Hur hjälper jag det här barnet?

Danyelle Ferguson

Arbetar du med primärbarn som har kognitivt handikapp? Här är några förslag på hur man kan undervisa dem.

Många primärlärare och primärledare har frågor om hur man hjälper ett barn med kognitivt handikapp, till exempel autism, downs syndrom eller ADHD. De kan undra: Hur kan jag undervisa det här barnet? Bör hon vara i samma klassrum som andra i hennes ålder? Kan han delta i samlingsstunden eller i andra aktiviteter?

Som mamma till en son som har autism och som primärlärare för barn med kognitivt handikapp har jag lärt mig mycket om hur man uppfyller dessa barns behov. Följande principer är bara en del av det jag har lärt mig. Förhoppningsvis kan de vara till hjälp för dig när du försöker tjäna och inkludera alla primärbarn i din församling eller gren.

Tjäna som Jesus gjorde

Vår Frälsare visade oss hur man tjänar andra genom att anpassa sitt budskap och sina handlingar så att de passade enskilda behov.¹ När han besökte nephiterna, till exempel, samlade han de små barnen runt omkring sig och ”tog [dem] ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem” (3 Nephi 17:21; kursivering tillagd). Sedan kom änglar ner och ”omslöt de små” med himmelsk eld och ”betjänade dem” (3 Nephi 17:24).

Vi deltar i Herrens verk när vi undervisar alla barn. Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum påminner oss: ”De av oss som fått älskade barn överlämnade i vår vård har fått ett heligt och ädelt förvaltarskap, ty vi är de som Gud har utvalt att omsluta vår tids barn med kärlek och trons glöd och kunskapen om vilka de är.”² När vi fullföljer vårt ansvar att hjälpa barn med handikapp, hjälper Herren oss att anpassa vårt tjänande och vår undervisning så att vi uppfyller deras behov.

För att bättre förstå dessa behov kan Primärs lärare och ledare ha ett möte med barnet och dess föräldrar och det kan vara ett bra tillfälle för läraren att börja bli vän med barnet. Den bästa platsen att bekanta sig på är ofta hemma hos honom, där han känner sig väl till mods och där det är troligare att han vill lära känna nya personer.

Lär er mer om handikapp och samarbeta

Lärare och ledare bör ta sig tid till att lära sig mer om barnets handikapp. En bra plats att börja på är kyrkans webbplats lds.org/disability (som finns på flera språk). Där kan de få en översikt över olika handikapp, hämta undervisningsförslag och hitta andra resurser.

När lärare och ledare har utforskat webbplatsen kan de träffa barnets föräldrar på nytt för att prata om förslag, ta upp problem och sätta upp mål. Föräldrarna kan ge information om sitt barn som hjälper lärarna lyckas i sitt arbete, till exempel insikter om hur barnet kommunicerar, vilka aktiviteter hon tycker om och vilka man ska undvika, och hur man uppmuntrar till lämpligt uppförande. Samarbetet med föräldrarna är av största vikt för att man ska kunna etablera den enighet, den samverkan och den dialog som är nödvändig för att bäst hjälpa ett barn med handikapp.

Lärare och ledare bör också rådgöra med sina prästadömsledare medan de utvecklar sätt att tjäna barnet. När vår son fick diagnosen autism var vi bekymrade för hur han skulle klara övergången från barntillsynen till en primärklass med jämnåriga. En syster i vår församling som var skollärare pratade med vår biskop och Primärs president och erbjöd sig att vara extralärare åt vår son. Primärs president, en medlem i biskopsrådet, min make och jag hade ett möte med henne och hon pratade med oss om hur hon kunde hjälpa vår son. Vi satte upp mål och gjorde upp en plan för att hjälpa honom förstå det som händer i Primär. Vi behövde ofta ändra på planen under de följande tre åren, men när han lärde sig förstå vad som hände runtomkring honom blev han mer intresserad av att ha kontakt med sina jämnåriga och att delta i lektionerna. Denna systers kunskap och hängivenhet byggde en grund som vår son fortfarande står på. Hennes kärlek och vänskap lärde honom att han är ett älskat barn till Gud. Tack vare det fortsätter han att se kyrkan som en plats dit han kan komma och vara sig själv och känna sig älskad.

