Bevara förbundsfolkets röst hos det uppväxande släktet
Ett av våra mest heliga åtaganden är att hjälpa våra barn att djupt och uttryckligen förstå att Jesus är Kristus.
Ett av de mest rörande ögonblicken i Mormons bok är den uppståndne Frälsarens besök hos folket vid templet i landet Ymnighet. Efter att en hel dag ha undervisat, helat och byggt upp folkets tro riktade Jesus deras uppmärksamhet på det uppväxande släktet: ”Han bjöd dem att föra fram sina små barn.”1 Han bad för dem och välsignade dem ett efter ett. Upplevelsen var så rörande att Frälsaren själv grät flera gånger.
Sedan talade Jesus till mängden och sa:
”Se era små.
Och när de såg sig om … såg [de] himlarna öppna, och de såg änglar stiga ner ur himlen” och betjäna deras barn.2
Jag har ofta tänkt på den här händelsen. Den måste ha fått varje persons hjärta att smälta! De såg Frälsaren. De rörde vid honom. De kände honom. Han undervisade dem. Han välsignade dem. Och han älskade dem. Det är inte konstigt att de här barnen efter denna heliga händelse växte upp och bidrog till att skapa ett samhälle med fred, framgång och kristuslik kärlek som varade i generationer.3
Vore det inte underbart om våra barn kunde få liknande upplevelser med Jesus Kristus – något som skulle binda deras hjärtan till honom! Han bjuder oss, liksom han bjöd föräldrarna i Mormons bok, att föra våra små till honom. Vi kan hjälpa dem att känna sin Frälsare och Återlösare på samma sätt som dessa barn gjorde. Vi kan visa dem hur de kan finna Frälsaren i skrifterna och bygga sin grund på honom.4
Nyligen lärde jag något av en god vän som jag inte lagt märke till tidigare om liknelsen med den vise mannen som byggde sitt hus på en klippa. I Lukasevangeliet berättas det att den vise mannen ”grävde djupt” när han lade grunden till sitt hus.5 Det var inte en lättvindig eller enkel strävan – det krävdes ansträngning!
För att bygga våra liv på klippan som är vår Återlösare, Jesus Kristus, så behöver vi gräva djupt. Vi tar bort allt som är sandigt och överflödigt i våra liv. Vi fortsätter att gräva tills vi finner honom. Och vi lär våra barn att binda sig till honom genom heliga förrättningar och förbund, så att när motgångarnas stormar och översvämningar kommer, som de säkerligen gör, har de föga inverkan på dem ”tack vare den klippa som [de] är byggda på”.6
Den här sortens styrka kommer inte av sig själv. Den förs inte vidare till nästa generation som ett andligt arv. Varje person måste gräva djupt för att finna Klippan.
Vi lär oss det här från en annan berättelse i Mormons bok. När kung Benjamin höll sitt sista tal till sitt folk samlades de som familjer för att höra hans ord.7 Kung Benjamin vittnade kraftfullt om Jesus Kristus, och folket blev djupt rörda av hans vittnesbörd. De sa:
”[Anden] … har åstadkommit en mäktig förändring inom oss, eller i våra hjärtan …
Och vi är villiga att ingå ett förbund med vår Gud om att göra hans vilja … under alla våra återstående dagar.”8
Man skulle kunna förvänta sig att små barn med så djupt omvända föräldrar så småningom själva skulle bli omvända och ingå förbund. Men av någon anledning som inte nämns i uppteckningen var det förbund som föräldrarna ingått inte intressant för en del av deras barn. Flera år senare fanns det ”många i det uppväxande släktet som inte kunde förstå kung Benjamins ord, eftersom de var små barn vid den tid då han talade till sitt folk. Och de trodde inte på sina fäders tradition.
De trodde inte det som hade sagts om de dödas uppståndelse, och inte heller trodde de på Kristi ankomst …
Och de ville inte bli döpta, inte heller ville de ansluta sig till kyrkan. Och de var ett folk för sig vad gäller deras tro.”9
Vilken beklämmande tanke! För det uppväxande släktet räcker det inte med att tro på Jesus Kristus är deras ”fäders tradition”. De behöver själva äga sin tro på Kristus. Som Guds förbundsfolk, hur kan vi i våra barns hjärtan ingjuta en önskan att ingå och hålla förbund med honom?
