Läran om Fadern
En av de vackraste och mest grundläggande sanningar som uppenbarades vid återställelsen har att göra med vår himmelske Faders karaktär och hans personliga anknytning till var och en som kommer till jorden.
En av de första principerna som gick förlorade i och med avfallet var kunskapen om Gud Fadern. Därför är det inte förvånande att en av de första principer som uppenbarades under återställelsen var kunskap om Gud Fadern. Enligt prioritet är de sista dagars heligas första trosdeklaration följande: ”Vi tror på Gud den evige Fadern” (Trosartiklarna 1:1).
Kyrkans medlemmar förstår att Gud Fadern är universums högste styresman, kraften som gav oss andlig existens och upphovsmannen till den plan som ger oss hopp och möjligheter. Han är vår himmelske Fader, och vi bodde hos honom och var en del av hans familj i föruttillvaron. Där fick vi vår första undervisning och förbereddes för jordelivet (se L&F 138:56). Vi kom från vår himmelske Fader och vårt mål är att återvända till honom.
Bland alla läror, trosuppfattningar och principer som uppenbarats för hans barn bör sanningarna som rör hans person och karaktär vara vårt främsta fokus. Vi erkänner hans existens och sanna karaktär för att på rätt sätt kunna dyrka honom tillsammans med forntida troende och profeter (se Mosiah 4:9). Syftet med allt som Fadern har uppenbarat, befallt och påbörjat för jordens invånare är att hjälpa oss lära känna honom, efterlikna honom och bli som han så att vi kan återvända till hans heliga närhet. Evigt liv är att känna Fadern och hans helige Son, Jesus Kristus (se Joh. 17:3; Jakob 4:5; Mose 5:8).
Familjens eviga mönster
För att lära känna Fadern är det viktigt att förstå familjens uppenbarade mönster. Familjen är den viktigaste enheten i tiden och i evigheten och är instiftad av Gud.1 Genom att ingå i en kärleksfull familj får vi inte bara stor glädje, utan det hjälper oss också att lära oss rätta principer och förbereder oss för evigt liv.2 Familjerelationerna hjälper oss dessutom att lära känna, älska och förstå Fadern. Det här är en av anledningarna till att sista dagars heliga alltid har betonat vikten av äktenskap och familj, både i kyrkan och i samhället. Guds plan gör det möjligt för familjer att vara tillsammans bortom graven. Vi kan återvända till Guds närhet, evigt förenade med vår familj.3
Vår himmelske Fader har valt att inte uppenbara så många detaljer om vårt liv hos honom i föruttillvaron. Det kanske beror på att vi kan lära oss mycket bara genom att iaktta mönstret för rättfärdiga familjer som han har etablerat på jorden. Något som är av stor vikt i vår strävan att lära känna Fadern är att vi noga iakttar och samvetsgrant lever efter rättfärdiga familjemönster på jorden.
Det finns ett oskiljaktigt samband mellan vår himmelske Fader och familjen. När vi förstår alla dimensioner av detta samband kan vi mer till fullo börja förstå hur personlig och individuell vår himmelske Faders kärlek och relation till oss är. När vi förstår hur han känner för oss får vi kraft att älska honom på ett renare och fullkomligare sätt. Att personligen känna hur verklig, kärleksfull och kraftfull den relationen är, är källan till de djupaste och vackraste känslor och önskningar som en man eller kvinna kan uppleva under jordelivet. Denna djupa kärlek kan motivera oss och ge oss kraft att närma oss vår himmelske Fader i svårigheter och prövningar.
Ett kärleksfullt val och en genomtänkt handling
Varje människa är en andeson eller andedotter som fötts av vår himmelske Fader.4 Betydelsen av verbet föda i det här sammanhanget är att ”ge existens”. Verbet föda används i skrifterna för att beskriva processen att ge liv (se Matt. 1:1–16; Ether 10:31).
I Guds uppenbarade mönster för rättfärdiga familjer är ett barns födelse resultatet av ett medvetet och kärleksfullt val. Det är den mirakulösa följden av föräldrars omtänksamma och genomtänkta handlingar för att tillsammans med Fadern medverka i den heliga processen att skapa en jordisk kropp till ett av hans andebarn. Vetskapen om att vårt liv är följden av ett kärleksfullt val och en genomtänkt handling kan ge oss en känsla för vårt stora personliga värde under jordelivet. Denna känsla av personligt värde kan göra oss medvetna om våra möjligheter och skydda oss från frestelser.
Satan vill gärna använda de mindre lyckade omständigheterna kring vissa födelser till att få några av oss att ifrågasätta vårt personliga värde och våra möjligheter. Oavsett omständigheterna kring vår födelse är vi alla andesöner och andedöttrar till himmelska föräldrar. Gud är en rättfärdig och kärleksfull fader. Våra andar tillkom av kärlek och genom ett medvetet val för att vi skulle få liv och möjligheter.
En och en
Rättfärdiga föräldrar gör inte bara medvetna och kärleksfulla val att föra barn till världen, utan de förbereder sig också, och de ber och väntar ivrigt på barnet under havandeskapet. Efter födelsen gläds de åt att hålla, prata till, ta hand om och beskydda barnet. De lär sig barnets personliga egenheter och behov. De känner barnet bättre än barnet känner sig själv. Oavsett hur många barn föräldrarna får är vart och ett en enskild person för dem.
När vi känner till det här mönstret så förstår vi att vår himmelske Fader känner oss var och en som sitt andebarn. Han har känt oss ända sedan vi föddes som andar, om inte längre. Vi är hans dyrbara söner och döttrar som han älskar personligt.
