Behåll växeln
Genom Jesus Kristus får vi styrkan att göra bestående förändringar. När vi ödmjukt vänder oss till honom, ökar han vår förmåga till förändring.
Systrar, det är en sådan glädje att få vara med er.
Föreställ er någon som går in i en affär och köper något. Om hon betalar kassörskan mer än vad priset är ger kassörskan henne växel.
Kung Benjamin undervisade sitt folk i det forntida Amerika om de enorma välsignelser vi får av vår Frälsare Jesus Kristus. Han skapade himlarna, jorden och allt det vackra vi njuter av. 1 Genom sin kärleksfulla försoning ger han oss ett sätt att återlösas från synd och död. 2 När vi visar vår tacksamhet till honom genom att flitigt leva efter hans bud, välsignar han oss genast, vilket gör att vi alltid står i skuld till honom.
Han ger oss mycket, mycket mer än värdet av det vi någonsin kan återgälda. Så vad kan vi ge honom, han som betalade det oändliga priset för våra synder? Vi kan ge honom förändring. Vi kan ge honom vår förändring. Det kan vara ett förändrat tankesätt, en förändrad vana eller en förändring av den riktning vi går i. I gengäld för hans ovärderliga lösen för var och en av oss ber Herren oss om ett förändrat hjärta. Den förändring han ber oss om är inte för hans egen skull utan för vår. Så till skillnad från kunden i affären som skulle ta emot växeln vi erbjuder, ber vår nåderike Frälsare oss att behålla växeln – vår förändring.
Efter att ha hört Kung Benjamins ord, ropade folket och sa att deras hjärtan hade förändrats med orden: ”Tack vare Herren den Allsmäktiges Ande som har åstadkommit en mäktig förändring inom oss … [har] vi inte längre … någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.” 3 Skrifterna säger inte att de genast blev fullkomliga, utan snarare att deras önskan att förändras förmådde dem att handla. Deras förändring i hjärtat innebar att lägga av den naturliga mannen eller kvinnan och ge efter för Anden när de strävade efter att bli mer som Jesus Kristus.
President Henry B. Eyring lär att ”sann omvändelse är beroende av att man söker fritt i tro, med stora ansträngningar och en del smärta. Då kan Herren skänka … reningens och förändringens underverk.” 4 Genom att förena våra ansträngningar med Frälsarens förmåga att förändra oss, blir vi nya skapelser.
När jag var yngre föreställde jag mig att jag gick på en stigande, vertikal väg mot mitt mål: evigt liv. Varje gång jag gjorde eller sa något som var fel, kände jag hur jag gled nerför vägen, bara för att behöva börja om min vandring från början igen. Det var som att hamna på den där rutan i brädspelet Ormar och stegar där man glider från toppen av brädet tillbaka till början av spelet! Det fick mig att tappa modet! Men när jag började förstå Kristi lära 5 och hur jag skulle tillämpa den i mitt dagliga liv, fann jag hopp.
Jesus Kristus har gett oss ett kontinuerligt mönster för förändring. Han uppmanar oss att utöva tro på honom, vilket inspirerar oss till omvändelse – en ”tro och omvändelse som åstadkommer en hjärtats förändring i [oss]”. 6 När vi omvänder oss och vänder våra hjärtan till honom får vi en större önskan att sluta och leva upp till heliga förbund. Vi håller ut intill änden genom att kontinuerligt tillämpa dessa principer livet igenom och genom att be Herren förändra oss. Att hålla ut intill änden innebär att förändras intill änden. Nu förstår jag att jag inte börjar om efter varje misslyckat försök, utan att jag med varje försök fortsätter min förändringsprocess.
Det finns en inspirerad mening i Unga kvinnors tema som lyder: ”[Jag] värdesätter … omvändelsens gåva och försöker förbättra mig varje dag.” 7 Det är min bön att vi ska värdesätta den här vackra gåvan och att vi medvetet strävar efter att förändras. Ibland är de förändringar vi behöver göra kopplade till allvarlig synd. Men för det mesta strävar vi efter att förfina vår karaktär för att anpassa oss till Jesu Kristi egenskaper. Våra dagliga beslut kommer antingen att hjälpa eller stjälpa vår utveckling. Små men stadiga medvetna förändringar hjälper oss att förbättras. Tappa inte modet. Förändring är en livslång process. Jag är tacksam för att Herren har tålamod med oss i våra svårigheter med att förändras.
