Kom till Kristus
Orden ”kom till Kristus” är en inbjudan. Det är den viktigaste inbjudan du någonsin kan ge någon annan. Det är den viktigaste inbjudan någon kan tacka ja till. Alltsedan återställelsen av evangeliet inleddes i denna tidsutdelning har detta varit en uppmaning från Jesus Kristus till hans representanter. Deras uppgift har varit att ”varna, förklara, förmana, undervisa samt inbjuda alla att komma till Kristus”.1
Alla medlemmar i kyrkan blir, när de ingått dopförbundet, en lärjunge som lovat att stå som vittne om Jesus Kristus under alla tider och överallt där han eller hon kan tänkas befinna sig2. Syftet med vårt vittnesbörd är att vi ska inbjuda människor att komma till honom.
Vi borde alla vara mycket intresserade av att lära oss hur man framför denna inbjudan på ett effektivt sätt. Vi vet av erfarenhet att en del inte kommer att vara intresserade. Endast ett fåtal tackade ja när Frälsaren själv framförde denna inbjudan under sin jordiska verksamhet. Men han kände stor glädje över dem som kände igen hans röst. Och vi har känt stor glädje när de som vi inbjudit har kommit till honom.
Var förvissad om att han är vägen
Det kan vara bra att begrunda de tillfällen i vårt liv när någon har tackat ja till vår inbjudan. Personligen har jag sett ett mönster som följs av dem som tackat ja till inbjudan. I vart och ett av fallen vittnade den Helige Anden om minst tre sanningar för dem. Upplevelserna har inte alltid kommit i samma ordning som jag ska nämna dem, men de har alla kommit till hjärtat hos dem som verkligen kommer till Kristus.
För det första känner de att det enda sättet varpå de kan få den lycka som de önskar mest i livet och i nästa värld är genom Jesus Kristus. De börjar tro på dessa ord i Mormons bok: ”Se jag säger eder, att såsom allt detta är sant, och så visst som Herren Gud lever, så finnes det intet annat namn under himmelen varigenom en människa kan bliva frälst utom namnet Jesus Kristus, om vilken jag talat”3.
Denna försäkran är inte lätt att känna i en värld där många röster säger att det inte finns någon Gud, att det inte finns någon synd och att lyckan finns i nöjen. Men våra röster kan vara kraftfullare om vi kan få gåvan att bära ett innerligt vittnesbörd om att Jesus är Kristus och världens Frälsare. Detta vittnesbörd är kraftfullare om det kommer av din egen erfarenhet av hur Jesu Kristi försoning verkar i ditt liv. Om du ofta funderar över hur hans försoning har förändrat dig och ofta tackar för detta så märker du att ditt vittnesbörd om honom stärks så att du kan vidröra andras hjärtan. När de du inbjuder med hjälp av ditt eget vittnesbörd känner det, så kommer de att ta emot Kristus som sin Herre och Frälsare. Och när detta godkännande kommer så värmer det både deras hjärta och ditt.
Ingå förbund och lyd
För det andra, de som jag känner som verkligen har kommit till honom ingår förbund att lyda och följa honom. Det kan börja med att de uppfyller enkla åtaganden, som att läsa Mormons bok eller vara med på sakramentsmötet. Det måste komma från deras tro på att Jesus är Kristus och Frälsaren. När de uppfyller åtagandet utifrån denna tro så känner de något. De kanske inte kan förklara känslan med ord, men de känner sig bättre till mods. Lydnad, även när det gäller det lilla, ger denna välsignelse från Gud. Och med tiden börjar de få ett ångerfullt hjärta och därmed en önskan att ingå dopförbundet, att ta på sig Frälsarens namn och att bli renade från synd.
Man kan göra detta avgörande val av många anledningar. Först kunde mannen vi undervisade inte se behovet av att döpas. Han hade, när allt kommer omkring, försökt vara god i hela sitt liv. Han hade inte begått någon allvarlig synd. Han hade döpts som barn i en annan kyrka. Men sedan kom han att tänka på två saker. Det ena var att Frälsaren döptes på grund av lydnad, utan att någonsin ha syndat. Det andra är att han ville göra detta åtagande för Frälsaren genom det sanna prästadömets myndighet, liksom Frälsaren gick till Johannes för att döpas.
