Den slösaktige och vägen som leder hem
Även om dina val kan ha tagit dig långt ifrån Frälsaren och hans kyrka, står den store läkaren vid vägen som leder hem, och välkomnar dig.
En man hade två söner
Den har av vissa kallats den viktigaste korta berättelsen någonsin.1 Eftersom den översatts till tusentals språk över hela världen är det mycket möjligt att solen inte har gått ner de senaste två årtusendena utan att berättelsen nämnts någonstans i världen.
Den berättades av Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare, som kom till jorden för att ”frälsa det som var förlorat”.2 Han börjar med de här enkla orden: ”En man hade två söner.”3
Omedelbart blir vi varse en hjärtskärande konflikt. En av sönerna4 talar om för sin far att han är färdig med livet hemma. Han vill ha sin frihet. Han vill lämna sina föräldrars kultur och undervisning bakom sig. Han ber om sin del av arvet – nu.5
Kan ni föreställa er vad fadern måste ha känt när han hörde detta? När han förstod att det hans son ville mer än något annat var att lämna familjen och kanske aldrig mer återvända?
Det stora äventyret
Sonen måste ha känt sig upprymd och entusiastisk inför ett kommande äventyr. Äntligen skulle han få råda över sig själv. Befriad från principerna och reglerna i den kultur han vuxit upp i kunde han äntligen fatta egna beslut utan att påverkas av sina föräldrar. Inga fler förebråelser. Han kunde njuta av bekräftelse från en likasinnad skara och leva livet på egna villkor.
I ett land långt borta fick han snabbt nya vänner och började leva det liv han alltid drömt om. Han måste ha blivit mycket populär eftersom han strödde pengar omkring sig. Hans nya vänner, de som drog nytta av hans slösaktighet, dömde honom inte. De firade, berömde och uppmuntrade hans val.6
Om sociala medier hade funnits på den tiden hade han säkerligen fyllt sidorna med animerade foton av skrattande vänner: #Leverdetultimatalivet! #Aldrigvaritlyckligare! #Bordegjortdethärförlängesedan!
Hungersnöden
Men festen varade inte för evigt – det gör de aldrig. Två saker hände: för det första tog hans pengar slut, och för det andra svepte en hungersnöd genom landet.7
När problemen förvärrades fick han panik. Den en gång hejdlöse hyllade storspelaren hade nu inte ens råd med ett mål mat, för att inte tala om någonstans att bo. Hur skulle han överleva?
Han hade varit generös mot sina vänner – skulle de hjälpa honom nu? Jag kan se honom be om lite stöd – bara tillfälligt – tills han kom på fötter igen.
Skrifterna berättar att ”ingen gav honom något”.8
I ett desperat försök att överleva fann han en lokal bonde som anställde honom till att mata svin.9
Extremt hungrig, övergiven och ensam, måste den unge mannen nu ha undrat hur det hade kunnat gå så fruktansvärt, ohyggligt snett.
Det var inte bara en tom mage som bekymrade honom. Det var en tom själ. Han hade varit så säker på att han skulle bli lycklig av att ge efter för sina världsliga begär och att moraliska lagar stod i vägen för denna lycka. Nu visste han bättre. Och vilket pris han fick betala för den insikten!10
Allteftersom den fysiska och andliga hungern tilltog gick tankarna åter till hans far. Skulle han hjälpa honom efter allt som hade hänt? Till och med den ringaste av hans fars tjänare hade mat att äta och skydd undan stormen.
Men, att återvända till sin far?
Aldrig.
Bekänna för sin by att han hade slösat bort sin arvedel?
Omöjligt.
Tvingas möta grannarna som säkerligen hade förklarat för honom att han drog skam över sin familj och krossade sina föräldrars hjärtan? Återvända till sina gamla vänner efter att ha skrutit över hur han bröt sig loss?
Outhärdligt.
Men hungern, ensamheten och samvetskvalen försvann helt enkelt inte – förrän ”han [kom] till besinning”.11
Han visste vad han behövde göra.
Återkomsten
Låt oss nu återvända till fadern, den förkrossade herren i huset. Hur många hundratals, kanske tusentals, timmar hade han oroat sig över sin son?
Hur många gånger hade han vänt blicken mot samma väg som hans son hade tagit och återupplevt den svidande förlust han hade känt då hans son gick sin väg? Hur många böner hade han inte uppsänt mitt i natten då han vädjat till Gud om att hans son skulle vara trygg, att han skulle finna sanningen, att han skulle komma tillbaka?
Och så, en dag, tittar fadern ut på den ensliga vägen – vägen som leder hem – och ser en gestalt i fjärran komma gående mot honom.
Är det möjligt?
Personen är visserligen långt borta, men fadern vet genast att det är hans son.