Vi kan börja med att följa Nephis exempel: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn ska kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder.”10 Nephis ord innebär en ständig, fortlöpande strävan att undervisa våra barn om Kristus. Vi kan se till att förbundsfolkets röst inte är tyst inför det uppväxande släktet och att Jesus inte är ett ämne endast för söndagarna.11
Förbundsfolkets röst återfinns i våra egna vittnesbörd. Den finns i levande profeters ord. Och den är kraftfullt bevarad i skrifterna. Det är där som våra barn lär känna Jesus och finner svar på sina frågor. Det är där som de personligen lär sig Kristi lära. Det är där som de finner hopp. Det här förbereder dem för att hela livet söka sanningen och leva på förbundsstigen.
Jag älskar det här rådet från president Russell M. Nelson:
”Vart kan vi gå för att höra honom?
Vi kan gå till skrifterna. De undervisar om Jesus Kristus och hans evangelium, vidden av hans försoning och vår Faders stora lycksalighets- och återlösningsplan. Att vi dagligen fördjupar oss i Guds ord är absolut nödvändigt för andlig överlevnad, särskilt i dessa dagar av allt större kaos. När vi mättar oss med Kristi ord dagligen talar Kristi ord om för oss hur vi bör reagera på svårigheter vi aldrig trodde vi skulle möta.”12
Så hur ser det ut att mätta sig med Kristi ord och höra honom? Det ser ut som det som fungerar bäst för dig! Det kan vara att du samlas med din familj för att prata om det som den Helige Anden lärde dig i dina skriftstudier med hjälp av Kom och följ mig. Det kan vara att samlas varje dag med dina barn för att läsa några verser ur skrifterna och sedan leta efter tillfällen att samtala om det ni lärde er när ni är tillsammans. Hitta bara det som fungerar för dig och din familj och försök sedan att göra lite bättre varje dag.
Tänk på följande insikt från Undervisa på Frälsarens sätt: ”Var för sig verkar kanske inte en enstaka hemafton, skriftstudiestund eller evangeliediskussion åstadkomma så mycket. Men ansamlingen av små, enkla ansträngningar, som ständigt upprepas under lång tid, kan vara mer kraftfull och stärkande än enstaka monumentala ögonblick eller en episk lektion … Så ge inte upp och känn inte att något storslaget måste åstadkommas varje gång. Var bara konsekvent i dina ansträngningar.”13
Ett av våra mest heliga åtaganden är att hjälpa våra barn att djupt och uttryckligen förstå att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, deras personlige Frälsare och Återlösare som leder sin kyrka! Vi kan inte låta vår förbundsröst försvagas eller tystna när gäller honom.
Du kanske känner dig lite otillräcklig i den här rollen, men du bör aldrig känna dig ensam. Till exempel kan församlingsråd organisera lärarrådsmöten för föräldrar. Under de här kvartalsmötena kan föräldrar samlas för att lära av varandras upplevelser, samtala om hur de stärker sina familjer och lära sig viktiga principer för kristuslik undervisning. Det här mötet hålls under den andra timmen i kyrkan.14 Det leds av en församlingsmedlem som valts ut av biskopen och följer formatet för de vanliga lärarrådsmötena med Undervisa på Frälsarens sätt som främsta resurs.15 Biskopar, om er församling för närvarande inte har lärarrådsmöten för föräldrar, samarbeta med Söndagsskolans president och församlingsrådet för att organisera er.16
Mina kära vänner i Kristus, ni klarar er mycket bättre än ni tror. Fortsätt bara att jobba på det. Era barn ser, lyssnar och lär. När ni undervisar dem lär ni känna deras sanna natur som Guds älskade söner och döttrar. De kanske glömmer Frälsaren en tid, men jag lovar er att han aldrig glömmer dem! De stunder när den Helige Anden talar till dem kommer att leva kvar i deras hjärtan och sinnen. Och en dag kommer era barn att upprepa Enos vittnesbörd: Jag vet att mina föräldrar är rättfärdiga, ”för [de] undervisade mig … i Herrens fostran och förmaning – och välsignat vare min Guds namn för detta.”17
Låt oss ta emot Frälsarens inbjudan och föra fram våra barn till honom. När vi gör det kommer de att se honom. De kommer att förnimma honom. De kommer att känna honom. Han kommer att undervisa dem. Han kommer att välsigna dem. Och o vad han kommer att älska dem. Och o vad jag älskar honom. I hans heliga namn, Jesus Kristus, amen.