Hjärtan förenade i rättfärdighet och enighet
Vid den här avgörande 200-årspunkten i vår kyrkas historia, låt oss förbinda oss att leva rättfärdigt och vara förenade som aldrig förr.
Rättfärdighet och enighet är ytterst viktiga. 1 När människor älskar Gud av hela sitt hjärta och rättfärdigt strävar efter att bli som han blir det färre tvister och stridigheter i samhället. Det blir mer enighet. Jag älskar en sann berättelse som exemplifierar det här.
General Thomas L. Kane, en ung man som inte tillhörde vår kyrka, hjälpte och försvarade de heliga när de tvingades fly från Nauvoo. Han var förespråkare för kyrkan i många år. 2
År 1872 reste general Kane, hans begåvade hustru Elizabeth Wood Kane och deras två söner från sitt hem i Pennsylvania till Salt Lake City. De följde med Brigham Young och hans ämbetsbröder på en färd söderut till S:t George i Utah. Elizabeth närmade sig sitt första besök i Utah med betänkligheter angående kvinnorna. Hon blev överraskad över några av sakerna hon fick veta. Till exempel upptäckte hon att vilket yrke som helst som en kvinna kunde livnära sig på var tillåtet för dem i Utah. 3 Hon upptäckte också att kyrkans medlemmar var vänliga och förstående vad beträffade urinvånarna. 4
Under resans gång bodde de i Fillmore hos Thomas R. och Matilda Robison King. 5
Elizabeth skrev att när Matilda gjorde mat åt president Young och hans sällskap kom fem indianer in i rummet. Även om de var objudna var det tydligt att de förväntade sig att få ingå i sällskapet. Syster King talade med dem ”på deras dialekt”. De satte sig ner med sina filtar, med ett vänligt uttryck i ansiktena. Elizabeth frågade ett av barnen King: ”Vad sa din mor till de där männen?”
Matildas sons svar var: ”Hon sa: ’De här främlingarna kom först och jag har bara lagat mat så att det räcker åt dem, men er mat är över elden och tillagas nu, och jag säger till er så snart den är klar.’”
Elizabeth frågade: ”Kommer hon verkligen att göra det, eller ger hon dem bara gamla rester vid köksdörren?” 6
Matildas son svarade: ”Mor kommer att servera dem på samma sätt som hon serverar er och göra plats åt dem vid sitt bord.”
Och det gjorde hon och de ”åt med utmärkt bordsskick”. Elizabeth förklarade att denna värdinna steg med 100 procent i hennes aktning. 7 Enigheten ökar när människor behandlas med värdighet och respekt, även om de är annorlunda utåt sett.
Som ledare lever vi inte i illusionen att alla relationer förr var perfekta, att all vandel var kristuslik eller att alla beslut var rättvisa. Men vår religion lär att vi alla är barn till vår Fader i himlen och att vi tillber honom och hans Son Jesus Kristus, som är vår Frälsare. Det vi önskar är att våra hjärtan och sinnen ska vara förenade i rättfärdighet och enighet och att vi ska bli ett med dem. 8
Rättfärdighet är en bred, omfattande term men den inkluderar definitivt att leva enligt Guds bud. 9 Den kvalificerar oss för de heliga förrättningar som utgör förbundsstigen och välsignar oss med att ha Anden som ger vägledning i våra liv. 10
Vår rättfärdighet är inte beroende av att var och en av oss har varenda välsignelse i våra liv just nu. Vi kanske inte är gifta eller välsignade med barn eller har andra välsignelser som vi önskar just nu. Men Herren har lovat att de rättfärdiga som är trofasta ”kan vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka”. 11
Enighet är också en bred, omfattande term men den utgör definitivt ett exempel på det första och andra stora budet att älska Gud och att älska vår nästa. 12 Den betecknar ett Sions folk vars hjärtan och sinnen är ”förenade i enighet” 13 .
Kontexten för mitt tal utgörs av kontrasten och lärdomarna från våra heliga skrifter.
Det har gått 200 år sedan Fadern och hans Son först visade sig och inledde Jesu Kristi evangeliums återställelse år 1820. Berättelsen i 4 Nephi i Mormons bok innehåller en liknande 200-årsperiod efter att Frälsaren visat sig och upprättat sin kyrka i det forntida Amerika.