Han springer emot honom, kastar armarna om honom och kysser honom.12
”Far”, utropar sonen, med ord som han måste ha övat på tusen gånger, ”jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.”13
Men fadern lät honom knappt tala till punkt. Tårögd befallde han sina tjänare: ”Ta fram den finaste dräkten och klä honom. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Ordna med fest så vi kan fira. Min son har kommit tillbaka!”14
Firandet
På mitt kontor hänger en målning av den tyske konstnären Richard Burde. Harriet och jag älskar den här tavlan. Den skildrar en öm scen ur Frälsarens liknelse ur ett djupare perspektiv.
Medan nästan alla är överlyckliga över sonens återkomst, är det en som inte är det - hans äldre bror.15
Han bär på en del känslomässigt bagage.
Han var där när hans bror krävde att få sitt arv. Han bevittnade med egna ögon sin fars oerhört tunga sorg.
Ända sedan hans bror gett sig av har han försökt lätta sin fars börda. Varje dag har han arbetat på att återställa sin fars brustna hjärta.
Och nu är detta ansvarslösa barn tillbaka, och folk kan inte sluta överösa hans upproriske bror med uppmärksamhet.
”Alla dessa år”, sa han till sin far, ”har jag inte en enda gång vägrat göra något du bett mig om. Ändå har du aldrig firat mig under hela denna tid.”16
Den kärleksfulle fadern svarade: ”Käre son, allt mitt är ditt! Det här handlar inte om att jämföra belöningar eller firanden. Det här handlar om läkedom. Det här är stunden vi hoppats på i alla dessa år. Din bror var död men har fått liv igen! Han var förlorad men nu är han återfunnen!”17
En liknelse för vår tid
Mina älskade bröder och systrar, kära vänner, precis som alla Frälsarens liknelser handlar den här inte bara om människor som levde för länge sedan. Den handlar om er och mig i dag.
Vilka av oss har inte avvikit från helighetens stig och dåraktigt trott att vi kunde finna mer lycka på vår egen självcentrerade väg?
Vilka av oss har inte känt sig ödmjukade, förkrossade och desperata efter förlåtelse och nåd?
Vissa kanske till och med har undrat, är det ens möjligt att gå tillbaka? Kommer jag att vara stämplad för evigt, förskjuten och skydd av mina tidigare vänner? Är det bättre att bara fortsätta vara vilse? Hur reagerar Gud om jag försöker komma tillbaka?”
Den här liknelsen ger oss svaren.
Vår himmelske Fader kommer att springa mot oss med ett hjärta som svallar över av kärlek och medkänsla. Han kommer att omfamna oss, hänga en fin dräkt över våra skuldror, sätta en ring på vårt finger och sandaler på våra fötter, och förkunna: ”Nu ska vi fira! För mitt barn, som en gång var dött, har fått liv igen!”
Himlen kommer att glädjas över vår återkomst.
Jubel i obeskrivlig, himmelsk glädje
Tillåt mig nu att ta en stund till att tala till er var och en personligen.
Oavsett vad du kan ha varit med om i livet, vill jag upprepa och förkunna min käre vän och medapostel äldste Jeffrey R. Hollands ord: ”Det är omöjligt för dig att sjunka så lågt att Kristi [försonande offers] oändliga ljus inte kan nå dig.”18
Även om dina val kan ha tagit dig långt bort ifrån Frälsaren och hans kyrka, står den store läkaren vid vägen som leder hem, och välkomnar dig. Och vi som medlemmar i Jesu Kristi kyrka försöker följa hans exempel och omfamna dig som en bror eller syster, som en vän. Vi gläder oss och firar med dig.
Din återkomst förminskar inte andras välsignelser. För Faderns frikostighet är oändlig, och det som ges till en förminskar inte det minsta någon annans födslorätt.19
Jag försöker inte påskina att det är en lätt sak att komma tillbaka. Det kan jag vittna om. Faktum är att det kan vara det svåraste valet du någonsin gör.
Men jag vittnar om att i det ögonblick du bestämmer dig för att återvända och vandra på vår Frälsare och Återlösares väg, kommer hans kraft in i ditt liv och förvandlar det.20
Änglar i himlen gläds.
Och det gör också vi, din familj i Kristus. Vi vet trots allt hur det är att vara slösaktig. Alla förlitar vi oss dagligen på samma Kristi försonande kraft. Vi är bekanta med den här stigen och vi kommer att vandra med dig.
Nej, vår stig kommer inte att vara fri från sorg, bedrövelse eller elände. Men vi har kommit så här långt ”genom Kristi ord, med orubblig tro på honom och med fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsa”. Och tillsammans ska vi ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor”.21 Tillsammans ska vi ”jubla i obeskrivlig, himmelsk glädje”22 för Jesus Kristus är vår styrka!23
Min bön är att vi var och en i denna djupa liknelse må höra Faderns röst kalla oss att gå in på den väg som leder hem – att vi må ha mod att omvända oss, ta emot förlåtelse och följa den väg som leder tillbaka till vår barmhärtige och nåderike Gud. Om detta vittnar jag och jag ger er min välsignelse i Jesu Kristi namn, amen.