En bön om att komma i säkerhet
”Jag … talar med min Fader. Han hör och svarar mig när jag ber i tro” (”Jag ber i tro”, Nordstjärnan, mars 1991, BS, s. 5).
Jag älskar naturen! Jag tycker om att höra fågelsång, när löven rasslar i vinden och ljudet av havet.
Ibland åker min familj till stranden med andra familjer. Papporna spelar volleyboll och mammorna sitter under parasoller och leker med de minsta barnen.
En eftermiddag blev jag så glad när vi kunde åka till havet! Havet var lugnt och det fanns små pooler utspridda längs strandkanten. Jag sprang ner i vattnet. Jag ville simma som en fisk och samla snäckskal.
”Håll dig i närheten, Sueli!” ropade mamma medan hon samlade de minsta barnen i skuggan under det stora parasollet.
”Okej, mamma”, sade jag medan jag grävde ner tårna i den våta sanden.
Jag letade efter snäckor och inspekterade de små djuren i poolerna längs stranden. Medan jag plaskade i en av poolerna tittade jag tillbaka på min familj. Jag kunde se parasollerna på avstånd. Jag insåg att jag hade kommit för långt bort. Jag försökte simma tillbaka till stranden men tidvattnet hade börjat komma. Poolen blev allt djupare och jag kämpade för att komma upp.
Jag började bli trött och visste att jag var i fara. Allt jag kunde tänka på var att få hjälp av min himmelske Fader. Jag bad en bön inom mig. När jag hade bett tog en hand tag i min arm och drog mig upp i säkerhet. Det var en av pappas vänner. Jag är tacksam för att min himmelske Fader besvarade min bön och höll ut sin hand genom att skicka någon att hjälpa mig.
Nästa gång vi åkte till stranden höll jag mig nära familjen, precis som jag kan hålla mig nära min himmelske Fader genom bön.
Illustration Roger Motzkus