Sonen – den utomordentliga gåvan
Genom Jesus Kristus kan vi undfly de förtjänta plågorna för våra moraliska felsteg och övervinna de oförtjänta plågorna i våra jordiska motgångar
När jag läste i Mormons bok inför en lektion i Kom och följ mig förra sommaren slogs jag av Almas berättelse om att när han blev fullt medveten om sina synder fanns det inget som varit ”så intensivt och så bittert som [hans] kval var” 1 . Jag erkänner: orden om intensiva kval fångade delvis min uppmärksamhet på grund av mina besvär den veckan med en sju millimeter stor njursten. Aldrig har en man upplevt så ”mycket stort” när så ”små och enkla” medel bringat honom ”på skam”. 2
Almas ord stack också ut därför att ordet exquisite – det engelska ordet för ”intensivt” i skriftstället – ofta beskriver ytterst vackra eller ojämförligt magnifika företeelser. Ett annat exempel där ordet ”exquisite” används i den betydelsen är när Joseph Smith beskrev att ängeln Moroni bar en ”bländande vit” mantel, ”vitare än något jordiskt” han någonsin sett. 3 Men ordet exquisite kan också förmedla ett slags intensitet även för dåliga saker. Således länkar Alma och de främsta ordböckerna exquisite i samband med smärta till ord som ”plåga”, ”pina” och att vara ”fullständigt söndersliten” 4 .
Almas bildspråk speglar den tänkvärda realiteten att någon gång måste hela den plågsamma skulden av varje synd vi begår bli kännbar. Rättvisan kräver det och Gud själv kan inte ändra på det. 5 När Alma kom ihåg ”alla” sina synder – särskilt de som förstörde andra människors tro – var hans smärta nästan outhärdlig, och tanken på att stå inför Gud fyllde honom med ”obeskrivlig fasa”. Han önskade bli ”förintad till både själ och kropp”. 6
Men Alma sa att allt började förändras i det ögonblick som hans ”sinne grep tag i denna tanke” att ”en viss Jesus Kristus, en Guds Son … skulle komma för att sona världens synder”, och han ”ropade … i [sitt] hjärta: ’O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig’”. Med denna enda tanke och denna enda vädjan fylldes Almas själ av en intensiv glädje, ”lika stor som [hans] smärta hade varit” 7 .
Vi får aldrig glömma att det främsta syftet med omvändelse är att ta bedrövelse och förvandla den till ren glädje. Tack vare Kristi ”omedelbara godhet” 8 händer det i samma ögonblick som vi kommer till honom – visar vår tro på honom och en uppriktig hjärtats förvandling – att den förkrossande tyngden av våra synder börjar flyttas från våra skuldror till hans. Detta är möjligt enbart därför att han utan synd genomled den ”omätliga och obeskrivliga smärtan” 9 för varenda synd i sina skapelsers universum, för alla sina skapelser – en smärta så intensiv att blod sipprade fram ur varje por. Av direkt, personlig erfarenhet säger Frälsaren därför till oss i nutida skrifter att vi inte har någon aning om hur ”intensiva” våra ”lidanden” blir om vi inte omvänder oss. Men med ofattbar generositet klargör han också att ”jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte ska behöva lida om de omvänder sig” 10 – en omvändelse som gör att vi kan ”smaka” den ”stora glädje” som Alma smakade. 11 Den läran i sig gör mig helt förundrad. 12 Men förbluffande nog erbjuder Kristus ännu mer.
