Mormons bok — en bok från Gud
Tillsammans med Bibeln är Mormons bok ett oumbärligt vittne om Kristi lära och hans gudomlighet.
För många år sedan öppnade min morfars farfar ett exemplar av Mormons bok för första gången. Han öppnade den i mitten och läste några sidor. Han sade sedan: ”Den här boken är antingen skriven av Gud eller av djävulen och jag tänker ta reda på vem som skrivit den.” Han läste igenom den två gånger under de följande tio dagarna och sedan förkunnade han: ”Djävulen kan inte skriva en sådan bok — den måste vara av Gud.”1
Det är det geniala med Mormons bok — det finns inget mellanläge. Den är antingen Guds ord som den bekänner sig vara, eller så är den en riktig bluff. Denna bok gör inte anspråk på att bara vara en moralisk avhandling, teologisk redogörelse eller en samling insiktsfulla skrifter. Den gör anspråk på att vara Guds ord — varje mening, varje vers, varje sida. Joseph Smith förkunnade att en Guds ängel ledde honom till guldplåtarna, som innehöll det som profeterna i det forntida Amerika upptecknat, och att han översatte dessa plåtar genom gudomlig kraft. Om den berättelsen är sann så är Mormons bok helig skrift, precis som den bekänner sig vara. Om inte är den en sofistikerad men inte desto mindre djävulsk bluff.
C. S. Lewis beskrev ett liknande dilemma som man stöter på när man väljer mellan att acceptera eller förkasta Frälsarens gudomlighet — där finns det inte heller något mellanläge: ”Jag söker här hindra att man kommer med den verkliga dårskap man ofta får höra av folk: ’Jag går gärna med på att Jesus var en stor morallärare, men jag kan inte gå med på hans krav att själv vara Gud.’ Det är det enda vi inte får säga. En människa som endast vore människa och talade så som Jesus stundom gjorde, skulle inte vara någon stor morallärare. … Ni måste träffa ert val. Antingen var och är denne man Guds Son eller en galning eller något ännu värre … Men låt oss slippa något beskyddande nonsens om att han var en stor mänskliga lärare. Den utvägen har han inte gett oss. Han avsåg inte det.”2
På samma sätt måste vi göra ett enkelt val angående Mormons bok: Den är antingen från Gud eller djävulen. Det finns inget tredje alternativ. Jag vill för ett ögonblick inbjuda dig att utföra ett test som kan hjälpa dig fastställa denna boks sanna natur. Fråga dig själv om följande skriftställen i Mormons bok för dig närmare Gud eller djävulen:
”Mätta er med Kristi ord, ty se, Kristi ord skall tillkännage för er allt ni bör göra” (2 Nephi 32:3).
Eller dessa ord från en kärleksfull far till sina söner: ”Och kom ihåg, mina söner, kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval” (Helaman 5:12).
Eller dessa ord från en profet: ”Kom till Kristus och bli fullkomnade i honom” (Moroni 10:32).
Skulle dessa uttalanden från Mormons bok möjligen ha kunnat författats av den onde? Efter det att Frälsaren hade kastat ut vissa djävlar påstod fariséerna att han gjorde det ”med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste”. Frälsaren svarade att en sådan slutsats var nonsens: ”Ett rike”, sade han ”som är splittrat blir ödelagt, och en … familj som är splittrad kommer inte att bestå”. Och sedan kom han till den logiska slutsatsen: ”Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?” (Matt. 12:24–26; kursivering tillagd).
Om de föregående skriftställena i Mormons bok lär oss att tillbe, älska och tjäna Frälsaren (vilket de gör) — hur kan de då vara av djävulen? Om så är fallet skulle han strida mot sig själv och på så sätt förstöra sitt eget rike — just det förhållandet som Frälsaren sade inte kan existera. Om man uppriktigt och fördomsfritt läser Mormons bok kommer man till samma slutsats som min morfars farfar: ”Djävulen kan inte skriva en sådan bok — den måste vara av Gud.”
Men varför är Mormons bok så nödvändig om vi redan har Bibeln som lär oss om Jesus Kristus? Har du någonsin undrat varför det finns så många kristna kyrkor i världen idag när de hämtar sina läror från praktiskt taget samma Bibel? Det kommer sig av att de tolkar Bibeln på olika sätt. Om de tolkade den på samma sätt skulle de vara en och samma kyrka. Detta är inte ett tillstånd som Herren vill ha, för aposteln Paulus förkunnade att det finns ”en Herre, en tro, ett dop” (Ef. 4:5). För att åstadkomma denna enighet instiftade Herren en gudomlig lag om vittnen. Paulus lärde: ”Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras” (2 Kor. 13:1).
Bibeln är ett vittne om Jesus Kristus, Mormons bok är ännu ett. Varför är detta andra vittne så avgörande? Följande exempel kanske kan vara till hjälp: Hur många raka linjer kan du dra genom en enda punkt på en bit papper? Svaret är oändligt många. Föreställ dig för ett ögonblick att denna enda punkt symboliserar Bibeln och att de hundratals raka linjer som dragits genom punkten symboliserar olika bibeltolkningar och att var och en av dessa tolkningar representerar en kyrka.
