Bara ett enda mynt
”En tiondel åt dig är litet, när jag räknar allt som du har givit mig” (”Jag villigt ger mitt tionde”, Lilla stjärnan, okt. 2006, s. LS13).
-
Daniel stirrade på myntet som låg på byrån. Han hade tittat på det under de senaste fem minuterna. Det såg inte ut att vara så mycket.
Daniel, är du klar att åka till kyrkan?
Ja, pappa. Jag kommer strax.
-
Daniel lade myntet i fickan och sprang i väg för att hinna ifatt sin familj.
-
När Daniel och hans familj kom till kyrkan hämtade han en tiondetalong och ett kuvert utanför biskopens kontor.
Pappa, kan du hjälpa mig att fylla i den här?
Javisst.
-
Hur mycket betalar du i tionde i dag?
Inte så mycket. Bara det här.
Daniel, är det här tio procent av pengarna du har förtjänat?
Ja.
Då är det som det ska.
-
Daniel klistrade igen kuvertet och gav tiondet till biskopen. Biskopen skakade hand med honom. Daniel undrade om biskopen hade skakat hand med honom om han visste att det bara fanns ett enda mynt i kuvertet.
-
Jag är stolt över dig, Daniel. Att betala tionde är ett bra val.
Jag vet, pappa, men det var bara ett enda mynt.
-
Man vet aldrig vad det myntet kommer att betala. Kanske betalar det en sida i en Mormons bok eller hjälper till att betala en av stenarna som används till att bygga ett tempel.
-
Daniel hade aldrig tänkt på tionde på det sättet förut. Han började tänka på alla sätt som hans tionde kunde hjälpa andra på.
Du har nog rätt, pappa. Jag är glad att jag kan betala tionde — även om det bara är ett enda mynt.