Genom enighet i känsla får vi kraft från Gud
När vi söker enighet i känsla kan vi nedkalla Guds kraft till att fullfölja våra ansträngningar.
Gordons mamma sa till honom att om han gjorde färdigt sina sysslor skulle hon baka en paj åt honom. Hans favoritpaj. Bara till honom. Gordon satte igång med att få de där sysslorna gjorda, och hans mamma kavlade ut pajen. Hans storasyster Kathy kom in i huset med en kompis. Hon såg pajen och frågade om hon och hennes kompis kunde få varsin bit.
”Nej”, sa Gordon, ”det är min paj. Mamma bakade den till mig och jag behövde förtjäna den.”
Kathy fräste åt sin lillebror. Han var så självisk och snål. Hur kunde han behålla allt för sig själv?
Några timmar senare när Kathy öppnade bildörren för att köra hem sin kompis låg det två fint vikta servetter med två gafflar ovanpå, och två stora bitar paj på varsin tallrik på bilsätet. Kathy återgav den här berättelsen på Gordons begravning för att illustrera hur villig han var att ändra sig och visa vänlighet mot dem som inte alltid gjort sig förtjänta av den.
År 1842 arbetade de heliga flitigt på att bygga templet i Nauvoo. Efter att Hjälpföreningen grundats i mars kom profeten Joseph ofta till deras möten för att förbereda dem för de heliga, förenande förbunden de snart skulle få ingå i templet.
Den 9 juni sa profeten ”att han skulle predika nåd[.] Anta att Jesus Kristus och änglar[na] skulle ha invändningar mot oss för lättsinniga sakers skull, vad skulle det då bli av oss? Vi måste vara barmhärtiga mot varandra och ha överseende med småsaker.” President Smith fortsatte: ”Det smärtar mig att det inte råder starkare gemenskap – om en medlem lider känns det för alla – genom enighet i känsla får vi kraft från Gud.” 1
Den korta meningen slog ner i mig som en blixt. Genom enighet i känsla får vi kraft från Gud. Den här världen är inte vad jag vill att den ska vara. Det finns många saker jag vill påverka och förbättra. Och uppriktigt sagt finns det en hel del motstånd mot det jag hoppas på, och ibland känner jag mig maktlös. Den senaste tiden har jag ställt forskande frågor till mig själv: Hur kan jag förstå människor omkring mig bättre? Hur ska jag skapa denna ”enighet i känsla” när alla är så olika? Vilken kraft från Gud kan jag få tillgång till om jag bara är lite mer enig med andra? Från min självrannsakan har jag tre förslag. Kanske kan de hjälpa dig också.
Var barmhärtig.
I Jakob 2:17 står det: ”Tänk på era bröder [och systrar] som på er själva och umgås med alla och var frikostiga med era ägodelar så att de kan bli rika som ni.” Låt oss ersätta ordet ägodelar med barmhärtighet – var frikostiga med er barmhärtighet så att de kan bli rika som ni.
Vi föreställer oss ofta att ägodelar är pengar eller andra tillgångar, men det vi kanske alla behöver mer av i vårt tjänande är barmhärtighet.
Min egen hjälpföreningspresident sa nyligen: ”Det som jag … lovar … er är att ert namn är i tryggt förvar hos mig. … Jag ska se er för den ni är när ni är som bäst. … Jag ska aldrig säga något ovänligt om er, något som inte lyfter er. Jag ber er göra detsamma för mig eftersom jag uppriktigt sagt är jätterädd att jag ska göra er besvikna.”
Joseph Smith sa till systrarna den där dagen i juni 1842:
”När någon visar mig den minsta vänlighet och kärlek, o vilken makt det har över mitt sinne. …
Ju närmare vi kommer vår himmelske Fader, desto mer är vi benägna att se med medkänsla på själar som går mot sin undergång – [vi känner att vi vill] lyfta upp dem på axlarna och kasta deras synder bakom vår rygg. [Mitt tal är riktat till] hela den här föreningen – om ni vill att Gud ska visa barmhärtighet mot er, visa då barmhärtighet mot varandra.” 2
Det här var ett råd till just Hjälpföreningen. Låt oss inte döma varandra eller låta våra ord svida. Låt oss värna om varandras namn och ge ut barmhärtighetens gåva. 3
Få din båt i sving
År 1936 reste ett okänt roddlag från University of Washington till Tyskland för att delta i Olympiska spelen. Det var under den stora depressionen. De var arbetarklasspojkar och deras små gruv- och skogsbruksorter hade donerat lite pengar så att de kunde resa till Berlin. Alla aspekter av tävlingen verkade ha tornat upp sig mot dem, men något hände under tävlingen. I roddvärlden kallar man det ”sving”. Lyssna på den här beskrivningen från boken The Boys in the Boat:
Det finns en sak som ibland händer som är svår att åstadkomma och svår att förklara. Det kallas ”sving”. Det sker bara när alla ror så samstämmigt att inte en enda rörelse är osynkad.