Bygga vänskap och tillit

Som lärare kan vi ”följa Frälsarens föredöme genom att erbjuda hopp, förståelse och kärlek till dem som har funktionshinder.”³ När vi visar uppriktigt intresse för barn med handikapp stärks vår vänskap med dem.

Barn med kognitivt handikapp kan kommunicera annorlunda jämfört med andra. När lärare anpassar sig till ett barns kommunikationssätt kan de bygga tillit och vänskap och bli bättre lärare. Här är två sätt att förbättra kommunikationen på:

Se till att ditt ansikte är i nivå med barnets.⁴ När vuxna gör det känner sig barnet bättre till mods och mer delaktigt. Det hjälper också barn som har svårt att fokusera i en grupp. Läraren eller extraläraren kan fånga barnets uppmärksamhet och emellanåt säga en mening eller två om lektionen under lektionstiden.
Ta reda på barnets intressen. Barn känner sig värdefulla när andra visar intresse för sådant som de tycker om. Barn med handikapp blir ofta fästa vid vissa saker, till exempel en leksak, ett djur eller ett spel. En lärare kan be barnet berätta om sina intressen och prata om det intresset under lektionen. Även om barnet inte säger något kan läraren ändå prata om det som intresserar honom.

Integrera

I de flesta fall bör ett barn med kognitivt handikapp gå i en vanlig primärklass. Detta är viktigt för både barnet och dess kamrater. Integrationen hjälper henne att lära sig hur man uppför sig i sociala sammanhang och i kyrkan och förbereder henne för övergången till ungdomsklasserna. Det är också bra för de andra barnen eftersom de då får möjlighet att tjäna och uppleva de unika insikter som barn med handikapp kan ge. Samvaron med andra barn uppmuntrar också vänskapsband — något som är viktigt för att de ska känna sig delaktiga och välkomna i kyrkan.

När vår son var i femårsåldern var det en liten flicka som ofta satt bredvid honom i Primär. Hon gjorde kort och bilder till honom när han missade en lektion. Vår son kunde inte säga vad hon hette men han kunde hålla henne i handen och kalla henne ”min vän”. Deras vänskap gav henne möjlighet att tjäna och hjälpa honom känna sig glad över att vara i kyrkan.

För att underlätta vänskapsband kan en förälder eller lärare välja att presentera barnet för de andra i Primär första dagen och prata om henne som person. De kan berätta om hennes talanger, förmågor och sådant som hon tycker är roligt att göra. Sedan kan de prata om handikappet så att de andra barnen förstår vilka behov barnet har och känner till beteenden som kan verka ovanliga för dem. Om föräldrar och ledare i kyrkan är öppna när de pratar om detta känner sig de andra barnen ofta bättre till mods inför att bli vän med henne.

Man kan också ta kontakt med experter som kan hjälpa primärlärarna göra upp planer för hur barnet kan bli mer delaktigt. Ibland är barnets skollärare villig att träffa föräldrarna och primärledarna och berätta om vilka metoder som de lyckats använda med barnet. Läraren kanske till och med är villig att komma till kyrkan och demonstrera metoderna.

I vissa fall kan undantag göras så att barnet får separat undervisning, eller så kan andra anpassningar göras. På webbsidan LDS.org finns ytterligare vägledning om detta i avdelningen ”Primary” under ”Serving in the Church”.⁵

Stöd i klassrummet

Det kan vara svårt att uppfylla barnens behov i vilken klass som helst. När ett barn med ett handikapp är en del av gruppen kan man behöva kalla en extralärare eller hjälpare. Extralärare turas om att hålla lektionen och hjälpa barnet, eller så kan en hjälpare kallas att arbeta enbart med barnet som har ett handikapp. De som arbetar i Primär bör samordna lektionsscheman, skapa ett kommunikationssystem och samtala om hur de ska hantera olika situationer som kan uppstå. Som alltid är bön, kommunikation och planering av största vikt för att man ska kunna ha ett lyckat samarbete och upplyftande undervisningsupplevelser.

