Medlemmar världen över följer profetens råd om att delta i en tjänandedag
I april 2011 berättade president Henry B Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, att alla kyrkans enheter skulle inbjudas att delta i en tjänandedag för att fira 75-årsdagen av kyrkans välfärdsprogram. Inbjudan kom sedan officiellt från första presidentskapet per brev till alla enheter. President Eyring nämnde sedan fyra principer som hade väglett honom när han ”ville hjälpa på Herrens sätt” och när han fått hjälp av andra (se ”Tillfällen att göra gott”, Liahona, maj 2011, s. 22).
Under månaderna som kvarstod under 2011 svarade medlemmar världen över på det profetiska kallet och personifierade därmed principerna president Eyring tog upp.
Princip 1: ”Alla [är] gladare och har större självaktning om de kan försörja sig själva och sin familj och sedan räcker ut en hjälpande hand till andra.”
Davids stav i Panama var bland de första stavarna som följde första presidentskapets inbjudan att delta i en tjänandedag. De anordnade en beredskapsmässa för allmänheten. Evenemanget, som hölls i april, engagerade flera offentliga organisationer och bjöd på workshops och demonstrationer kring ämnena hemförråd, familjens ekonomi, nödberedskap och hälsa.
Det räcker inte med att vi själva känner till dessa principer, sade Itzel Valdez Gonzalez, som deltog i tjänandedagen. Det är också viktigt att vi tjänar andra genom att berätta om dem.
”Att tjäna andra är viktigt för dem som följer Jesus Kristus”, sade hon. ”Tjänandedagen gav kyrkans medlemmar tillfälle att ge av sin tid och sina talanger och på så sätt välsigna de behövande.”
Princip 2: ”När vi arbetar tillsammans för att tjäna de behövande välsignar Herren oss med enighet.”
Medlemmar i Arusha gren i Tanzania beslöt sig för att arbeta som volontärer för Shanga House, en institution som yrkesutbildar handikappade och lär dem hur de kan försörja sig själva och sin familj.
Den 20 augusti 2011 arbetade 35 personer — vuxna, ungdomar och barn; medlemmar, undersökare och missionärer — tillsammans med handikappade och tillverkade hantverk och smycken för försäljning. Volontärerna hjälpte också till med hushållsarbete, som städning och sopning.
Innan volontärerna gick hem bad personalen på Shanga House dem att samlas så att personerna de hade hjälpt fick möjlighet att skaka hand med dem och tacka dem. ”Det var en känsloladdad stund”, säger syster Sandra Rydalch, som verkar som missionär i området tillsammans med sin make äldste Rich Rydalch. När personer från Shanga House ser grenens medlemmar i staden nu för tiden ”känner de genast igen oss, vinkar och stannar till för att prata en stund”, säger syster Rydalch.
Patience Rwiza, som anordnade grenens projekt under prästadömets ledning, påpekar att aktiviteten inte bara hjälpte dem som tillhör Shanga House utan också dem som tjänade. ”Deras kärlek ökade när de hjälpte andra och under tiden de var där lärde de sig en del om samhället som de inte kände till tidigare”, säger han. ”Mitt vittnesbörd har stärkts av det jag gjorde och såg — både vad gäller medlemmarnas arbete och samhället i stort.”
Princip 3: ”Se till att få med dig din familj i arbetet så att de kan lära sig att ta hand om varandra som de tar hand om andra.”
Medlemmarna i Coimbra stav i Portugal inser att tjänande inte är något engångsprojekt. Faktum är att staven deltar i flera aktiviteter varje år genom programmet Mormon Helping Hands. Förra årets aktiviteter inkluderade bland annat städning av en offentlig park och en utflykt med primärbarnen för att besöka barn som bodde i ett barnhem. Det är viktigt att hela familjen deltar i dessa och andra aktiviteter, säger Anabela Jordão Ferreira, informationstjänstchef i Coimbra stav.
”Vi säger ibland att vi låter folk mellan åtta månader och åttioåtta år delta i våra projekt”, säger syster Jordão. ”Så är det. Både mödrar med spädbarn och morfäder med rörelsehinder kommer, för de har också starka vittnesbörd och en önskan att tjäna Herren.”
Princip 4: ”Herren sänder den Helige Anden så att vi kan ’söka och … finna’ när det gäller att ta hand om de fattiga, precis som när det gäller att finna sanningen.”
När Michael Hatch, högrådsmedlem i Farmingtons stav i New Mexico i Förenta staterna, fick uppdraget att anordna en tjänandedag i staven efter president Eyrings uppmaning, undrade han var de skulle få idéerna ifrån om hur de kunde hjälpa de fattiga i sitt område. Han rådgjorde med sin kommitté och de och andra stavsledare uppmuntrade stavens medlemmar att dela med sig av sina tankar om vilka behov som fanns i samhället.
Roberta Rogers kände till ett behov som flera organisationer i området delade — däribland sjukhuset som hon arbetade på som samhällskontakt. Klädinsamlingar fyllde generellt sett behovet av begagnade byxor, tröjor, skor och jackor, men många välgörenhetsinrättningar behövde fortfarande sockor, underkläder och pyjamas — sådant som behöver doneras obegagnat. Syster Rogers föreslog att staven skulle anordna en insamling av den sortens kläder.
Den 15 oktober delade stavens medlemmar ut 1 000 dörrhängare i områdena där de bodde som förklarade vad projektet gick ut på, de inbjöd samhällsmedborgarna att delta och listade vilka kläder som behövdes. En vecka senare återvände stavens medlemmar för att samla in kläderna. De tog donationerna till stavscentret där de sorterades och delades ut till tio lokala välgörenhetsinrättningar.
Samarbetet mötte ett trängande behov i samhället, säger syster Rogers. ”Det var något nytt och det hjälpte andra. Och eftersom det inte kostade så mycket kunde en familj spendera några dollar och verkligen hjälpa någon.”
Medlemmar runt om i världen anordnade och deltog i lokala tjänandeprojekt till följd av första presidentskapets inbjudan.
© 2011 ronald k. nielsen