Låt uthålligheten leda till fulländad gärning och räkna det som enbart glädje!
När vi utövar tålamod ökar vår tro. När vår tro ökar, gör vår glädje det också.
För två år sedan gick min yngste bror Chad igenom slöjan. Hans övergång till andra sidan lämnade ett tomrum i hjärtat hos min svägerska Stephanie, deras två små barn Braden och Bella och resten av familjen. Vi fann tröst i äldste Neil L. Andersens ord på generalkonferensen veckan innan Chad dog: ”Gå tålmodigt framåt under dina jordiska prövningars skärseld. Då ger Frälsarens helande kraft dig ljus, förståelse, frid och hopp” (”Sårade”, Liahona, nov. 2018, s. 85).
Vi har tro på Jesus Kristus; vi vet att vi får vara med Chad igen, men att förlora hans fysiska närvaro gör ont! Många har förlorat närstående. Det är svårt att vara tålmodig och vänta på att vi ska få vara med dem igen.
Under året efter att han dött kändes det som om ett mörkt moln hängde över oss. Vi sökte vår tillflykt i skriftstudier, mer innerlig bön och flitigare besök i templet. Orden från den här psalmen fångar våra känslor från den tiden: ”Se dagen upprinner och natten försvinner. Nu mörkret besegras, allt enligt Guds lag” (”Se, dagen upprinner”, Hymner, nr 143).
Vår familj bestämde att 2020 skulle bli ett år för nya friska tag! Vi höll på att studera vår Kom och följ mig-lektion i Jakobs brev i Nya testamentet i slutet av november 2019 när ett tema uppenbarade sig för oss. I Jakobs brev kapitel 1 vers 2 står det: ”Mina bröder, räkna det som enbart glädje när ni råkar ut för många prövningar” (JSÖ, Jak. 1:2). I vår önskan att få påbörja ett nytt år – ett nytt decennium – med glädje, bestämde vi att vi under år 2020 skulle ”räkna det som enbart glädje”. Vi kände så starkt för det att vi i julas gav våra syskon t-shirts med följande tryck i fetstil: ”Räkna det som enbart glädje.” År 2020 skulle verkligen bli ett år fyllt av glädje och fröjd.
Tja, här står vi nu – 2020 gav oss i stället den globala covid-19-pandemin, inrikespolitiska oroligheter, fler naturkatastrofer och ekonomiska svårigheter. Vår himmelske Fader vill kanske ge oss tid till att reflektera och fundera över vår förståelse av vad tålamod och vårt medvetna beslut att välja glädje innebär.
Jakobs brev har sedan dess fått en ny innebörd för oss. Jakobs brev, kapitel 1, vers 3 och 4 fortsätter:
”Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.”
I vår kamp för att finna glädje mitt i prövningarna hade vi glömt att tålamod är nyckeln till att låta dessa prövningar samverka till det bästa för oss.
Kung Benjamin lärde oss att man ska lägga av den naturliga människan och bli ”en helig genom Herren Kristi försoning och [bli] som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt” (Mosiah 3:19).
Kapitel 6 i Predika mitt evangelium undervisar om viktiga egenskaper hos Kristus som vi kan efterlikna: ”Tålamod är förmågan att uthärda förseningar, problem, motstånd eller lidande utan att bli arg, frustrerad eller ångestfull. Det är förmågan att utföra Guds vilja och acceptera hans val av tid. När du är tålmodig klarar du av påfrestningar och kan möta motgångar lugnt och hoppfullt” (Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 120).
Tålamodets fulländande gärning kan också illustreras av Simon selotens liv, en av Kristi första lärjungar. Seloterna var en grupp judiska nationalister som gjorde starkt motstånd mot det romerska styret. Selot-rörelsen förespråkade våld mot romarna, mot de judar som samarbetade med dem, och mot sadduceerna, genom att plundra för att skaffa proviant och ägna sig åt andra aktiviteter som kunde hjälpa deras sak (se Encyclopedia Britannica, ”Zealot”, britannica.com). Denne Simon var alltså selot (se Luk. 6:15). Tänk er Simon som försöker övertala Frälsaren att gripa till vapen, leda en militär grupp eller skapa kaos i Jerusalem. Jesus lärde:
”Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. …
Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. …
Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn” (Matt. 5:5, 7, 9).
Simon hade kanske anammat och talat för sin filosofi med iver och glöd, men skrifterna visar att hans fokus förändrades genom Frälsarens inflytande och exempel. Hans lärjungeskap till Kristus blev hans främsta fokus i hans strävan i livet.
När vi sluter och håller förbund med Gud kan Frälsaren hjälpa oss att ”födas på nytt. Ja, födas av Gud, förändras från [vårt] köttsliga och fallna tillstånd till ett tillstånd av rättfärdighet, genom att [vi] återlöses av Gud och blir hans söner och döttrar” (Mosiah 27:25).