Roddarna måste dominera i sin starka självständighet och på samma gång värna om varandras individuella förmågor. Tävlingar vinns inte av kloner. Bra lag är bra blandningar – någon som tar ledningen, någon som har något i reserv, någon som utkämpar kampen, någon som skapar lugn. Ingen roddare är viktigare än någon annan, de är alla tillgångar i båten, men om de ska ro bra tillsammans måste de var och en anpassa sig efter de andras behov och förmågor – den med kortare armar måste sträcka sig lite längre, den med långa armar måste dra in dem lite grann.
Olikheter kan vändas till fördelar i stället för nackdelar. Bara då känns det som om båten rör sig framåt av sig själv. Bara då uppgår smärtan helt i jubel och fröjd. Bra ”sving” känns som poesi. 4
Trots att hindren tornade upp sig hittade det här laget perfekt sving och vann. Det olympiska guldet var uppmuntrande, men den enighet var och en av roddarna upplevde den dagen var ett heligt ögonblick som de bar med sig resten av livet.
Rensa bort det dåliga allteftersom det goda tillväxer
I den utsökta allegorin i Jakob 5 planterade vingårdens Herre ett gott träd på en god jordfläck, men det fördärvades med tiden och bar vild frukt. Vingårdens Herre sa åtta gånger att det skulle smärta honom att förlora något träd.
Tjänaren sa till vingårdens Herre: ”’Skona [trädet] ännu en liten tid.’ Och Herren sa: ’Ja, jag ska skona [det] ännu en tid.’” 5
Och sedan följer undervisning som kan tillämpas på alla oss som försöker gräva runt och leta god frukt i våra egna små vingårdar: ”Ni [ska] rensa bort de dåliga allteftersom de goda tillväxer.” 6
Enighet är inte något som sker magiskt, det tar tid. Det är bökigt, ibland obekvämt, och det sker gradvis när vi rensar bort det dåliga allteftersom det goda kan växa.
Vi är aldrig ensamma i våra ansträngningar att skapa enighet. Vidare står det i Jakob 5: ”Tjänarna gick och arbetade av all sin kraft. Och även vingårdens Herre arbetade med dem.” 7
Vi kommer var och en att få djupt sårande upplevelser, sådant som aldrig borde hända. Var och en kommer vi också att vid olika tidpunkter tillåta stolthet och högfärd att fördärva frukten vi frambringat. Men Jesus Kristus är vår Frälsare i allting. Hans makt når längst ner till botten och vi kan lita på att han finns där för oss när vi anropar honom. Vi tigger alla om barmhärtighet i våra synder och misstag. Han ger den frikostigt. Och han ber oss ge samma barmhärtighet och förståelse till varandra.
Jesus sa det rakt på sak: ”Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina.” 8 Men om vi är ett – om vi kan spara en bit paj eller anpassa våra egna talanger så att båten kan svinga i perfekt samstämmighet – då är vi hans. Och han kommer att hjälpa oss rensa bort det dåliga allteftersom det goda tillväxer.
Profetiska löften
Vi är kanske ännu inte där vi vill vara, och vi är inte nu där vi kommer att vara. Jag tror att den förändring vi vill ha i oss själva och i de grupper vi tillhör inte sker så mycket genom aktivism som genom att vi aktivt varje dag försöker förstå varandra. Varför? Därför att vi håller på att bygga upp Sion – ett folk ”av ett hjärta och ett sinne” 9 .
Som förbundskvinnor har vi stort inflytande. Detta inflytande utövas i ögonblick i vardagen när vi studerar med en vän, stoppar om ett barn, pratar med den bredvid oss på bussen, eller förbereder en presentation tillsammans med en kollega. Vi har makt att undanröja fördomar och bygga enighet.
Hjälpföreningen och Unga kvinnor är inte bara klasser. De kan också vara oförglömliga upplevelser där mycket olika kvinnor sätter sig i samma båt och ror tills vi hittar vårt sving. Jag vill ge er den här uppmaningen: Se till att vara en del av en gemensam kraft som gör världen bättre. Vårt förbundsuppdrag är att tjäna, att styrka kraftlösa händer, att lyfta upp dem som har det svårt på våra axlar eller ta dem i våra armar och bära dem. Det är inte komplicerat att ta reda på vad vi ska göra, men det går ofta emot våra själviska intressen och vi måste försöka. Kvinnorna i den här kyrkan har en obegränsad potential att förändra samhället. Jag har fullständig andlig tilltro till att vi, genom att söka enighet i känsla, kan nedkalla Guds kraft till att fullfölja våra ansträngningar.
När kyrkan firade minnet av uppenbarelsen om prästadömet 1978 uttalade president Russell M. Nelson en kraftfull profetisk välsignelse: ”Det är min bön och välsignelse som jag ger alla som lyssnar, att vi må övervinna den börda som fördomar utgör och vandra rättrådigt med Gud – och med varandra – i fullkomlig frid och harmoni.” 10
Må vi få kraft av den här profetiska välsignelsen och använda våra individuella och kollektiva ansträngningar till att öka enigheten i världen. Jag lämnar mitt vittnesbörd genom att upprepa Herren Jesu Kristi ödmjuka, tidlösa bön: ”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig.” 11 I Jesu Kristi namn, amen.