föräldrar. … Jag vill säga till systrarna att ni blir lika högt respekterade, anses utföra er plikt lika väl, och era ansträngningar blir lika välbehagliga för Herren och kyrkan vare sig ni går ut som missionärer eller inte.¹⁹

Tillsammans med behovet av unga äldster och systrar finns det ett växande behov av äldre par på missionsfältet. Äldre gifta par uträttar ett underbart arbete i missionerna. Många fler behövs. Vi är i särskilt behov av par som talar andra språk. De kan verka i många ansvar under ledning av känsliga och omtänksamma missionspresidenter.

Antalet personer som pensionerar sig medan de fortfarande har hälsa och krafter kvar ökar, och det gör att det finns många som kan fylla ett stort behov i Herrens verk.²⁰

Vi har pensionerade män och kvinnor som utför ett meningsfullt missionärsarbete för kyrkan över hela världen. Antalet växer. De åker dit de kallas att tjäna. De tjänar där de behövs. Vänskapsband knyts, färdigheter lärs ut, möjligheter öppnas för människor som aldrig glömmer de män och kvinnor som kommit till dem i en anda av total osjälviskhet för att undervisa och göra gott. De får inga pengar. De åker på egen bekostnad. Deras hängivenhet är obegränsad. Frukterna av deras arbete går inte att mäta.²¹

missionärssystrar ibland folk — ”Världen idag … behöver Jesu Kristi evangelium, och om världen ska få höra evangeliet, måste det finnas budbärare som förkunnar det.”

När vi berättar för andra om evangeliet hjälper oss Herrens Ande att övervinna skiljaktigheter mellan oss.

Eftersom vi alla har samma föräldraskap [som Guds barn] berörs vi av samma sanningar. Faktumet att någons hudfärg är annorlunda, att någons ögon har en annorlunda form, att någon har annorlunda kläder gör inte honom eller henne till en annan sorts person. Män och kvinnor över hela världen påverkas av samma saker på samma sätt. De söker värme när de fryser, de känner samma slags smärta, de upplever sorg och de känner glädje. …

När skiljaktigheter mellan oss själva och våra grannar och andra kulturer gör det svårt att dela med oss av evangeliet så hjälper vanligen en lågmäld artighet till att ta bort detta hinder. Då vi håller Herrens bud genom att föra andra till evangeliet så vittnar jag om att Herrens Ande hjälper oss att övervinna skiljaktigheter mellan den som undervisar och den som blir undervisad. Herren förklarade denna process när han sa: ”Därför förstår den som predikar [genom Anden] och den som tar emot [genom Anden] varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra.” (L&F 50:22.)

Jag är övertygad om att det mest effektiva medel som vi har i vår kallelse att dela med oss av evangeliet är Herrens Ande. Vi har sett detta hos andra. När vi gör Herrens verk känner vi det själva. Vid sådana tillfällen faller ytliga skillnader mellan oss och dem vi undervisar som fjäll från våra ögon. (Se 2 Ne. 30:6.) En förunderlig känsla av samhörighet och förståelse uppstår. Vi förstår varandra bokstavligen och vi blir bokstavligen uppbyggda och gläds tillsammans.²²

När vi går framåt i tro, ska Herren välsigna våra ansträngningar att berätta för andra om evangeliet.

Vi är i sanning engagerade i ett stort och förunderligt verk. … himlens Gud har åstadkommit detta sista dagars mirakel och vad vi har sett är endast en försmak av ännu större ting i framtiden. Detta verk kommer att utföras av ödmjuka män och kvinnor, unga och gamla.²³

Verket kommer att ha framgång därför att det är Herren som har lovat:

”Och den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.” (L&F 84:88.)

Vi har fått en gudomligt given uppgift med gudomligt utlovade välsignelser. Låt oss därför gå framåt i tro. Om vi gör det kommer Herren att välsigna våra ansträngningar. Låt oss göra vår del i att sprida evangeliet till dem som omger oss, först genom vårt exempel och sedan genom inspirerade ord.

Den utan händer lösrivna stenen kommer att fortsätta rulla tills den uppfyller hela jorden. (Se Dan. 2.) Jag ger er mitt vittnesbörd om denna sanning och att var och av oss kan hjälpa till på de sätt som passar våra omständigheter om vi söker vår Himmelske Faders vägledning och inspiration. Det är Herrens verk vi utför och med hans välsignelser kan vi inte misslyckas.²⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Varför är vi ibland rädda för att berätta om evangeliet? Hur kan vi övervinna den rädslan och nå ut till andra? (Se avsnitt 1.) Vilka underverk i missionsarbetet har du bevittnat?
Varför lyckas missionärer bäst ”när medlemmarna blir källan till de undersökare man finner”? (Se avsnitt 2.) Hur kan medlemmarna hjälpa heltidsmissionärerna?
Varför har en heltidsmission ett sådant stort inflytande på dem som tjänar? Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att få en önskan att verka som heltidsmissionärer? (Se avsnitt 3.) Hur kan familjer hjälpa äldre par att förbereda sig för en mission?
Gå igenom avsnitt 4. Vilka är några egenskaper som alla människor har gemensamt? Hur kan vi övervinna skiljaktigheter som gör det svårt att berätta om evangeliet? Hur har du sett Herrens Ande hjälpa människor övervinna skiljaktigheter?
President Hinckley betonade att Herren ska välsigna våra ansträngningar att berätta om evangeliet om vi ”går framåt i tro” (avsnitt 5). Hur kan du öka din önskan och tro att berätta om evangeliet?

Skriftställen som hör till detta ämne

Jes. 52:7; Matt. 28:19–20; Alma 26:1–5; L&F 1:20–23; 4; 18:15–16; 38:40–41

Undervisningstips

”Var inte rädd för tystnaden. Människor behöver ofta tid till att fundera över och besvara frågor eller uttrycka vad de känner. Du kan göra en paus när du har ställt en fråga, efter det att någon berättat om en andlig upplevelse, eller när en person har svårt för att uttrycka sig” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000] s. 66–67).