Men vad händer i stället om det på papperet finns en andra punkt som symboliserar Mormons bok? Hur många raka linjer skulle man kunna dra mellan dessa två referenspunkter — Bibeln och Mormons bok? Endast en. Endast en tolkning av Kristi lärdomar överlever dessa två vittnens vittnesbörd.
Om och om igen tjänar Mormons bok som ett bekräftande, förtydligande och enande vittne om de lärdomar som lärs ut i Bibeln, så att det bara finns ”en Herre, en tro, ett dop”. Vissa människor vet till exempel inte om dopet är nödvändigt för frälsning eller inte, trots att Frälsaren sade till Nikodemus: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh. 3:5). Mormons bok eliminerar emellertid alla tvivel om den saken: ”Och han befaller alla människor att de måste omvända sig och låta döpa sig i hans namn … Annars kan de inte bli frälsta i Guds rike” (2 Nephi 9:23).
Det förekommer olika former av dop i världen idag trots att vi i Bibeln kan läsa om hur Frälsaren, vårt stora föredöme, döptes: ”[Han] steg … genast upp ur vattnet” (Matt. 3:16). Skulle han ha kunnat stiga upp ur vattnet om han inte först hade stigit ned i vattnet? Om det råder någon oenighet om detta så råder Mormons bok bot på den med detta rättframma uttalande angående läran om det riktiga sättet att döpa: ”Och sedan skall ni sänka ned dem i vattnet och komma upp igen ur vattnet” (3 Nephi 11:26).
Många tror att uppenbarelser upphörde med Bibeln fastän Bibeln själv är ett vittnesbörd om Guds uppenbarande mönster under fyratusen år av människans existens. Men en felaktig lära som denna skapar en dominoeffekt som gör att andra dominobrickor faller, eller, som i det här fallet, att sanna lärosatser faller. En tro på att uppenbarelse upphört får läran om att ”Gud är densamme i går, i dag och i evighet” (Mormon 9:9) att falla. Den får den lärosats som Amos undervisade om, att ”Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna” (Amos 3:7), att falla. Och den får läran att ”Gud inte gör skillnad på människor” (Apg. 10:34), och alltså talar till alla människor i alla tider, att falla. Men lyckligtvis bekräftar Mormons bok de bibliska sanningarna om fortgående uppenbarelse:
”Och vidare talar jag till er som förnekar Guds uppenbarelser och säger att de har upphört, att det [inte] finns uppenbarelser …
Ty läser vi inte att Gud är densamme i går, i dag och i evighet?” (Mormon 9:7, 9).
Med andra ord, om Gud, som är oföränderlig, talade i forna tider kommer han likaså att tala i vår tid.
Listan över bekräftelser på lärosatser och förtydliganden är mycket lång, men inget är mer kraftfullt eller fängslande än Mormons boks redogörelser för Jesu Kristi försoning. Vill du ha ett otvetydigt vittnesbörd i ditt allra innersta om att Frälsaren nedsteg lägre än dina synder och att det inte finns någon synd, ingen svårighet på jorden, som är utom räckvidd för hans barmhärtiga försoning — att han för vart och ett av dina problem har ett botemedel med överlägset helande styrka? Läs då Mormons bok. Den lär och vittnar för dig om att Kristi försoning är oändlig, eftersom den omfattar och sträcker sig bortom och in i varje förgänglig svaghet människan lider av. Det var därför profeten Mormon förkunnade att ”ni genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft skall ha hopp” (Moroni 7:41).
Inte undra på att Mormons bok djärvt kungör: ”Och om ni tror på Kristus kommer ni att tro på dessa ord, ty de är Kristi ord” (2 Nephi 33:10). Tillsammans med Bibeln är Mormons bok ett oumbärligt vittne om Kristi lära och hans gudomlighet. Tillsammans med Bibeln ”lär [den] alla människor att de skall göra gott” (2 Nephi 33:10). Och tillsammans med Bibeln för den oss till ”en Herre, en tro, ett dop”. Det är därför Mormons bok har en så avgörande betydelse för våra liv.
För några år sedan besökte jag en av våra gudstjänster i Toronto i Kanada. En fjortonårig flicka höll tal. Hon sade att hon hade diskuterat religion med en av sina skolkamrater. Hennes kamrat frågade henne: ”Vilken kyrka tillhör du?”
Hon svarade: ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller mormonerna.”
Hennes kamrat svarade: ”Jag känner till den kyrkan och jag vet att den inte är sann.”
”Hur vet du det?” frågade hon.
”Därför att”, sade hennes kamrat, ”jag har undersökt den”.
”Har du läst Mormons bok?”
”Nej”, var svaret. ”Det har jag inte.”
Då svarade denna fina unga flicka: ”Då har du inte undersökt min kyrka, för jag har läst varenda sida i Mormons bok och jag vet att den är sann.”
Jag har också läst varenda sida i Mormons bok, om och om igen, och jag bär högtidligt vittne om, liksom min morfars farfar, att den är av Gud. I Jesu Kristi namn, amen.