Jesu lärdomar
Jesus Kristus är Guds enfödde och älskade Son … Han är vår Frälsare från synd och död. Det här är den viktigaste kunskapen på jorden.
”Vad anser ni om [Kristus]?” (Matt. 22:42). Med de orden gjorde Jesus fariséerna på sin tid svarslösa. Med samma ord frågar jag mina bröder och systrar i kyrkan och andra kristna vad ni verkligen tror om Jesus Kristus och hur ni handlar på grund av den tron.
De flesta av mina citat kommer från Bibeln därför att de flesta kristna är bekanta med den. Min tolkning stödjer sig naturligtvis på vad nutida skrifter, främst Mormons bok, lär oss om de bibelskriftställen som är så otydliga att olika kristna inte kan komma överens om deras innebörd. Jag talar till troende men också andra. Som äldste Tad R. Callister sade tidigare lovordar somliga som kallar sig kristna Jesus som en stor lärare, men de betygar inte hans gudomlighet. För att tala till dem har jag använt Jesu egna ord. Vi borde alla begrunda det han själv lärde om vem han är och vad han sändes till jorden att göra.
Den enfödde Sonen
Jesus lärde att han var den enfödde Sonen. Han sade:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh. 3:16–17).
Gud, Fadern bekräftade detta. Under den heliga händelsens höjdpunkt på förklaringsberget och förkunnade han från himlen: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” Matt. 17:5)
Jesus lärde också att han till det yttre var lik sin Fader. Han sade till sina apostlar:
”Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.
Filippus sade: ’Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.’
Jesus svarade: ’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern’” (Joh. 14:7–9).
Därför skrev aposteln Paulus om Sonen att han ”uppenbarar [Gud Faderns] väsen” (Hebr. 1:3; se också 2 Kor. 4:4).
Skapare
Aposteln Johannes skrev att Jesus, som han kallade ”Ordet”, ”var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till” (Joh. 1:2–3). Sålunda var Jesus Kristus, under Faderns plan, alltings Skapare.
Israels Herre och Gud
Under sin verksamhet bland sitt folk i Palestina, sade Jesus att han var Jehova, Israels Herre och Gud (se Joh. 8:58). Senare, som den uppståndne Herren, betjänade han sitt folk på den amerikanska kontinenten. Där förkunnade han:
”Se, jag är Jesus Kristus, om vilken profeterna vittnade skulle komma till världen …
Jag är Israels Gud, och hela jordens Gud” (3 Nephi 11:10, 14).
Det han har gjort för oss
På en stavskonferens för många år sedan träffade jag en kvinna som sade att hon blivit ombedd att komma tillbaka till kyrkan efter många års frånvaro, men kunde inte tänka sig varför hon skulle göra det. För att uppmuntra henne sade jag: ”När du tänker på allt det som Frälsaren har gjort för oss, finner du inte då många orsaker till att komma tillbaka till kyrkan för att tillbe och tjäna honom?” Jag häpnade över hennes svar: ”Vad har han gjort för mig?” För dem som inte förstår vad vår Frälsare har gjort för oss, vill jag besvara den frågan med hans egna ord och med mitt eget vittnesbörd.
Världens liv
I Bibeln läser vi Jesu förkunnelse: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” (Joh. 10:10). Senare, i den nya världen förkunnade han: ”Jag är världens ljus och liv” (3 Nephi 11:11). Han är världens liv tack vare att han är vår Skapare, och tack vare att hans uppståndelse försäkrar han oss alla om att vi ska leva igen. Och livet han ger oss är inte bara ett jordiskt liv. Han lärde: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand” (Joh. 10:28; se också Joh. 17:2).
Världens ljus
Jesus sade också: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12). Han förkunnade också: ”Jag är vägen och sanningen och livet” (Joh. 14:6). Han är vägen och han är ljuset tack vare att hans lärdomar lyser upp vägen under vårt jordiska liv och visar oss vägen tillbaka till Fadern.
Gör Faderns vilja
Jesus ärade och följde alltid Fadern. Redan som ung sade han till sina jordiska föräldrar: ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” (Luk. 2:49) ”Ty jag har inte kommit ner från himlen”, sade han senare, ”för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig” (Joh. 6:38; se också Joh. 5:19). Och Frälsaren lärde: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6; se också Matt. 11:27).
Vi återvänder till Fadern genom att göra hans vilja. Jesus lärde: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja” (Matt. 7:21). Han förklarade:
”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?
Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa” (Matt. 7:22–23).
Vem får då komma in i himmelriket? Inte de som bara gör underbara gärningar i Herrens namn, sade Jesus, utan bara ”den som gör min himmelske Faders vilja”.
Det stora Föredömet
Jesus visade oss hur vi kan göra det. Om och om igen bjöd han oss att följa honom: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” (Joh. 10:27).
Prästadömets makt
Han gav prästadömets makt till sina apostlar (se Matt. 10:1) och till andra. Han sade till Petrus, sin ledande apostel: ”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt. 16:19; se också Matt. 18:18).
Lukas skriver att Herren utsåg ”sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma” (Luk. 10:1). Senare berättade dessa sjuttio med glädje för Jesus: ”Till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn” (Luk. 10:17). Jag är ett vittne om den prästadömskraften.