En annan ung man vi undervisade valde att döpas på grund av att han kände sig förkrossad över sina synder. När han kom upp ur dopets vatten slog han armarna runt min hals, med tårar strömmande nerför kinderna, och viskade i mitt öra: ”Jag är ren. Jag är ren.”
Deras val att ingå dopförbundet hade sitt ursprung i en gemensam tro. De visste att om de höll förbundet att följa Frälsarens bud så skulle han hålla sitt förbund med dem att leda dem mot evigt liv. De var redo att komma till honom för att förändras och ledas av honom och, i sinom tid, bli lika honom.
Sträva efter att bli lik honom
Detta leder till den tredje saken jag har sett hos dem som verkligen har kommit till honom. De strävar efter att bli lika honom. De försöker behandla andra på det sätt som de vet att han skulle behandla dem. Både du och jag har sett denna tro hos andra kort efter att de döpts och tagit emot den Helige Anden. En gång besökte jag och min missionärskamrat en familj som hade undervisats och döpts bara några veckor tidigare. Föräldrarna tog oss med ner i källaren för att visa oss ett rum. Det hade varit en av deras två döttrars sovrum. Men hon hade nu flyttat in hos sin syster. Sovrummet hon hade lämnat var fyllt av allt som familjen kunde behöva i en nödsituation.
Vi hade inte sagt något till dem om nödberedskap. Vi frågade hur de hade kunnat göra något så svårt så fort. De svarade att de hade läst i en av kyrkans tidningar att Herren ville att alla familjer skulle förbereda sig för att ta hand om sig själva och andra. De sade: ”Är det inte det som sista dagars heliga gör?”
Denna enkla tro gällde allt som de kände att Frälsaren ville att de skulle göra. Och deras önskan att följa honom stannade kvar hos dem. Och den förändrade dem. De hade alltid varit vänliga och försökt hjälpa andra. Men denna förmåga att visa barmhärtighet ökade. Och detta har varit mönstret hos alla som jag har känt som har fortsatt komma till honom under hela livet.
Ibland pratar vi om att behålla medlemmar som om vi hindrade dem från att komma ut. Vi kan och vi måste vara vänner med dem som har gjort valet att komma till honom. De kan bli missmodiga när prövningarna kommer, som de alltid gör. Ändå måste vi komma ihåg att den bästa och säkraste vän de har är Frälsaren och hans Fader, som också är deras Fader. Vår himmelske Fader och Frälsaren sänder den Helige Anden som tröstar dem och bekräftar deras tro om de är ödmjuka och lydiga. Så när du till exempel går ut på besökslärarbesök eller hemlärarbesök tillsammans med en ny medlem och ger honom eller henne chansen att be eller undervisa eller ringa för att bestämma en tid så kanske du ger honom eller henne mer styrka än om du bara hade uttryckt din kärlek. Detta drar ner himlens krafter. Och detta lyfter dem genom prövningarna och skyddar dem från stolthet när välsignelserna kommer, som de ju gör.
Ett förändrat hjärta
Ännu en underbar sak händer. När du inbjuder människor att komma till Kristus av hela ditt hjärta så kommer ditt hjärta att förändras. Du gör hans arbete åt honom. Du kommer att märka att han håller sitt löfte att vara ett med dig i ditt tjänande. Du kommer att lära känna honom. Och med tiden blir du mer lik honom och du blir ”fullkomnad i honom”.4 Genom att hjälpa andra komma till honom upptäcker du att du har kommit till honom själv. Om du vill komma nära honom och känna hans frid så gör du det bäst genom att tjäna honom.
Han är den som sade:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt”5.
Jag vittnar om att han håller detta löfte till dem som vi inbjuder åt honom. Och han håller detta löfte till dem som tjänar honom genom att framföra inbjudan.