Av alla glödande sociala, religiösa och politiska engagemang vi kan ha i vår tid, låt lärjunge till Jesus Kristus vara vårt mest utmärkande och bestämda engagemang. ”För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara” (Matt. 6:21). Låt oss inte heller glömma att även efter att de trofasta lärjungarna hade gjort Guds vilja behövde de ha tålamod (se Hebr. 10:36).
På samma sätt som att tålamod utvecklas när vår tro prövas, så ökar vår tro när vi utövar tålamod. När vår tro ökar, gör vår glädje det också.
Nu i mars var vår näst äldsta dotter Emma, liksom många andra missionärer i kyrkan, tvungen att isolera sig. Många missionärer kom hem. Många missionärer fick vänta på att bli omplacerade. Många fick inte ens ta emot sina tempelvälsignelser innan de åkte till missionsfältet. Tack så mycket, äldster och systrar. Vi älskar er.
Emma och hennes kamrat i Nederländerna pressades de där första, långa veckorna – pressades till tårar i flera fall. Med få möjligheter till personlig interaktion och med begränsad utomhusvistelse fick Emma förlita sig mer på Gud. Vi bad med henne online och frågade hur vi kunde vara till hjälp. Hon bad oss ta kontakt med vänner som hon undervisade på nätet!
Vår familj började få kontakt på nätet med en efter en av Emmas vänner i Nederländerna. Vi bjöd in dem till våra veckostudier av Kom och följ mig online med den utvidgade familjen. Floor, Laura, Renske, Freek, Benjamin, Stal och Muhammad har alla blivit våra vänner. En del av våra vänner i Nederländerna har gått ”in genom den trånga porten” (3 Ne. 14:13). Andra blir visade ”hur smal stigen och hur trång porten är genom vilken de måste gå in” (2 Ne. 31:9). De är våra bröder och systrar i Kristus. Varje vecka räknar vi det ”som enbart glädje” när vi arbetar tillsammans på vårt framåtskridande på förbundsstigen.
Vi låter ”uthålligheten leda till fulländad gärning” (Jak. 1:4) när vi inte kan träffas personligen som församlingsfamilj under en period. Men vi räknar det som glädje att våra familjers tro ökar genom nya tekniska kontakter med varandra och genom studier av Mormons bok i Kom och följ mig.
President Russell M. Nelson har lovat: ”Era konsekventa ansträngningar i denna strävan – även under de stunder då ni känner att ni inte är särskilt framgångsrika – kommer att förändra era liv, era familjers liv och världen” (”Gå framåt i tro”, Liahona, maj 2020, s. 114).
Platsen där vi sluter heliga förbund med Gud – templet – är tillfälligt stängd. Platsen där vi håller förbunden med Gud – hemmet – är öppen! Hemma har vi möjlighet att studera och begrunda tempelförbundens exceptionella skönhet. Även i avsaknaden av tillträde till denna heliga fysiska plats, kan våra ”hjärtan … storligen glädja sig till följd av de välsignelser som ska utgjutas” (L&F 110:9).
Många har förlorat jobbet, andra har förlorat möjligheter. Men vi gläds ändå, tillsammans med president Nelson, som nyligen sa: ”Frivilliga fasteofferbidrag från våra medlemmar har faktiskt ökat, såväl som frivilliga bidrag till humanitära fonder. … Tillsammans ska vi ta oss igenom den här svåra tiden. Herren välsignar er när ni fortsätter vara till välsignelse för andra” (Russell M. Nelsons facebooksida, inlägg den 16 aug. 2020, facebook.com/russell.m.nelson).
”Var vid gott mod” är befallningen från Herren, inte Var rädda (se KJV, Matthew 14:27; se även L&F 68:6; Matt. 14:27).
Ibland blir vi otåliga när vi tycker att vi gör allting rätt men fortfarande inte har fått de välsignelser vi vill ha. Enok vandrade med Gud i 365 år innan han och hans folk blev upptagna. Trehundrasextiofem års strävan att göra allting rätt, och så hände det! (Se L&F 107:49.)
Min bror Chads bortgång skedde bara några månader efter att vi avlösts från att presidera över Utahmissionen Ogden. Det var mirakulöst att vi, som bodde i södra Kalifornien, blev tilldelade norra Utah av alla 417 missioner vi kunde ha blivit tilldelade 2015. Missionshemmet låg 30 minuters bilfärd från Chads hem. Chads cancer diagnostiserades efter att vi fått vårt missionsuppdrag. Till och med i de mest prövande omständigheter visste vi att vår himmelske Fader tänkte på oss och hjälpte oss finna glädje.
Jag vittnar om Frälsaren Jesu Kristi återlösande, helgande, ödmjukande och glädjerika kraft. Jag vittnar om att när vi ber till vår himmelske Fader i Jesu namn så svarar han oss. Jag vittnar om att när vi hör, lyssnar och ger akt på Herren och hans levande profet, president Russell M. Nelson, kan vi låta ”uthålligheten leda till fulländad gärning” och ”räkna det som enbart glädje!” I Jesu Kristi namn, amen.