Missionärerna är en skatt för kyrkan
Jag är tacksam för att missionärer kallas av Herren, att de accepterar sin kallelse, och att de tjänar världen över.
En kväll för ett antal år sedan kom en nyligen kallad missionär vid namn äldste Swan tillsammans med sin japanske seniorkamrat för att besöka vårt hem. Lyckligtvis var jag hemma så jag bad dem komma in. När jag välkomnade dem, drogs min blick genast till den rock äldste Swan hade på sig. Utan att tänka sade jag till honom: ”Vilken snygg rock du har!” Men det var ingen ny rock, och den var ganska urblekt. Jag antog att någon tidigare missionär hade lämnat den kvar i missionärslägenheten.
Äldste Swan svarade med detsamma, och svaret var raka motsatsen mot vad jag hade tänkt. På haltande japanska svarade han: ”Ja, det är en bra rock. Min far hade den här rocken när han var missionär i Japan för över 20 år sedan.”
Hans far hade verkat i Japanmissionen Okayama. Och när hans son skulle på mission till Japan hade han gett honom sin rock. Den här bilden visar den rock som de två generationerna äldste Swan bar i Japan.
Jag blev rörd när jag hörde äldste Swans ord. Och jag förstod varför äldste Swan hade på sig sin fars rock när han missionerade. Äldste Swan hade gått ut som missionär och hade ärvt sin fars kärlek till Japan och dess folk.
Jag är säker på att en del av er har varit med om något liknande. Ett antal missionärer i Japan har berättat för mig att deras fäder, deras mödrar, eller deras far- och morfäder eller farbröder också varit missionärer i Japan.
Jag vill uttrycka min innerliga kärlek, respekt, och känsla av tacksamhet till alla hemvända missionärer som har verkat runt om i världen. Jag är säker på att de ni hjälpte att omvända sig inte har glömt er. ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen!”1
Jag är en av dem som omvänts. Jag blev omvänd när jag var 17 och studerade på high school. Missionären som döpte mig var en viss äldste Rupp från Idaho. Han avlöstes nyligen som stavspresident i Idaho. Jag har inte träffat honom sedan jag var nydöpt, men vi har mejlat varandra och pratat i telefon. Jag har aldrig glömt honom. Hans vänliga, leende ansikte har etsat sig fast i mitt minne. Han blev så glad när han fick veta att det stod väl till med mig.
När jag var 17 förstod jag egentligen inte så mycket av det budskap som missionärerna undervisat mig om. Men jag hade en särskild känsla för missionärerna och jag ville bli som de. Och jag kände deras djupa och bestående kärlek.
Låt mig berätta för er om dagen när jag döptes. Det var den 15 juli, och det var en väldigt varm dag. En kvinna döptes också samma dag. Dopbassängen hade tillverkats för hand av missionärerna, och var inte mycket att se på.
Vi konfirmerades direkt efter dopet. Först konfirmerades systern av äldste Lloyd. Jag satt bland de andra medlemmarna, blundade och lyssnade tyst. Äldste Lloyd konfirmerade henne och började sedan uttala en välsignelse över henne. Men äldste Lloyd gjorde ett uppehåll, så jag öppnade ögonen och tittade uppmärksamt på honom.
Än idag minns jag tydligt vad jag såg. Äldste Lloyds ögon fylldes av tårar. Och för första gången i mitt liv upplevde jag att jag var omsluten av den Helige Anden. Och genom den Helige Anden kunde jag säkert veta att äldste Lloyd älskade oss och att Gud älskade oss.
Sedan var det min tur att bli konfirmerad. Det var återigen äldste Lloyd. Han lade händerna på mitt huvud och konfirmerade mig som medlem i kyrkan, förlänade den Helige Andens gåva, och började sedan uttala en välsignelse. Och återigen gjorde han ett uppehåll. Men nu förstod jag vad som hände. Jag visste verkligen genom den Helige Anden att missionärerna älskade mig och att Gud älskade mig.
Jag vill nu säga några ord till alla missionärer som just nu verkar runtom i världen. Er inställning och den kärlek ni visar människor, blir i sig mycket betydelsefulla budskap. Fastän jag inte fattade så mycket av det missionärerna lärde mig, kände jag deras stora kärlek, och deras många vänliga handlingar lärde mig många viktiga lärdomar. Budskapet är ett budskap om kärlek, ett budskap om hopp, ett budskap om tro. Er inställning och era handlingar inbjuder Anden, och Anden hjälper oss förstå det som är viktigt. Det jag vill förmedla till er är att ni genom er kärlek faktiskt sprider Guds kärlek. Ni är en skatt för den här kyrkan. Jag är så tacksam mot er alla för era uppoffringar och er hängivenhet.
Jag vill också tala till er blivande missionärer. I min familj har fyra av våra barn fullgjort missioner, och vår femte missionär åker till missionärsskolan i Provo i slutet av den här månaden. Nästa år tänker vår yngste son gå ut som missionär efter sin examen från high school.
Så jag talar till mina söner och till er alla som förbereder er för en mission. Det är tre saker ni behöver ta med er på er mission:
-
En önskan att predika evangeliet. Herren vill att ni ska söka hans får och finna dem.2 Det finns människor över hela världen som väntar på er. Skynda er till dem. Ingen kämpar hårdare än missionärerna för att rädda andra. Jag är en av dem som räddats.
-
Stärk ert vittnesbörd. Herren fordrar ”hjärtat och ett villigt sinne”.3
-
Älska andra, liksom äldste Swan som tog sin fars rock och sin fars kärlek till Japan och dess folk med sig på sin mission.
Och till dem av er som inte vet hur ni ska förbereda er för att gå ut som missionär, gå till er biskop. Jag vet att han hjälper er.
Jag är tacksam för att missionärer kallas av Herren, att de accepterar sin kallelse, och att de tjänar världen över. Låt mig säga till er alla, ni älskade hemvända missionärer: Jag är innerligt tacksam för allt ert arbete. Ni är en skatt för den här kyrkan. Och må ni alltid fortsätta vara missionärer och handla som Kristi lärjungar.
Jag vittnar om att vi är vår himmelske Faders barn, att han älskar oss, och att han sände sin älskade Son, Jesus Kristus, så att vi kan återvända till hans närhet. Jag säger detta i Jesu Kristi heliga namn, amen.