Ibland kommer intensiv smärta inte på grund av synd utan av rena misstag, andras handlingar eller krafter utanför vår kontroll. I sådana stunder kanske du utbrister som den rättfärdige psalmisten:
”Mitt hjärta grips av ångest i mitt inre, dödens fasor faller över mig. …
Skräck lamslår mig. …
Tänk om jag hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.” 13
Medicinsk vetenskap, professionell rådgivning eller juridiskt tillrättaläggande kan mildra sådant lidande. Men märk väl att alla goda gåvor – däribland dessa – kommer från Frälsaren. 14 Oavsett orsakerna till våra värsta sår och sorger är den yttersta källan till hjälp alltid densamma: Jesus Kristus. Endast han har den fulla makt och det helande balsam som kan rätta varje misstag, tillrättalägga varje felsteg, korrigera varje ofullkomlighet, hela varje sår och dela ut varje fördröjd välsignelse. Liksom forna vittnen vittnar jag om att vi inte har ”en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter” 15 utan en kärleksfull Återlösare som nedsteg från sin tron i höjden och gick ut för att ”lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag … så att han … kan veta hur han ska bistå sitt folk” 16 .
För alla i dag med smärtor så intensiva eller så unika att ni känner att ingen annan till fullo kan förstå dem, så kan det nog stämma. Det finns kanske ingen familjemedlem, vän eller prästadömsledare – hur lyhörda och välmenande de än må vara – som vet exakt hur det känns eller som har de rätta orden för att hjälpa er helas. Men detta ska ni veta: Det finns en som fullkomligt förstår vad ni upplever, en som är ”mäktigare än hela jorden” 17 och som ”kan göra långt mycket mer än allt [ni] ber om eller tänker [er]” 18 . Processen fortgår på Kristi sätt och enligt hans tid, men han står alltid redo att hela varje uns och aspekt av ert lidande.
När ni låter honom göra det så upptäcker ni att lidandet inte var förgäves. På tal om många av Bibelns största hjältar och deras sorger sa aposteln Paulus att ”Gud har förberett något bättre för dem genom deras lidanden, för utan lidanden kunde de inte fullkomliggöras”. 19 Ni förstår, själva Guds natur och syftet med vårt jordeliv är glädje 20 , men vi kan inte bli fullkomliga varelser med gudomlig glädje utan upplevelser som prövar oss, ibland till vårt yttersta. Paulus säger att Frälsaren själv blev evigt fullkomliggjord [eller fullständiggjord] genom sina lidanden. 21 Så var på din vakt mot den sataniska viskningen att om du var en bättre person så skulle du undvika sådana prövningar.
Du måste också motstå den relaterade lögnen att dina lidanden på något sätt antyder att du står utanför kretsen av Guds utvalda som tycks glida från det ena välsignade tillståndet till det andra. Se i stället dig själv så som Johannes Uppenbararen säkerligen såg dig i sin majestätiska uppenbarelse om de sista dagarna. För Johannes såg ”en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk [som] … stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder … och de ropade med stark röst: ’Frälsningen tillhör vår Gud.’” 22
Han fick frågan: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Johannes fick då svaret: ”Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” 23
Bröder och systrar, lidande i rättfärdighet kvalificerar er som, snarare än åtskiljer er från, Guds utvalda. Och det gör deras löften till era löften. Som Johannes säger ska ni ”aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba [er], för Lammet mitt på tronen ska vara [er] herde. Han ska leda [er] till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från [era] ögon.” 24
”Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.” 25
Jag vittnar för er att genom Jesu Kristi häpnadsväckande godhet och hans obegränsade försoning kan vi undfly de förtjänta plågorna för våra moraliska felsteg och övervinna de oförtjänta plågorna i våra jordiska motgångar. Under hans ledning blir er gudomliga bestämmelse en bestämmelse av ojämförlig storslagenhet och obeskrivlig glädje – en glädje så intensiv och så unik att just er ”aska” blir en huvudprydnad som överträffar allt jordiskt. 26 För att kunna smaka denna glädje nu och fyllas av den för evigt uppmanar jag er att göra som Alma: Låt ert sinne gripa tag i den utomordentliga gåva som Guds Son är enligt det som uppenbarats genom hans evangelium i denna, hans sanna och levande kyrka. I Jesu Kristi namn, amen.