När en extralärare ska kallas bör man tänka på att föräldrarna arbetar med sitt barn och hanterar svårigheter som är en del av att fostra ett barn med handikapp 24 timmar om dygnet. De kan behöva få möjlighet att vara med på Söndagsskolans klass eller ha andra ämbeten. Detta lilla avbrott kan hjälpa dem få ny energi och förbereda dem för att möta utmaningarna under den kommande veckan.

Anpassa lektionsplaner

I kyrkans handbok står det att ”ledare och lärare ska i så stor utsträckning som möjligt engagera medlemmar med funktionshinder på möten, i lektioner och aktiviteter. Lektioner, tal och undervisningsmetoder ska anpassas till varje persons behov.”⁶ Det krävs bön, kreativitet och ansträngningar för att hålla lektionerna på ett sätt som uppfyller varje klassdeltagares behov.

Börja med att ta reda på hur barnet bäst lär sig saker och ting. Länken ”Leader and Teacher Resources” på lds.org/disability innehåller information om hur man anpassar lektioner. Ytterligare förslag finns under varje rubrik som tar upp handikapp. Avdelningen ”Primary” under ”Serving in the Church” på LDS.org är en annan utmärkt resurs. Anpassningar som görs för ett barn med handikapp kan också vara till hjälp för de andra barnen. Följande metoder har fungerat för mig:

Visuell inlärning: Många barn lär sig bäst med visuella hjälpmedel, till exempel bilder eller föremål som hjälper dem förstå olika begrepp. Extraläraren eller assistenten kan sitta bredvid barnet med handikapp och visa honom teckningar eller fotografier under lektionen för att illustrera det som undervisas. Om barnet tycker om att rita kan han få ett tomt pappersark som han kan dela med sin assistent. Tillsammans kan de rita sådant som nämns under lektionen.
Auditiv inlärning: Barn som lär sig genom att lyssna tycker om att höra berättelser. De tycker också om när lärarna använder olika röstlägen för att animera berättelsen, till exempel genom att viska, flämta som om de var överraskade och prata fortare när något spännande händer. Lärarna kan behöva förenkla och förkorta berättelserna i lektionen så att barnet med handikapp kan förstå och vara uppmärksam. Man kan återge berättelsen och sedan använda principerna i berättelsen och tillämpa dem på en verklig situation eller på en berättelse eller händelse som barnet är bekant med.
Taktil inlärning: Barn som lär sig genom att röra vid föremål tycker om att ha saker som de kan hålla i och känna på. Om en berättelse i lektionen äger rum ute kan läraren ta med sig en slät sten, en gren eller ett mjukisdjur som han eller hon kan visa medan berättelsen återges och sedan låta föremålet gå runt så att alla får möjlighet att hålla i det och undersöka det. Pyssel och färgläggningssidor är andra gripbara saker som kan vara till hjälp.

Samlingsstunden och andra aktiviteter

Det är viktigt för barn med handikapp att känna sig delaktiga. Var kreativ när du försöker hitta sätt att engagera dem i skriftläsning, bön och rotationer under samlingsstunden. Om ett barn till exempel har svårt för att prata kanske han kan använda bilder för att kommunicera. Andra barn kanske tycker om att stå vid talarstolen fastän de är för blyga eller ovilliga att tala. I sådana fall kan du låta barnet stå vid talarstolen och vara glad för att stå där medan en förälder hjälper honom genom att vara barnets röst. Han kan hjälpa till genom att hålla i bilderna för talet eller genom att vara ett exempel och knäppa händerna när det är dags att be.

