Kraften i skrifterna
Skrifterna är ljuskällor som lyser upp vårt sinne och bereder oss för vägledning och inspiration från höjden.
De av oss som kommer hit till talarstolen under konferensen känner kraften från era böner. Vi behöver dem och vi tackar er för dem.
Vår Fader i himlen visste att om vi ska utvecklas som han önskar under vår jordiska prövotid, måste vi ställas inför svåra utmaningar. Några av de här utmaningarna skulle bli nästan överväldigande. Han försåg oss med redskap för att hjälpa oss klara av jordelivets prövningar. Ett av dessa redskap är skrifterna.
I alla tider har vår himmelske Fader inspirerat utvalda män och kvinnor att genom den Helige Andens vägledning finna lösningar på livets mest invecklade problem. Han har inspirerat sina bemyndigade tjänare att uppteckna dessa lösningar som ett slags handbok för dem av hans barn som tror på hans lycksalighetsplan och på hans älskade Son, Jesus Kristus. Vi har tillgång till denna vägledning genom den skatt som vi kallar standardverken — det vill säga Gamla och Nya testamentet, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan.
Eftersom skrifterna utgår från inspirerad kommunikation genom den Helige Anden utgör de ren sanning. Vi behöver inte oroa oss för sanningshalten i de begrepp som standardverken innehåller, eftersom den Helige Anden har varit det instrument som motiverat och inspirerat dem som har nedtecknat skrifterna.
Skrifterna är ljuskällor som lyser upp vårt sinne och bereder oss för vägledning och inspiration från höjden. De kan bli nyckeln till att öppna kanalen för kommunikation med vår Fader i himlen och hans älskade Son, Jesus Kristus.
Skrifterna ger våra påståenden auktoritet, när de citeras rätt. De kan bli trogna vänner som inte begränsas av tid och rum. De finns alltid till hands när vi behöver dem. När de används ger de oss en grund av sanningar som får liv genom den Helige Anden. Att studera, begrunda, utforska och memorera skrifterna är som att fylla ett arkiv med värderingar och sanningar som kan tas fram när som helst, var som helst i världen.
Vi kan få stor kraft genom att lära oss skriftställen utantill. Att memorera ett skriftställe är som att få en ny vän. Det är som att upptäcka en ny person som kan hjälpa oss vid behov, och som kan inspirera och trösta och motivera oss till nödvändiga förändringar. Att till exempel lära mig den här psalmen utantill har för mig varit en källa till kraft och insikter.
”Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren, världen och de som bor i den.
Ty han har grundlagt den på haven, och givit den fäste på strömmande vatten.
Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får träda in i hans helgedom?
Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
Han skall få välsignelse från Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud” (Ps. 24:1–5).
Att begrunda ett sådant skriftställe ger värdefull ledning i livet. Skrifterna kan utgöra en grundval till stöd för oss. De kan förse oss med en otrolig mängd villiga vänner som kan hjälpa oss. Ett skriftställe som man lärt sig utantill blir en tålmodig vän som inte försvagas av tidens gång.
Att begrunda ett skriftställe kan bli nyckeln till uppenbarelse och den Helige Andens vägledning och inspiration. Skriftställen kan lugna en upprörd själ, ge frid och hopp och återställa förtroendet för den egna förmågan att klara av livets utmaningar. De har en stark kraft som läker känslomässiga utmaningar när det finns tro på Frälsaren. De kan påskynda fysisk läkning.
Skrifterna kan förmedla olika innebörder vid olika tider i livet, alltefter våra behov. Ett skriftställe som vi kan ha läst många gånger kan få en ny innebörd som känns uppfriskande och insiktsfull när vi står inför en ny utmaning i livet.
Hur använder du själv skrifterna? Gör du markeringar? Gör du anteckningar i marginalen för att komma ihåg en stund av andlig vägledning eller en upplevelse som lärt dig något viktigt? Använder du alla standardverken, även Gamla testamentet? Jag har funnit dyrbara sanningar i Gamla testamentet som är viktiga delar i den grundval av sanning som vägleder mig i livet och som är en tillgång när jag försöker sprida evangeliets budskap till andra. Därför älskar jag Gamla testamentet. Jag hittar dyrbara skatter av sanning på dess sidor. Till exempel:
”Då sade Samuel: ’Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar” (1 Sam. 15:22, 22).
