Med min tro på Gud är jag aldrig ensam
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn” (Rom. 8:16).
”Man är aldrig ensam när man har tro på Jesus Kristus och på vår himmelske Fader.” Jag har hört sådana uttalanden många gånger men har aldrig förstått dem lika bra som jag gör idag.
Alla ställs vi så småningom inför det oundvikliga faktumet att vi blir ensamma. På grund av en skilsmässa, barn som flyttade ut och en tidig pensionering kom den dagen fortare för mig än vad jag hade väntat. Det svåraste hindret att övervinna var att leva med den plötsliga tystnaden och tomheten efter att ha tillbringat åratal med dyrbar tid tillsammans med släkt och vänner, make och barn samt medarbetare.
Jag gladdes åt att få besök av hem- och besökslärare och andra vänner, men för det mesta kände jag mig helt ensam, och jag tyckte inte om det. Den ständiga tystnaden framkallade så småningom en okontrollerbar ström av tårar. Jag hade ingenstans att vända mig där jag kunde få tröst, utom på knä i bön.
Efter att ha gråtit till min himmelske Fader i vad som verkade vara timmar, började något hända inom mig och jag kände min himmelske Faders ande. För ett ögonblick upphörde tårflödet och jag tog emot hans kärlek som genomträngde min själ. Jag visste att han kände min sorg, och det gjorde att jag kände mig tillräckligt väl till mods för att gråta ännu mer, precis som ett barn som börjar gråta när han eller hon ser sin mamma. När jag begravde huvudet i vad jag föreställde mig var min himmelske Faders knä, visste jag att han var villig att trösta mig så länge jag behövde det. Emellanåt fick jag några flyktiga tankar om att jag var för gammal för att bete mig så här. Men jag visste att det inte spelade någon roll för min himmelske Fader hur gammal eller ung jag var. Jag bara visste att han förstod mig och alltid skulle finnas till hands för mig.
Fastän jag fortfarande föredrar att vara gift har jag idag lärt mig att tycka om tystnaden. Jag lyssnar på havets vågor och tittar på solnedgången. Jag stannar bokstavligt till och luktar på blommorna. Jag lyssnar på och handlar enligt Andens vägledning. Jag är inte rädd att vara ensam, för jag är inte ensam så länge jag tror på min himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag ser min himmelske Faders och Jesu Kristi ande i nästan allt jag gör.
”När man tror på Jesus Kristus och vår himmelske Fader är man aldrig ensam.” Dessa ord har en ny och djupare mening i hjärtat idag, och jag vet utan tvekan att jag aldrig är ensam. Jag är hans dotter och han älskar mig.
Fotoillustration Robert Casey