Här är några andra aktiviteter och anpassningar som ni kan använda:

Primärs medverkan på sakramentsmötet Här kan ett barn med handikapp behöva extra stöd och flexibilitet eftersom barnens medverkan på sakramentsmötet inte är en del av den normala rutinen. Det hjälper henne att anpassa sig till ändringarna om hon får vara med på flera övningar. Det kan vara bra att låta barnet sitta bredvid sin assistent så att han kan hjälpa henne veta när det är dags att sjunga eller när hon ska säga något. Om hon lätt blir överväldigad av oljud eller den visuella stimulans som alla åhörare innebär, kan du reservera några sittplatser nedanför för henne och hennes assistent i närheten av förhöjningen. Då kan hon färglägga bilder, titta i bilderböcker eller gå ut i korridoren utan att störa de andra barnen. Hon kan också gå fram och säga det hon ska eller sjunga, och sedan gå tillbaka till sin plats för att lugna ner sig. Andra barn kanske kan sitta på förhöjningen utan problem men behöva något att fingra med, till exempel två eller tre gem eller en slät sten som de kan ha i knät. Detta är bra för barn som har svårt att vara uppmärksamma i stora grupper.
Samlingsstunden. Om ett barns klass får i uppgift att delta i samlingsstunden bör du se till att barnet som har ett handikapp är delaktigt på ett sätt som han eller hon känner sig väl till mods med. Om klassen ska ha en sketch kan hon ha en liten talroll eller en roll utan tal, och att bara få vara utklädd tillsammans med de andra barnen kan få henne att känna sig delaktig. Det är viktigt att hon får vara delaktig i olika aktiviteter tillsammans med de andra barnen så att de kan skapa vänskapsband.
Övriga program. Om Primär ska vara med på en sådan aktivitet som en talangshow eller ett julprogram i församlingen eller grenen och barnet med handikapp har problem med höga ljud eller mycket folk så kan du låta klassen göra sin del först i programmet. Då har hennes föräldrar möjlighet att ta hem henne innan hon blir helt överväldigad.

Skörda välsignelserna

Tack vare min son som har autism har jag fått ett nytt perspektiv på vad det innebär att vara ett Guds barn. Jag har lärt mig att vår himmelske Fader verkligen känner och älskar var och en av oss personligen. Han vet vilka behov vi har och ger föräldrar och ledare maningar genom den Helige Anden hur de ska ta hand om och välsigna vår familj och barnen vi tjänar. Jag har också fått en stor uppskattning för och kärlek till vår sons primärlärare och ledare i kyrkan som har tagit sig tid att bli vän med honom. De är underbara exempel på Frälsarens kärlek.

Det krävs extra tid och ansträngningar för att undervisa ett barn med kognitivt handikapp och det är frustrerande emellanåt. Men genom bön, inspiration och tillit till Herren kan vi lyckas med att uppfylla vårt förvaltarskap att hjälpa dessa speciella barn.

Sexåriga Courtney T., som har Downs syndrom, håller ett tal i Primär med hjälp av sin bror Justin. I kyrkans handbok står det att ”lektioner, tal och undervisningsmetoder ska anpassas till varje persons behov”.

Författaren Danyelle Ferguson tillsammans med sin son Isaac som har autism.

Emily S. och hennes fyraårige son Landon, som har en utvecklingsstörning, pratar med Primärs president Debra Maloof om sådant som Landon tycker om, och om bra metoder för att undervisa honom. Det fungerar bäst att tjäna ett barn med handikapp när barnet och dess föräldrar och ledare arbetar tillsammans i en anda av enighet och samarbete.

Integreringen i en primärklass hjälper både ett barn med kognitivt handikapp och de andra barnen. Här läser Audrey S. skrifterna tillsammans med Isaac.

Fyraåriga Brooklyn C. (tredje barnet från vänster), som har autism, älskar sångstunden i Primär. Hennes föräldrar säger att hon alltid reagerat positivt på musik, och den taktila delen med handrörelser gör sångerna ännu mer intressanta för Brooklyn och de andra barnen.

Till vänster: foto Robert Casey; till höger: foto Erin Jensen

Foto Robert Casey