Ungdomar
Mamma räddade oss
När jag var sex år tittade min lillasyster och jag på vår storasysters basketmatch. Pappa gick, och vi bestämde oss för att gå hem med honom, så vi sprang efter honom i regnet. När vi inte kunde hitta honom gick vi tillbaka till sporthallen för att gå hem tillsammans med mamma, men när vi väl hade kommit dit var alla borta.
Jag minns att jag kurade ihop mig i en trappuppgång med min syster för att komma bort från regnet. Jag bad om att någon skulle komma. Sedan hörde jag dörren till vår röda skåpbil slå igen och vi sprang mot det håll som ljudet kommit ifrån. Sedan följde en av mina mest minnesvärda barndomsupplevelser: Mamma slöt oss i sina armar ”som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar” (3 Nephi 10:4). Mamma hade räddat oss, och jag hade aldrig känt mig så trygg som i det ögonblicket.
När jag tänker på hennes inflytande på mig ser jag att mammas liv har väglett mig till Frälsaren och visat mig vad det innebär att ”lyfta upp händerna som hänger ned och styrka de matta knäna” (se L&F 81:5). Hon litade på Jesus Kristus som gav henne styrka utöver hennes egen (se ”Lord, I Would Follow Thee”, Hymns, nr 220).