”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda …
Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan.
Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.
Lycklig den människa som finner visheten, den människa som får förstånd” (Ords. 3:5–7, 11–13).
Nya testamentet är också en källa till självlysande sanningar:
”[Jesus] svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det största och främsta budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna’” (Matt. 22:37–40).
Och Herren sade: “Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete.
Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.
Då sade Petrus till honom: ’Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.’
Jesus svarade: ’Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig …
En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: ’Den där mannen var också med honom.’
Men han nekade: ’Nej, kvinna, jag känner honom inte.’
Strax därefter fick en man syn på honom och sade: ’Du är också en av dem.’ Men Petrus svarade: ’Människa, det är jag inte.’
Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: ’Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé.’
Men Petrus sade: ’Människa, jag förstår inte vad du menar.’ Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: ’Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig.’
Och han gick ut och grät bittert” (Luk. 22:31–34, 56–62).
Mitt hjärta ömmar för det som Petrus gick igenom vid det tillfället.
Det här skriftstället i Läran och förbunden har rikligen välsignat mitt liv: ”Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord, och sedan skall din tunga lossas. Därefter skall du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft till att övertyga människorna” (L&F 11:21).
Min åsikt är att Mormons bok lär oss sanningar med unik tydlighet och kraft. Till exempel:
”Och nu vill jag att ni skall vara ödmjuka och vara undergivna och milda, beredvilliga, fulla av tålamod och långmodighet, vara måttliga i allt, vara noga med att alltid hålla Guds bud, be om allt vad ni står i behov av, både andligt och timligt, och alltid tacka Gud för allt ni får.
Och se till att ni har tro, hopp och kärlek, ty då kommer ni alltid att överflöda av goda gärningar” (Alma 7:23–24).
Ännu ett:
”Och kärleken är tålig och god och avundas inte och är inte uppblåst, söker inte sitt och blir inte lätt förargad, tänker intet ont och gläds inte åt ondska utan gläds åt sanningen, fördrar allting, tror allting, hoppas allting och uthärdar allting.
Om ni därför, mina älskade bröder, inte har kärlek är ni ingenting, ty kärleken sviker aldrig. Håll därför fast vid kärleken, som är det största av allt, ty allt måste upphöra.
Men den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt, och var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl.
Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är, så att vi kan ha detta hopp och så att vi kan bli renade alldeles som han är ren” (Moroni 7:45–48).
Min kära hustru Jeanene älskade Mormons bok. När hon var tonåring blev den grundvalen i hennes liv. Den blev en källa till vittnesbörd och till undervisning när hon verkade som heltidsmissionär i nordvästra Förenta staterna. När vi verkade på missionsfältet i Córdoba i Argentina, uppmuntrade hon kraftfullt att vi använde Mormons bok i vårt missionsarbete. Jeanene bekräftade tidigt i livet att de som ständigt läser Mormons bok blir välsignade med ett större mått av Herrens ande, en större beslutsamhet att lyda hans bud och ett starkare vittnesbörd om Guds Sons gudomlighet.1 Jag vet inte hur många år jag såg henne, när slutet av året närmade sig, sitta och noggrant läsa ut hela Mormons bok ännu en gång före årets slut.
År 1991 ville jag ge en speciell julklapp till min familj. Jag skrev i min dagbok hur den önskan uppfylldes och där står det: ”Klockan är 12:38 onsdagen den 18 december 1991. Jag har just avslutat en ljudinspelning av Mormons bok till min familj. Det har varit en upplevelse som stärkt mitt vittnesbörd om detta gudomliga verk och som stärkt min önskan att bli mer bekant med dess sidor för att kunna lära sanningar från dessa skrifter som kan komma till nytta när jag tjänar Herren. Jag älskar den här boken. Jag vittnar av hela min själ om att den är sann, att den färdigställdes för att välsigna Israels hus, och alla dess olika grupper som spritts ut över världen. Alla som vill studera dess budskap i ödmjukhet, med tro på Jesus Kristus, kan få veta att den är sann och ska finna en skatt som leder dem till större lycka, frid och framgång i livet. Jag vittnar vid allt som är heligt om att boken är sann.”
Må var och en av oss få del av de rika välsignelser som följer på dagliga skriftstudier, ber jag, i Jesu Kristi namn, amen.