Den historiska uppteckningen vi läser i 4 Nephi beskriver ett folk som levde utan avund, missämja, oroligheter, lögner, mord eller något slag av lösaktighet. Tack vare denna rättfärdighet, står det, ”kunde [det] förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand” 14 .
Vad gäller enighet står det i 4 Nephi: ”Det … fanns [inte] några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan.” 15
Tyvärr beskrivs sedan i 4 Nephi en dramatisk förändring som började i det ”två hundra och första året” 16 , då ogudaktighet och splittring förstörde rättfärdigheten och enigheten. Det djupa fördärv som sedan förekom var därefter så ondskefullt att den store profeten Mormon slutligen med sorg sa till sin son Moroni:
”Ja, o min son, hur kan ett folk som detta, som finner behag i så mycken avskyvärdhet,
hur kan vi förvänta oss att Gud ska tillbakahålla sin straffande hand från oss?” 17
I den här tidsutdelningen har världen, även om vi lever i en speciell tid, inte varit välsignad med den rättfärdighet och enighet som beskrivs i 4 Nephi. Vi lever verkligen i en tid med synnerligen starka motsättningar. Men de miljoner som har accepterat Jesu Kristi evangelium har förbundit sig att uppnå både rättfärdighet och enighet. Vi är alla medvetna om att vi kan göra bättre, och det är vår utmaning i den här tiden. Vi kan vara en styrka som lyfter och är till välsignelse för samhället i stort. Vid den här avgörande 200-årspunkten i vår kyrkas historia, låt oss då som medlemmar i Herrens kyrka förbinda oss att leva rättfärdigt och vara förenade som aldrig förr. President Russell M. Nelson har bett oss ”att visa större hövlighet, samförstånd mellan olika raser och etniska ursprung, samt ömsesidig respekt”. 18 Det innebär att vi älskar varandra och Gud och att vi accepterar alla som bröder och systrar och verkligen är ett Sions folk.
Med vår lära som inkluderar alla kan vi vara en oas av enighet och fira mångfalden. Enighet och mångfald är inte motsatser. Vi kan uppnå större enighet när vi främjar en inkluderande atmosfär och respekt för mångfald. Under den period då jag tjänade i stavspresidentskapet i San Francisco i Kalifornien hade vi församlingar med medlemmar som talade spanska, tonganska, samoanska, tagalog respektive mandarin. Våra engelsktalande församlingar bestod av folk från många olika etniska och kulturella bakgrunder. Där fanns kärlek, rättfärdighet och enighet.
Församlingar och grenar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga delas upp geografiskt eller efter språk 19 , inte etniskt eller kulturellt. Etniskt ursprung anges inte i medlemsuppteckningarna.
Tidigt i Mormons bok, omkring 550 år före Jesu Kristi födelse, får vi lära oss den grundläggande befallningen som gäller förhållandet mellan vår himmelske Faders barn. Alla ska hålla Herrens bud, och alla är inbjudna att ta del av Herrens godhet ”och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. Och han kommer ihåg hedningen, och alla är lika inför Gud, både jude och icke-jude.” 20
Frälsarens verksamhet och budskap har genomgående förkunnat att människor av alla raser och hudfärger är Guds barn. Vi är alla bröder och systrar. I vår lära tror vi att i återställelsens värdland, USA, inspirerades dess konstitution 21 och relaterade dokument 22 , som skrevs av ofullkomliga män, av Gud för att vara till välsignelse för alla människor. Som vi läser i Läran och förbunden blev dokumenten ”[upprättade] och … bör upprätthållas för allt kötts rättigheter och beskydd enligt rättfärdiga och heliga principer”. 23 Två av de här principerna var handlingsfrihet och ansvarighet för ens egna synder. Herren förkunnade:
”Därför är det inte rätt att någon människa ska vara i träldom under någon annan.
