Hållbara samhällen
Om tillräckligt många av våra medmänniskor strävar efter att låta Guds sanning vägleda oss i livet, kommer de moraliska dygderna i varje samhälle att flöda över.
Vilken vacker körskildring av ”Jesus vår Herre”.
År 2015 antog FN vad som kallas ”Agenda 2030 för hållbar utveckling”. Den beskrevs som ”en gemensam mall för fred och välstånd för människorna och planeten, nu och i framtiden”. Agendan för hållbar utveckling består av 17 mål som ska uppnås senast 2030, såsom ingen fattigdom, ingen hunger, god utbildning, jämställdhet, rent vatten och sanitet samt anständigt arbete. 1
Idén om hållbar utveckling är intressant och viktig. Men ännu mer angelägen är den bredare frågan om hållbara samhällen. Vilka är grundprinciperna som bär upp ett blomstrande samhälle, ett samhälle som befrämjar lycka, utveckling, fred och välmående hos dess medborgare? Vi har skriftliga uppteckningar om åtminstone två sådana blomstrande samhällen. Vad kan vi lära oss av dem?
I forna tider predikade den store patriarken och profeten Enok i rättfärdighet och ”byggde en stad som kallades Helighetens stad, ja, SION” 2 . Det berättas att ”Herren kallade sitt folk SION, eftersom de var av ett hjärta och ett sinne och levde i rättfärdighet, och det fanns inga fattiga bland dem”. 3
”Och Herren välsignade landet, och de välsignades på bergen och på höjderna och blomstrade.” 4
De folk på västra halvklotet under det första och andra århundradet som är kända som nephiter och lamaniter utgör ännu ett utmärkt exempel på ett blomstrande samhälle. Till följd av den uppståndne Frälsarens beaktansvärda verksamhet bland dem ”vandrade [de] efter de bud som de hade fått från sin Herre och sin Gud. De fortsatte att fasta och be och att ofta komma tillsammans, både för att be och för att höra Herrens ord. …
Och det fanns ingen avund, ingen missämja, inga oroligheter, inget hor, inga lögner, inga mord eller något slag av lösaktighet. Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand.” 5
Samhällena i de här två exemplen bars upp av himlens välsignelser som spirade ur deras föredömliga hängivenhet till de två stora buden: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” och ”du ska älska din nästa som dig själv”. 6 De var lydiga mot Gud i sina personliga liv och de tog hand om varandras fysiska och andliga välfärd. Med Läran och förbundens ord var de här samhällen där ”var och en [strävar] efter det som är till hans nästas fördel och [gör] allt med blicken endast fäst på Guds ära” 7 .
Olyckligtvis, som äldste Quentin L. Cook påpekade i förmiddags, överlevde inte det idealiska samhälle som beskrivs i 4 Nephi i Mormons bok bortom sitt andra århundrade. Hållbarhet är inget som garanteras och ett blomstrande samhälle kan svikta med tiden om det överger de viktiga dygder som upprätthåller dess fred och framgång. I det här fallet blev det så att folket, genom att ge efter för djävulens frestelser, ”började delas i klasser, och de började bygga upp kyrkor åt sig själva för att skaffa sig vinning, och de började förneka Kristi sanna kyrka” 8 .
”Och det hände sig att när tre hundra år hade förflutit hade både Nephis folk och lamaniterna blivit mycket ogudaktiga, den ene såväl som den andre.” 9
Vid slutet av ännu ett sekel hade miljontals dött i inbördeskrig och deras en gång så harmoniska nation hade reducerats till krigande stammar.
När jag begrundar det här och andra exempel på tidigare blomstrande samhällen som sedan gick under, tror jag att jag lugnt kan säga att när människor vänder sig från känslan av ansvarighet inför Gud och i stället börjar lita till ”köttslig arm”, står katastrofen för dörren. Att lita till köttslig arm är att ignorera den gudomlige upphovsmannen för mänskliga rättigheter och att ge högsta prioritet åt rikedomar, makt och världens beröm (medan man ofta hånar och förföljer dem som följer en annan norm). Samtidigt söker en majoritet av folket i hållbara samhällen, som kung Benjamin sa, efter att ”tillväxa i kunskapen om hans härlighet som har skapat [dem], eller i kunskapen om det som är rätt och sant” 10 .