Kända vid namn
Ett annat mönster för jordiska familjer hjälper oss förstå den individuella karaktären av Faderns kärlek till oss. Ett av de första stegen i att skapa en enskild identitet efter det att ett barn är fött, är att föräldrarna ger barnet ett namn. Namngivandet är en viktig del av varje kultur och förknippas ofta med högtidliga ritualer eftersom ett namn har stor betydelse för personens identitet. Barn väljer inte sitt namn. Föräldrarna ger dem deras namn.
I de flesta kulturer får ett barn ett förnamn (och ibland andra namn, eller mellannamn). Det är också vanligt runtom i världen att barnen får ett efternamn eller ett namn som ger dem anknytning till sina föräldrar, släktingar och förfäder. I vissa kulturer används andra identifieringsnamn, till exempel ett andra familjenamn (såsom moderns efternamn) för att ytterligare identifiera barnets relation till familjen och samhället.
I samma mönster vet vi att vår himmelske Fader identifierar oss personligt och individuellt. Han vet vad vi heter. I de få skriftställen som nämner personer i föruttillvaron identifierades de med namn enligt ett mönster som liknar vårt — hur vi identifieras under jordelivet. I Faderns nedtecknade besök till enskilda personer på jorden använder han namn för att visa att han känner och identifierar oss personligt och individuellt. Som profeten Joseph Smith sade med hänvisning till när Fadern uppenbarade sig i den första synen: ”En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn” (Joseph Smith — Historien 1:17; se också Mose 1:6; 6:27).
Fadern känner oss eftersom han fött varje dyrbar andeson och andedotter och gett oss en individuell identitet och existens. Som han sade till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig” (KJV Jeremiah 1:5; se också Jeremia 1:5).
I hans avbild och med hans egenskaper
I Bibeln står det att mannen och kvinnan är skapade i Faderns avbild (se 1 Mos 1:26–27). Ärftlighetsläran och personlig observation vittnar om att avkomma antar sina föräldrars form, utseende och egenskaper. Vissa bygger sitt egenvärde genom att jämföra sig med andra. Den metoden kan leda till att de känner sig otillräckliga eller överlägsna. Det är bättre att se direkt till vår Fader när vi bygger vårt egenvärde.
Våra jordiska antavlor består av många generationer som går tillbaka genom tidsåldrarna. Men vår egen andliga antavla har bara två generationer — vår Faders och vår egen. Vi har samma form som han, men utan härlighet. ”Vi är nu Guds [söner och döttrar], och … när han uppenbaras, kommer vi bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är” (1 Joh. 3:2; se också L&F 130:1). Inom var och en av oss ligger gudomlighetens frön förborgade som kan växa och ge frukt genom hans välsignelse och genom att vi följer lydnadens strikta väg som Jesus har visat oss. Det finns kraft i att säga och sjunga orden: ”Jag är Guds lilla barn.”5
Faderns kärlek
En av avfallets stora förvrängningar var att den skildrade Gud Faderns frälsningsplan som överväldigande sträng. Frederic Farrar, ledare för anglikanska kyrkan, pedagog och högt ansedd författare av Jesu lif, beklagade sig över att de flesta kristna har en felaktig uppfattning om helvetet och fördömelse på grund av felöversättningar från hebreiska och grekiska till engelska i King James bibelöversättning.6
Som uppenbarat till profeten Joseph Smith gäller vår kärleksfulle Faders frälsningsplan alla människor, även dem som inte får höra om Jesus Kristus i det här livet, barn som dör innan de uppnått ansvarig ålder och de som inte förstår (se L&F 29:46–50; 137:7–10).
Också åt dem som — till skillnad från Satan och hans änglar (se Jes. 14:12–15; Luk. 10:18; Upp. 12:7–9; L&F 76:32–37) — har levat orättfärdigt men inte gjort uppror mot Gud, har en kärleksfull Fader förberett härlighetsriken som är överlägsna vår tillvaro på jorden (se L&F 76:89–92). Det kan inte råda något tvivel om Faderns kärlek till sina andebarn.
När vi försöker lära känna Fadern genom att leva ett rättfärdigt liv, börjar vi förstå djupet av hans kärlek till oss och börjar känna en djupare kärlek till honom. Ansträngningarna att förvränga och förstöra familjen är till för att hindra Faderns barn från att känna hur hans kärlek för dem tillbaka till honom.
Misshandlande och dominerande män, utomäktenskapliga födslar, oönskade barn och andra sociala utmaningar i vår tid gör det svårare för dem som lider att förstå, hoppas på och ha tro på en rättfärdigt, kärleksfull och omtänksam Fader. Precis som Fadern önskar hjälpa oss att lära känna honom, använder den onde varje tänkbart sätt för att komma emellan Fadern och oss. Lyckligtvis finns det ingen makt, ingen synd och inget tillstånd som kan hålla oss borta från Faderns kärlek (se Rom. 8:38–39). Eftersom Gud älskade oss först, kan vi lära känna honom och älska honom (se 1 Joh. 4:16, 19).
Det är just på grund av att de sociala problemen är så vanligt förekommande idag som vi måste undervisa om läran om Fadern och familjen så att vi kan bota, rätta till och övervinna de falska uppfattningar och beteenden som råder i världen. Som Eliza R. Snow (1804–1887) uttryckte så vackert, finns det många i världen som kallar Gud ”Fader” men ”grunden härtill var ej känd”.
Som väl är har ”kunskapsnyckeln” återställts7 och läran om Fadern finns på jorden igen!
Den första synen, av Del Parson
Fotoillustration Christina Smith