Och i denna avsikt har jag genom visa mäns händer, som jag uppreste i just denna avsikt, upprättat detta lands författning och återställt landet genom blodsutgjutelse.” 24
Denna uppenbarelse togs emot 1833 när de heliga i Missouri utsattes för fruktansvärd förföljelse. I överskriften till Läran och förbunden 101 står det: ”Pöbelhopar hade drivit dem från deras hem i Jackson County. … Dödshoten mot [medlemmarna] i kyrkan var många.” 25
Det var en tid av spänningar på många håll. Många Missouribor såg de amerikanska urinvånarna som obarmhärtiga fiender och ville få bort dem från området. Dessutom var många Missouribor slavägare och kände sig hotade av dem som var slaverimotståndare.
Vår lära, däremot, respekterade de amerikanska urinvånarna, och vår önskan var att undervisa dem om Jesu Kristi evangelium. I fråga om slaveriet stod det klart i våra skrifter att ingen människa skulle vara slav under någon annan. 26
Till sist drevs de heliga våldsamt ut ur Missouri 27 och tvingades sedan att flytta västerut 28 . De heliga fick framgång och fann den frid som följer på rättfärdighet, enighet och efterlevnad av Jesu Kristi evangelium.
Jag älskar Frälsarens stora förbön som är upptecknad i Johannesevangeliet. Frälsaren bekräftade att Fadern hade sänt honom och att han, Frälsaren, hade fullbordat det verk han var sänd att utföra. Han bad för sina lärjungar och för dem som skulle komma att tro på Kristus: ”Att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig.” 29 Att vara ett är vad Kristus bad om innan han blev förrådd och korsfäst.
Under det första året efter återställelsen av Jesu Kristi evangelium, i kapitel 38 i Läran och förbunden, talar Herren om krig och ogudaktighet och säger: ”Jag säger er: Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina.” 30
Vår kyrkas kultur kommer av Jesu Kristi evangelium. Aposteln Paulus brev till romarna är djupsinnigt. 31 Den tidiga kyrkan i Rom bestod av judar och hedningar. De här forntida judarna hade en judisk kultur och ”hade vunnit sin frigörelse och börjat föröka sig och blomstra”. 32
Hedningarna i Rom hade en kultur som var hellenistiskt influerad, vilket aposteln Paulus förstod väl efter sina upplevelser i Aten och Korint.
Paulus presenterar Jesu Kristi evangelium på ett vittomspännande sätt. Han skildrar aspekter som är relevanta för både den judiska och hedniska kulturen 33 och som står i konflikt med Jesu Kristi evangelium. I huvudsak ber han dem båda att lämna bakom sig de kulturella hinder från sina trosuppfattningar och kultur som inte är förenliga med Jesu Kristi evangelium. Paulus förmanar judarna och hedningarna att hålla buden och älska varandra och försäkrar dem om att rättfärdighet leder till frälsning. 34
Jesu Kristi evangeliums kultur är inte en hednisk kultur eller en judisk kultur. Den avgörs inte av ens hudfärg eller var man bor. Även om vi gläds över unika kulturer ska vi lämna sådana aspekter av de här kulturerna bakom oss som står i konflikt med Jesu Kristi evangelium. Våra medlemmar och nyomvända kommer ofta från olika etniska och kulturella bakgrunder. Om vi ska följa president Nelsons uppmaning att samla det skingrade Israel kommer vi att inse att vi är lika olika som judarna och hedningarna var på Paulus tid. Ändå kan vi vara förenade i vår kärlek till och tro på Jesus Kristus. Paulus brev till romarna slår fast principen om att vi följer Jesu Kristi evangeliums kultur och lära. Den utgör mönstret för oss även i dag. 35 Templets förrättningar förenar oss på särskilda sätt och låter oss bli ett på alla evigt betydelsefulla sätt.
Vi hedrar våra pionjärmedlemmar över hela världen, inte för att de var fullkomliga utan för att de övervann svårigheter, gjorde uppoffringar, strävade efter att vara kristuslika och försökte bygga tro och vara ett med Frälsaren. Deras enighet med Frälsaren gjorde att de var ett med varandra. Den här principen gäller för dig och mig i dag.
Stridsropet till medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är att sträva efter att vara ett Sions folk som är ett i hjärta och sinne och som lever i rättfärdighet. 36
Det är min bön att vi ska vara rättfärdiga och eniga och fullständigt fokuserade på att tjäna och tillbe vår Frälsare Jesus Kristus, som jag vittnar om. I Jesu Kristi namn, amen.