Familjen och religion som institutioner har varit avgörande för att utrusta både enskilda individer och samhällen med de dygder som bär upp ett bestående samhälle. De här dygderna, som är rotade i skrifterna, innefattar redbarhet, ansvarstagande, medkänsla, äktenskap och trohet inom äktenskapet, respekt för andra och andras ägodelar, tjänande samt det nödvändiga och värdiga i att arbeta, bland andra.
Redaktören Gerard Baker skrev en spalt tidigare i år i Wall Street Journal för att hedra sin far Frederick Baker med anledning av dennes hundraårsdag. Baker spekulerade om orsakerna till att hans far levt så länge, men tillade senare dessa tankar:
”Även om vi kanske alla vill veta hemligheten bakom ett långt liv känner jag ofta att det skulle vara bättre för oss att lägga mer tid på att ta reda på vad som leder till ett gott liv, oavsett vilken tidrymd som tilldelas oss. I det här fallet är jag övertygad om att jag känner till min fars hemlighet.
Han kommer från en tid då livet främst definierades av plikt, inte av rättigheter; av sociala ansvar, inte personliga förmåner. Den främsta motiverande principen under hans hundra år har varit en känsla av förpliktelse – mot familjen, Gud och landet.
I en era som domineras av spillrorna av splittrade familjer var min far en hängiven make till sin hustru sedan 46 år, en plikttrogen sexbarnsfar. Han var aldrig så närvarande och levande som när mina föräldrar genomled den otänkbara tragedin att förlora ett barn. …
Och i en era när religion alltmer är en kuriositet har min far levat som en sann, trofast katolik med en orubblig tro på Kristi löften. Faktiskt tror jag ibland att han har levat så länge eftersom han är bättre förberedd för döden än någon annan jag någonsin träffat.
Jag har varit en privilegierad man – välsignad med en bra utbildning, min egen underbara familj och viss världslig framgång jag inte förtjänat. Men hur stolt och tacksam jag än känner mig, överträffas detta av den stolthet och tacksamhet jag känner för den man som, utan uppståndelse eller drama, utan att förvänta sig belöningar eller ens erkännande – i ett sekel nu – har stretat på med de enkla göromålen, förpliktelserna och, i slutänden, glädjen av att leva ett rättskaffens liv.” 11
Den vikt religion och trosutövning anses ha har minskat i många länder de senaste åren. Ett växande antal människor anser att en tro och lojalitet mot Gud inte behövs för moralisk redbarhet, varken hos enskilda individer eller i samhällen i dagens värld. 12 Jag tror att vi alla kan hålla med om att de som inte säger sig ha någon religiös tro kan vara, och ofta är, goda, anständiga människor. Men vi skulle nog inte hålla med om att det förhåller sig så utan gudomligt inflytande. Det är Kristi ljus jag talar om. Frälsaren förkunnade: ”Jag är det sanna ljuset som upplyser var och en som kommer till världen.” 13 Vare sig de är medvetna om det eller inte genomsyras därför varje man, kvinna och barn – oavsett trosuppfattning, plats eller tid – av Kristi ljus och besitter därför den känsla för rätt och fel som vi ofta kallar samvete. 14
Dock är det så att när sekularisering skiljer medborgerlig redbarhet från en känsla av ansvar inför Gud, avhuggs växten från sina rötter. Att endast förlita sig på kultur och tradition räcker inte för att upprätthålla redbarhet i samhället. När man inte har någon högre gud än sig själv och inte söker något högre än att tillfredsställa sina egna begär efter tycke och smak, visar sig följderna så småningom.
