Var vid gott mod
Vår orubbliga tro på läran om Jesu Kristi återställda evangelium leder våra steg och ger oss glädje.
Under sina sista dagar i livet berättade Jesus Kristus för sina apostlar om de förföljelser och svårigheter de skulle genomlida. 1 Han avslutade med denna storslagna försäkran: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen” (Joh. 16:33). Detta är Frälsarens budskap till alla vår himmelske Faders barn. Detta är den ultimata goda nyheten för oss under jordelivet.
”Var vid gott mod” var också en behövlig betygelse i den värld den uppståndne Kristus sände sina apostlar till. ”Vi är ständigt trängda”, sa aposteln Paulus senare till korintierna, ”men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna” (2 Kor. 4:8–9).
Två tusen år senare är också vi ”ständigt trängda”, och vi behöver också samma budskap om att inte misströsta utan att vara vid gott mod. Herren hyser stor kärlek till och omsorg om sina dyrbara döttrar. Han vet vad ni saknar och vilka behov och rädslor ni har. Herren är allsmäktig. Lita på honom.
Profeten Joseph Smith fick veta att ”Guds verk och planer och avsikter … inte [kan] omintetgöras, inte heller kan de gå om intet” (L&F 3:1). Till sina kämpande barn gav Herren denna betydelsefulla försäkran:
”Se, detta är Herrens löfte till er, o ni mina tjänare.
Var därför vid gott mod och frukta inte, för jag, Herren, är med er och ska stå vid er sida, och ni ska bära vittnesbörd om mig, ja, Jesus Kristus, att jag är den levande Gudens Son” (L&F 68:5–6).
Herren står vid vår sida och han har sagt:
”Det jag säger till en säger jag till alla: Var vid gott mod, små barn, för jag är mitt ibland er och jag har inte övergett er” (L&F 61:36).
”För efter många prövningar kommer välsignelserna” (L&F 58:4).
Systrar, jag vittnar om att dessa löften, som gavs mitt under prövningar och personliga tragedier, gäller var och en av er i era svåra omständigheter i dag. De är dyrbara och påminner oss var och en om att vara vid gott mod och glädjas åt evangeliets fullhet i vår strävan framåt genom jordelivets prövningar.
Vedermödor och utmaningar är vanliga företeelser under jordelivet. Motsatser är nödvändiga i den gudomliga planen för att vi ska kunna växa 2 , och under den processen har vi Guds försäkran om att ur evighetens långa perspektiv kan motsatserna inte besegra oss. Med hans hjälp och vår trofasthet och uthållighet kommer vi att segra. Liksom jordelivet som de är en del av, är alla svårigheter tillfälliga. I tvisterna som föregick ett katastrofalt krig påminde den amerikanske presidenten Abraham Lincoln klokt nog sina åhörare om de gamla vishetsorden att ”även detta ska passera” 3 .
Som ni vet kommer de jordiska motgångar jag talar om – som gör det svårt att vara vid gott mod – ibland både till oss och många andra, som de miljontals människor som nu genomlider många av covid-19-pandemins förödande följder. På liknande sätt genomlider miljontals människor i USA en tid av fientlighet och stridigheter som alltid tycks åtfölja presidentvalen, men den här gången är det värre än något av det som många av oss äldre kan minnas.
På ett personligt plan kämpar vi var och en med några av jordelivets många motgångar, till exempel fattigdom, rasism, dålig hälsa, arbetslöshet eller besvikelser, vilsekomna barn, dåliga äktenskap eller inga äktenskap, och följderna av synd – vår egen eller andras.
Men mitt i allt detta har vi fått det gudomliga rådet att vara vid gott mod och finna glädje i evangeliets principer och löften, och i frukten av vårt arbete. 4 Detta råd har alltid funnits där, för profeter och för oss alla. Vi vet det tack vare våra föregångares erfarenheter och det som Herren sa till dem.
Tänk på profeten Joseph Smiths omständigheter. När man ser genom motgångarnas lins bestod hans liv av fattigdom, förföljelse, frustration, familjesorger och slutligen martyrdöden. Medan han satt fängslad genomled hans hustru och barn och de andra heliga oerhörda svårigheter när de drevs ut ur Missouri.
När Joseph vädjade om hjälp svarade Herren:
”Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden ska endast vara ett ögonblick,
och därefter ska Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du ska triumfera över alla dina fiender” (L&F 121:7–8).
