”Detta är den fasta jag vill ha”
Genom en undersökarfamiljs exempel lärde jag mig att Herrens löften är säkra när vi följer fastelagen med tro och syfte.
Jag verkade som heltidsmissionär i Texas i USA när jag läste Jesaja 58 första gången. Här beskriver Herren läran om fasta och anger nästan tjugo bestämda välsignelser som de får som följer hans lag. Före min mission hade jag sett många av dessa välsignelser i mitt eget liv och i vänners och familjemedlemmars liv. Men det var genom exemplet och tron hos en undersökarfamilj som jag verkligen upptäckte att Herrens löften är sanna när vår fasta är godtagen av honom.
”Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se här är jag’” (Jes. 58:9).
När min kamrat och jag började undervisa Corina Aguilar hade hon redan sagt att hon ville komma till kyrkan. När hon hade lärt sig om återställelsen av evangeliet och läst och bett om Mormons bok kände hon att kyrkan var sann. Det var bara en sak som höll henne tillbaka: hennes man Manuel.
Corina ville inte gå till kyrkan ensam — hon var fast besluten att hela familjen skulle lära sig om evangeliet tillsammans. Men Manuel arbetade mycket och det sista han ville göra när han kom hem var att lyssna på ett par missionärer.
Corina började be om att Manuel skulle få en önskan att träffa oss, men veckorna gick utan att hans inställning förändrades. Men så en dag, i slutet av en lektion, ställde Corina några frågor om fasta. Vi var sena till en annan som vi bestämt tid med, så vi förklarade kort att när vi fastar avstår vi från mat och dryck under två på varandra följande måltider. Under den tiden ber vi till vår himmelske Fader om hjälp och vägledning för oss själva och för andra. Med löftet att vi skulle berätta mer vid nästa besök skyndade vi oss iväg.
Några dagar senare besökte vi Corina igen. Under lektionen överraskade hon oss med att sorgset säga: ”Jag tror inte att jag kan fasta.” Hon berättade att hon hade fastat sedan vårt förra besök. Hon gick hela dagen utan att äta frukost eller lunch och åt sedan middag. Efter det målet började hon igen. Hon åt inget förrän middagen dagen därpå. Detta mönster fortsatte i tre dagar. ”Jag försökte verkligen”, sade hon, ”men det var så svårt.”
Förundrade över hennes tro förklarade vi snabbt att man normalt sett bara fastar en dag. Vi var nyfikna på motivet till en sådan uppoffring och frågade: ”Corina, får vi fråga vad du fastade för?”
”För min man”, svarade hon.
Vi var imponerade av hennes önskan att följa Herrens bud och söka välsignelser för sin familj. Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Det händer ofta att våra rättfärdiga böner har större kraft när vi fastar.”1 Så var det för Corina. Veckan därpå gick Manuel med på att träffa oss. Fastän han var skeptisk började han också be när han hade fått höra om frälsningsplanen, och han hade till och med en Mormons bok i sin bil som han läste under en ledig stund från jobbet. Så småningom började Corina, Manuel och deras tre barn att komma till kyrkan tillsammans.
”Detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria” (Jes. 58:6).
Manuel gjorde stora framsteg men hade svårt att följa Visdomsordet. Han hade druckit alkohol sedan han var ung. Han hade inte bara svårt att sluta dricka, utan var också rädd för vännernas förlöjligande.
Corina kände sig också förslavad av makens ovana och hade försökt hjälpa honom i åratal. Med sin nyfunna tro och sitt vittnesbörd om kraften i att fasta, började hon nu fasta regelbundet för Manuel, att han skulle få styrka att följa Visdomsordet.
Corinas kärlek till sin make påminde mig om berättelsen i Nya testamentet när en far vädjade till apostlarna att bota hans lidande son. Fastän de utövade tro kunde de inte utföra underverket. Men Herren botade barnet och förklarade efteråt att ”detta slag går endast ut genom bön och fasta” (se fotnot till Matt. 17:20).