Genom Jesus Kristus får vi styrkan att göra bestående förändringar. När vi ödmjukt vänder oss till honom, ökar han vår förmåga till förändring.
Utöver den förändrande kraften i vår Frälsares försoning kommer den Helige Anden att stödja och vägleda oss när vi gör vår kraftansträngning. Han kan till och med hjälpa oss veta vilka förändringar vi behöver göra. Vi kan också få hjälp och uppmuntran genom prästadömsvälsignelser, bön, fasta och tempelbesök.
På samma sätt kan betrodda familjemedlemmar, ledare och vänner vara till hjälp i vårt arbete med att förändras. När jag var åtta år brukade min äldre bror Lee och jag leka med våra vänner uppe bland grenarna i ett träd i området. Vi älskade att vara tillsammans med våra vänner i skuggan av det trädet. En dag ramlade Lee ner från trädet och bröt armen. Med en bruten arm var det svårt för honom att klättra upp i trädet på egen hand. Men livet i trädet var helt enkelt inte detsamma utan honom där. Så några av oss stödde honom bakifrån medan andra drog i hans friska arm, och utan alltför mycket ansträngning var Lee tillbaka uppe i trädet. Hans arm var fortfarande bruten, men han var med oss igen och hade glädje av vår vänskap medan den läkte.
Jag har ofta tänkt på min upplevelse av att leka i trädet som en sinnebild för vår aktivitet i Jesu Kristi evangelium. I skuggan av evangeliets grenar kan vi åtnjuta många välsignelser som är knutna till våra förbund. Somliga har kanske fallit från tryggheten i sina förbund och behöver vår hjälp med att klättra tillbaka till tryggheten i evangeliets grenar. Det kan vara svårt för dem att komma tillbaka på egen hand. Kan vi försiktigt dra lite här och lyfta upp lite där, för att hjälpa dem läka medan de har glädje av vår vänskap?
Om du har blivit skadad i ett fall, låt då andra hjälpa dig återvända till dina förbund och de välsignelser förbunden erbjuder. Frälsaren kan hjälpa dig läka och förändras, omgiven av dem som älskar dig.
Jag träffar ibland på vänner som jag inte har sett på flera år. Ibland säger de: ”Du har inte förändrats ett dugg!” Varje gång jag hör det känner jag mig lite besvärad, för jag hoppas att jag har förändrats med åren. Jag hoppas att jag har förändrats sedan i går! Jag hoppas att jag är lite vänligare, mindre dömande, och mer barmhärtig. Jag hoppas att jag är snabbare på att möta andras behov, och jag hoppas att jag är lite mer tålmodig.
Jag älskar att vandra i bergen där jag bor. Ofta får jag en liten sten i skon när jag går längs stigen. Till slut stannar jag och skakar ut den ur skon. Men det förbluffar mig hur länge jag tillåter mig själv att gå och ha ont innan jag stannar och gör mig av med det som irriterar.
När vi färdas på förbundsstigen drar vi ibland på oss stenar i skorna i form av dåliga vanor, synder eller en dålig inställning. Ju snabbare vi skakar ut dem ur våra liv, desto lyckligare blir vår jordiska resa.
Att upprätthålla förändring kräver ansträngning. Jag kan inte tänka mig att jag stannar upp på stigen bara för att lägga tillbaka den irriterande och smärtsamma sten jag just tagit ut. Jag skulle vara lika ovillig att göra det, som en vacker fjäril skulle vara att återvända till sin kokong.
Jag vittnar om att vi, tack vare Jesus Kristus, kan förändras. Vi kan justera våra vanor, förändra våra tankar och förfina vår karaktär till att bli mer som han. Och med hans hjälp kan vi behålla växeln – vår förändring. I Jesu Kristi namn, amen.