Detta var det personliga, eviga råd som hjälpte profeten Joseph att behålla sitt naturligt glada sinnelag och folkets kärlek och lojalitet. Samma egenskaper stärkte ledarna och pionjärerna som följde därefter, och de kan stärka er också.
Tänk på dessa första medlemmar! Gång på gång drevs de från plats till plats. Slutligen ställdes de inför utmaningarna att etablera sina hem och kyrkan i ödemarken. 5 Två år efter att den första gruppen pionjärer hade anlänt till Stora Saltsjödalen var det fortfarande svårt för pionjärerna att överleva i detta ogästvänliga område. Många medlemmar var fortfarande på väg över slätterna eller försökte få resurser till att kunna ge sig iväg. Ändå var ledarna och medlemmarna hoppfulla och vid gott mod.
Trots att de heliga inte hade bosatt sig i sina nya hem sändes en ny våg av missionärer ut vid generalkonferensen i oktober 1849 till Skandinavien, Frankrike, Tyskland, Italien och södra Stillahavsområdet. 6 Vid vad som kunde ha setts som deras lägsta nivå reste sig pionjärerna till nya höjder. Och bara tre år senare kallades ytterligare 98 att börja samla det skingrade Israel. En av kyrkans ledare förklarade då att dessa missioner ”i allmänhet inte [är] särskilt långa – förmodligen kommer ingen man att vara borta från sin familj i mer än tre till sju år”. 7
Systrar, första presidentskapet är medvetna om era utmaningar. Vi älskar er och vi ber för er. Samtidigt tackar vi ofta för att våra fysiska utmaningar – om vi bortser från jordbävningar, bränder, översvämningar och orkaner – oftast är mildare än de som våra föregångare upplevde.
Mitt under svårigheterna lyder den gudomliga försäkran alltid: ”Var … vid gott mod, för jag ska leda er. Riket är ert och dess välsignelser är era, och evighetens rikedomar är era” (L&F 78:18). Hur går det här till? Hur gick det till för pionjärerna? Hur ska det gå till för Guds kvinnor i dag? Genom att följa profetisk vägledning ”ska helvetets portar inte få överhand över [oss]”, sa Herren i en uppenbarelse i april 1830. ”Ja”, sa han, ”Herren Gud ska skingra mörkrets makter framför er och låta himlarna skälva för er skull och sitt namns förhärligande” (L&F 21:6). ”Frukta därför inte, du lilla hjord. Gör gott! Låt jord och helvete förena sig mot er, för om ni är byggda på min klippa kan de inte få överhand” (L&F 6:34).
Med Herrens löften lyfter vi upp våra hjärtan och gläder oss (se L&F 25:13) och ”med glada hjärtan och ansikten” (L&F 59:15) fortsätter vi framåt på förbundsstigen. De flesta av oss ställs inte inför beslut av enorma proportioner, som att lämna våra hem och bli pionjärer i ett okänt land. Våra beslut fattas oftast under de dagliga rutinerna, men som Herren har sagt till oss: ”Bli … inte trötta av att göra gott, för ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort” (L&F 64:33).
Det finns en oändlig kraft i Jesu Kristi återställda evangeliums lära. Vår orubbliga tro på den läran leder våra steg och ger oss glädje. Den upplyser våra sinnen och ger styrka och tillit till våra gärningar. Denna vägledning, upplysning och kraft är utlovade gåvor som vi har fått av vår himmelske Fader. Genom att förstå och anpassa våra liv till den läran, inklusive omvändelsens gudomliga gåva, kan vi vara vid gott mod medan vi håller oss kvar på stigen mot vår eviga bestämmelse – återförening och upphöjelse med våra kärleksfulla himmelska föräldrar.
”Du kanske ställs inför överväldigande utmaningar”, lärde äldste Richard G. Scott. ”Ibland är de så koncentrerade, så obevekliga, att det kanske känns som om de ligger utanför din kontrollförmåga. Gå inte världen till mötes ensam. ’Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd’ [Ords. 3:5–6]. … Det var menat att livet skulle vara en utmaning. Inte på så sätt att du skulle misslyckas, utan för att du genom att övervinna skulle kunna vinna seger.” 8
Allt det här är en del av planen som Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus skapade, om vilken jag vittnar, och jag ber att vi alla ska framhärda tills vi når vår himmelska destination, i Jesu Kristi namn, amen.