Var jag frälst?
Min vän Rachel frågade mig om jag ville gå till kyrkan med henne. Hon var aktiv i en annan kyrka och jag var nyfiken på att se vilken skillnad det var på hennes kyrka och min. Jag frågade mina föräldrar om jag kunde följa med henne. De sade att eftersom hennes möten inte hölls samtidigt som våra så kunde jag följa med.
Det fanns mycket i hennes möte som var obekant för mig: Sångerna och bönerna var annorlunda, sättet predikanten talade på var annorlunda. När fatet med nattvarden gick runt visste jag inte vad jag skulle göra.
Till slut bad predikanten alla i gruppen som inte offentligt tagit emot Jesus Kristus som sin Frälsare att komma fram. Rachel uppmanade mig viskande att gå fram. Jag tvekade. I vår församling hade biskopen aldrig bett någon komma fram och offentligt ta emot Kristus. Jag visste inte vad jag skulle göra. Kanske hade jag missat att göra något som var viktigt för min frälsning. Jag var förvirrad när jag lämnade mötet.
När jag tänkte på det hela lite senare insåg jag att jag faktiskt hade tagit emot Jesus Kristus som min Frälsare offentligt. Jag hade döpts av någon som hade prästadömsmyndighet från Jesus Kristus. Mitt dop var ett förbund med min himmelske Fader att jag skulle ta på mig Jesu Kristi namn och vara hans lärjunge. Jag lovade att jag skulle hålla hans bud och försöka bli lik honom. På mitt dop fanns det prästadömsbärare som var vittnen och min familj och flera församlingsmedlemmar var där.
Efter mitt dop och min konfirmation har jag haft möjlighet att varje söndag ta del av sakramentet och ännu en gång vittna för min himmelske Fader att jag ska fortsätta ta på mig Kristi namn.
Ibland kan kristna från andra kyrkor ställa samma fråga som min väns predikant gjorde, bara med andra ord. De kanske frågar om vi är frälsta. Äldste Dallin H Oaks, medlem i de tolv apostlarnas kvorum, har hjälpt oss förstå och svara på denna fråga: ”Våra kristna vänner lägger ibland in en annan innebörd än vi i vissa begrepp inom evangeliet, till exempel frälst eller frälsning. Om vi svarar efter vad den frågande troligtvis menar med frågan om vi är ’frälsta’ måste vårt svar bli ’ja’.”1
Jag höll fortfarande på att bygga upp mitt vittnesbörd om Jesus Kristus när jag besökte min väns kyrka. Sedan dess har jag märkt att ju mer jag studerar evangeliet med hjälp av skrifterna och de levande profeternas ord, desto mer förberedd och trygg känner jag mig inför att stå som vittne om Gud under alla tider. (Se Mosiah 18:9.)