Är den här boken från dig?
Cynthia Ann Lee, Nevada, USA
Jag hade just fyllt 21 och arbetade som servitris på en restaurang på en skidort. En eftermiddag när jag var klar med städningen av matsalen fick jag en bok av en av servitörerna. Han sade att han ville att jag skulle ha den. Jag tackade honom och tog emot den.
Jag tittade på omslaget: Mormons bok. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att gå ut i köket och titta i den. På insidan av omslaget fanns det ett meddelande som servitören hade skrivit till mig. Han skrev att Mormons bok var en sann bok om Jesu Kristi evangelium och han visste att den skulle beröra mig. Jag bestämde mig för att läsa den med en gång.
Medan jag läste omgavs jag av en märklig, fridfull känsla. Jag hade inte fått den känslan när jag hade läst andra böcker, förutom Bibeln. Jag hade först tänkt att snabbt läsa några sidor, men det blev flera kapitel. Jag kunde inte sluta läsa. Så småningom kom jag till Första Nephi 15:11: ”Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: Om ni inte förhärdar era hjärtan utan ber till mig med tro och tror att ni skall få, och noggrant lyder mina befallningar, skall förvisso detta tillkännages för er.”
Jag var bara tvungen att veta om boken var sann. Jag visste inte hur jag skulle tilltala Gud i bön, så jag tittade helt enkelt upp mot kökstaket och frågade: ”Är den här boken från dig?” Omedelbart fick jag ett bestämt svar: ”Ja.” Jag minns att jag tänkte: ”Oj. Jag ska nog läsa ut boken!”
Tre månader senare när jag hade läst ut Mormons bok åkte jag för att besöka min pappa i Kalifornien. Inte långt från hans hus körde jag förbi en byggnad med en mosaikbild på framsidan som jag kände igen. Jag körde snabbt in på parkeringsplatsen och såg en man där.
”Vad gör Lehis syn om livets träd på din byggnad?” frågade jag. Då presenterade han sin kyrka för mig: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag hämtade min Mormons bok i bilen och började ställa frågor om de stycken jag hade ringat in medan jag läste. Han fick stopp på mitt ordflöde och förklarade att kyrkan hade missionärer som ägnade två år av sitt liv åt att besvara sådana frågor som mina.
Jag gav honom pappas adress och senare kom två äldster på besök. Jag var imponerad av att de gärna ville besvara alla mina frågor. Jag blev ännu mer imponerad av att de nya begrepp som de undervisade mig om kändes som välbekanta fakta som jag började komma ihåg igen. Fem veckor senare döptes jag som medlem i kyrkan.
Trettiotvå år har gått sedan dess och jag läser fortfarande Mormons bok varje dag. Den har varit en ständig källa till ljus och vägledning för min familj och mig. Jag är så tacksam mot de forntida profeter som ristade in Guds ord på guldplåtarna, mot Joseph Smith för att han uthärdade förföljelse och prövningar för att kunna översätta och publicera dess sanningar, och mot en servitör som hade modet att ge mig en Mormons bok den där dagen.