Den Helige Andens vägledning
I slutet av sin jordiska verksamhet lärde Jesus sina apostlar att ”Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh. 14:26), och ”han [skall] föra er in i hela sanningen” (Joh. 16:13).
Vägledning genom hans bud
Han vägleder oss också genom sina bud. Därför befallde han nephiterna att det inte skulle finnas några fler tvister ibland dem om hans lära, ty, sade han:
”Den som har en stridslysten ande är inte av mig utan av djävulen, som är fader till stridigheter, och han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede, den ene med den andre.
Se, det är inte min lära att hetsa människors hjärtan till vrede mot varandra, utan det är min lära att sådant skall upphöra” (3 Nephi 11:29–30).
Inriktning på evigt liv
Han uppmanade oss också att fästa blicken på honom, och inte på det som hör världen till. I sin stora predikan om livets bröd, förklarade Jesus skillnaden mellan jordisk och evig näring. ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er” (Joh. 6:27). Frälsaren lärde att han var livets bröd, källan till evig näring. När Jesus talade om den jordiska näring som världen erbjuder, däribland den manna som Jehova gav till föda åt Israels barn i öknen, lärde han att de som förlitade sig på det brödet nu är döda (se Joh. 6:49). Däremot var den näring han erbjöd ”det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen”, och Jesus lärde att ”den som äter av det brödet skall leva i evighet” (Joh. 6:51).
Några av hans lärjungar sade att det var ”ett hårt tal” och därefter ”drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom” (Joh. 6:60, 66). Tydligen accepterade de inte hans tidigare undervisning om att först söka Guds rike (se Matt. 6:33). Ännu idag är somliga som bekänner sig vara kristna mer lockade av det som hör världen till — det som uppehåller livet på jorden men som inte ger näring åt evigt liv. För somliga är Kristi ”hårda tal” alltjämt en anledning att inte följa honom.
Försoningen
Höjdpunkten på vår Frälsares jordiska verksamhet var hans uppståndelse och hans försoning för världens synder. Johannes Döparen profeterade om det när han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Senare sade Jesus att ”Människosonen [kom] … för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt. 20:28). Under den sista måltiden förklarade Jesus, enligt Matteus evangelium, att vinet han välsignade var ”mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt. 26:28).
När den uppståndne Herren uppenbarade sig för nephiterna bjöd han dem att komma fram för att känna såret i hans sida och märkena efter spikarna i hans händer och fötter. Han gjorde det, förklarade han, ”så att ni kan veta att jag är Israels Gud, och hela jordens Gud, och har blivit dräpt för världens synder” (3 Nephi 11:14). Och det står vidare i redogörelsen att mängden ”föll ned för Jesu fötter och tillbad honom” (vers 17). För det här kommer hela världen till sist att dyrka honom.
Jesus undervisade om flera andra dyrbara sanningar som rör hans försoning. I Mormons bok, som i detalj beskriver Frälsarens lärdomar och ger den bästa förklaringen av hans mission, finns följande lära:
”Min Fader sände mig för att jag skulle kunna lyftas upp på korset … så att jag … skulle kunna dra alla människor till mig …
… så att de kan dömas efter sina gärningar.
Och … var och en som omvänder sig och blir döpt i mitt namn skall bli mättad. Och om han håller ut intill änden, se, då skall jag hålla honom utan skuld inför min Fader den dag då jag skall stå för att döma världen …
Och inget orent kan komma in i [Faderns] rike. Därför kommer ingenting in i hans vila utom de som har tvättat sina kläder i mitt blod genom sin tro och omvändelse från alla sina synder och genom sin trofasthet intill änden” (3 Nephi 27:14–16, 19).
Och sålunda förstår vi att Jesu Kristi försoning ger oss möjligheten att övervinna den andliga döden som kommer av synden och genom att sluta och hålla heliga förbund kan vi få det eviga livets välsignelser.
Uppfordran och vittnesbörd
Jesus ställde frågan: ”Vad anser ni om [Kristus]?” (Matt. 22:42). Aposteln Paulus uppmanade korintierna att ”pröva er själva om ni lever i tron” (2 Kor. 13:5). Vi bör alla själva besvara dessa frågor. Var finns vår slutliga lojalitet? Är vi som de kristna i äldste Maxwells minnesrika beskrivning av dem som har flyttat till Sion men som även försöker ha en sommarstuga i Babylon?1
Det finns ingen medelväg. Vi är Jesu Kristi efterföljare. Vi är medborgare i hans kyrka och hans evangelium och borde inte söka visum för att besöka Babylon eller handla som en av dess invånare. Vi bör hedra hans namn, hålla hans bud och därför inte söka efter det som hör den här världen till, utan först söka efter att bygga upp Guds rike och att upprätta hans rättfärdighet (se JSÖ, Matt. 6:38).
Jesus Kristus är Guds enfödde och älskade Son. Han är vår Skapare. Han är världens ljus. Han är vår Frälsare från synd och död. Det här är den viktigaste kunskapen på jorden, och ni kan själva veta det, som jag själv vet det. Den helige Anden, som vittnar om Fadern och Sonen och leder oss till sanningen, har uppenbarat dessa sanningar för mig, och han ska uppenbara dem för er. Det sker genom önskan och lydnad. Om önskan, sade Jesus: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er” (Matt. 7:7). Om lydnad, sade han: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Joh. 7:17). Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn, amen.