Så genom bön och fasta fick Manuel gradvis styrka att bryta sig ur sin ovana. Och fastän han först hånades av vännerna fick de snart större respekt för honom när han visade sin lojalitet mot Herren genom att följa hans bud.
”Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken … [och] du skall vara lik en vattenrik trädgård” (Jes. 58:11).
Förutom att man får hjälp, styrka och vägledning av Herren kan fastan ge oss möjlighet att dela med oss åt den hungrige av det vi har och mätta den som lider nöd (se Jes. 58:10) genom att betala ett generöst fasteoffer. President Marion G. Romney (1897–1988), förste rådgivare i första presidentskapet, sade: ”Ge med generös hand så att ni själva växer … Jag lovar var och en av er som gör det att ni kommer att öka ert välstånd, både andligt och timligt.”2
Medan familjen Aguilar förberedde sig för dop prövades deras tro på många sätt. En kort tid innan de bestämde datum för dopet förlorade Manuel sitt jobb, och han och Corina visste inte hur de skulle kunna betala för hyra, el, vatten och värme, för att inte tala om mat till barnen. De fick lite ekonomisk hjälp från släktingar men det räckte inte till alla ekonomiska förpliktelser.
Paret som inte såg något annat alternativ bestämde sig för att ha en loppmarknad. Först sålde de de få dyrbarheter de hade i lägenheten och sedan allt som de kunde vara utan. Efter omkring en vecka hade de fått ihop tillräckligt med pengar till att betala hyran den månaden, men de var ändå oroliga över hur de skulle kunna klara de kommande månaderna.
Det dröjde inte länge förrän de fick hjälp av grensmedlemmarna. Grenspresidenten träffade Manuel för att se vad mer de kunde hjälpa till med. Och som gren gjorde de vad de kunde för att hjälpa familjen Aguilar genom situationen.
När paret Aguilar fortsatte att följa buden och göra allt de kunde för att försörja familjen fick de många välsignelser — bland annat nya jobbmöjligheter. De lärde sig att Herren också under svåra tider hjälper oss om vi är lydiga.
”Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och … din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa dina spår” (Jes. 58:8).
Den 9 november 2008 gick Manuel, Corina, Jovani och Lupito Aguilar ner i dopets vatten. Den yngsta, Mariela, såg fram emot att bli åtta år och att döpas. Manuel fick snart aronska prästadömet och senare melkisedekska prästadömet.
Ett år senare besökte Manuel och Corina templet för att ta emot sina begåvningar, och de förbereder sig nu för att återvända till templet och få sina barn beseglade till sig.
”Du skall återställa grundvalar från forntida släkten” (Jes. 58:12).
Som de första medlemmarna i kyrkan i sin släkt är Manuel och Corina pionjärer som genom sitt exempel på tro och uppoffringar har fastställt ett rättfärdigt mönster för sina efterkommande och för andra. De har inte bara hjälpt sina barn ta emot evangeliets välsignelser, utan de har också visat vänner och släktingar vilken glädje de känner genom att lyda buden. Några har också träffat missionärerna och döpts.
Fasta öppnar dörren till unika välsignelser av styrka och tröst. Liksom familjen Aguilar ställs vi alla inför prövningar och svårigheter medan vi strävar efter att följa Frälsaren. Vi kanske kämpar för att övervinna personliga svagheter eller frestelser, eller våndas över andras misstag. Vi kanske känner oss nedslagna av fysisk eller känslomässig smärta eller måste genomlida tider med ekonomiska svårigheter. Oavsett bördan vi får kan fastan hjälpa oss att ”kasta [vår] börda på Herren, han skall uppehålla [oss]” (Ps. 55:23). När vi följer fastelagen med tro och syfte får vi se de välsignelser som utlovas i Jesaja 58.
Vi var nyfikna på motivet till en sådan uppoffring och frågade Corina vad hon hade fastat för. ”För min man”, svarade hon.
Genom bön och fasta fick Manuel gradvis styrka att bryta sig ur sitt beroende och paret Aguilar förberedde sig för dopet.
Illustrationer Michael Malm