Som exempel är ett samhälle i vilket individers samtycke är enda restriktionen för sexuell aktivitet ett samhälle under förfall. Äktenskapsbrott, promiskuitet, födslar utanför äktenskapet 15 och fri abort är bara några av de bittra frukterna av den fortgående sexuella revolutionen. Följdeffekter som motarbetar hållbarheten i ett sunt samhälle innefattar ett ökande antal barn som växer upp i fattigdom och utan en fars positiva inflytande, ibland som ett mönster genom flera generationer; kvinnor som ensamma axlar vad som borde vara delade ansvar och djupt bristfällig undervisning på skolor, som liksom andra institutioner förväntas kompensera för misslyckanden i hemmet. 16 Utöver de här samhällssjukdomarna har vi oräkneliga fall av krossade hjärtan och förtvivlan – mental och känslomässig undergång som drabbar både skyldiga och oskyldiga.
Nephi förkunnar:
”Ja, ve den som hörsammar människobud och förnekar Guds makt och den Helige Andens gåva! …
Ve alla dem som darrar och vredgas över Guds sanning!” 17
I motsats till detta är vårt glädjerika budskap till våra barn och till hela mänskligheten att ”Guds sanning” pekar ut en bättre väg, eller som Paulus sa, ”en väg som vida överträffar alla andra” 18 , en väg till personlig lycka och ett sunt samhälle nu, och till evig frid och glädje härefter.
Guds sanning avser de huvudsakliga sanningar som utgör grunden för planen han har för sina barns lycka. Dessa sanningar är att Gud lever, att han är våra andars himmelske Fader, att han för att visa sin kärlek har gett oss bud som leder till en fullhet av glädje med honom, att Jesus Kristus är Guds Son och vår Återlösare, att han led och dog för att sona för våra synder på villkor att vi omvänder oss, att han uppstod från de döda och därigenom åstadkom hela mänsklighetens uppståndelse, och att vi alla kommer att stå inför honom för att dömas, det vill säga redogöra för våra liv. 19
Nio år in på det som kallades ”domarnas regering” i Mormons bok avsade sig profeten Alma sin ställning som överdomare för att ägna all sin tid åt sitt ledarskap i kyrkan. Hans avsikt var att ta itu med högmodet, förföljelsen och girigheten som höll på att tillta bland folket och i synnerhet bland kyrkans medlemmar. 20 Som äldste Stephen D. Nadauld en gång har sagt: ”[Almas] inspirerade beslut gick inte ut på att lägga mer tid på att försöka skapa och verkställa fler regler för att råda bot på sitt folks uppträdande. Den gick ut på att tala till dem om Guds ord, att undervisa dem om läran och att låta deras kunskap om återlösningsplanen få dem att ändra sitt beteende.” 21
Det finns mycket vi kan göra som medmänniskor och medborgare för att bidra till hållbarheten och framgången i de samhällen vi bor i, och vårt allra mest grundläggande och varaktiga tjänande är ju att undervisa och leva efter de sanningar som är en del av Guds stora återlösningsplan. Som orden i psalmen uttrycker det:
Fädernas tro, vi älska vill
alla vi möter här på jord.
Vi skall predika kärleksfullt
både i handling och i ord. 22
Om tillräckligt många av oss och av våra medmänniskor strävar efter att fatta våra beslut och låter Guds sanning vägleda oss i livet, kan de moraliska dygderna i varje samhälle flöda över.
I sin kärlek gav vår himmelske Fader oss sin enfödde Son Jesus Kristus så att vi kan få evigt liv. 23
”[Jesus Kristus] gör ingenting utom det som är till nytta för världen, för han älskar världen så högt att han lägger ner sitt eget liv för att kunna dra alla människor till sig. Därför befaller han ingen att inte ta del av hans frälsning.
Se, ropar han väl till någon och säger: ’Gå bort från mig?’ Se, jag säger er: Nej. I stället säger han: ’Kom till mig, ni alla jordens ändar, köp mjölk och honung utan pengar och för intet.’” 24
Det här förkunnar vi ”med allvar i hjärtat, med ödmjukhetens anda” 25 och i Jesu Kristi namn, amen.