Herrens ömma barmhärtighet
Från ett tal under generalkonferensen i april 2005.
Trofasthet och lydnad gör att vi kan få dessa viktiga gåvor, och ofta hjälper Herrens val av tidpunkt oss att känna igen dem.
Jag har upprepade gånger begrundat följande vers i Mormons bok: ”Men se, jag, Nephi, skall visa er att Herrens ömma barmhärtighet är över alla dem som han utvalt på grund av deras tro, och att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft till befrielse” (1 Nephi 1:20).
Jag vittnar om att Herrens ömma barmhärtighet är något verkligt och att den inte kommer slumpvis eller av en tillfällighet. Ofta är det Herrens val av tidpunkt för sin ömma barmhärtighet som hjälper oss att både urskilja och erkänna den.
Vad är Herrens ömma barmhärtighet?
Herrens ömma barmhärtighet består av mycket personliga och anpassade välsignelser, styrka, beskydd, förvissning, ledning, kärleksfull godhet, tröst, stöd och andliga gåvor som vi får från och tack vare och genom Herren Jesus Kristus. Ja, Herren ”anpassar [sannerligen] sin barmhärtighet efter människobarnens omständigheter” (L&F 46:15).
Dra dig till minnes hur Frälsaren berättade för sina apostlar att han inte skulle lämna dem faderlösa. Han skulle inte bara sända ”en annan Hjälpare” (Joh. 14:16), ja, den Helige Anden, utan Frälsaren sade att han själv skulle komma till dem (se Joh. 14:18). Jag vill framhålla att ett av sätten varpå Frälsaren kommer till var och en av oss är genom sin överflödande och ömma barmhärtighet. Till exempel: När vi ställs inför svårigheter och prövningar i livet är trons gåva och en rätt känsla av självförtroende som går utöver vår egen förmåga två exempel på Herrens ömma barmhärtighet. Omvändelse och förlåtelse för synder och samvetsfrid är exempel på Herrens ömma barmhärtighet. Och den ihärdighet och den styrka som gör att vi med glatt mod kan kämpa oss igenom fysiska begränsningar och andliga svårigheter är exempel på Herrens ömma barmhärtighet.
Under en stavskonferens nyligen visade sig Herrens ömma barmhärtighet i det gripande vittnesbördet från en ung hustru och fyrabarnsmor vars man dödats i Irak i december 2003. Denna ståndaktiga syster berättade hur hon, efter att ha fått meddelande om sin makes död, fick ett julkort och ett meddelande från honom. Mitt under den bittra verkligheten av ett dramatiskt förändrat liv kom till denna goda syster en mild påminnelse om att familjen verkligen kan vara tillsammans för evigt. Med hennes tillåtelse citerar jag från julkortet:
”Till den bästa familjen i världen! Jag önskar er en härlig tid tillsammans, kom ihåg julens sanna innebörd! Herren har gjort det möjligt för oss att vara tillsammans för evigt. Så även när vi är åtskilda är vi ändå tillsammans som familj.
Må Gud välsigna er och beskydda er och låt denna jul bli vår kärleksgåva från oss till honom i höjden
Kärleksfullt, pappa och din käre man!”
Makens ord om att vara åtskilda i denna julhälsning syftade naturligtvis på den separation som orsakades av hans militära uppdrag. Men till denna syster kom, som en röst ur stoftet från en bortgången evig livskamrat och far, välbehövlig andlig uppmuntran och bekräftelse. Som jag redan sagt kommer inte Herrens ömma barmhärtighet slumpvis eller bara av en tillfällighet. Trofasthet, lydnad och ödmjukhet inbjuder Herrens ömma barmhärtighet till vårt liv, och det är ofta hans val av tidpunkt som gör att vi kan känna igen och värdesätta dessa viktiga välsignelser.
För en tid sedan talade jag med en prästadömsledare som känt sig manad att lära sig namnen på alla ungdomar mellan 13 och 21 år i hans stav utantill. Med hjälp av fotografier på de unga männen och kvinnorna gjorde han minneskort som han gick igenom på affärsresor och vid andra tillfällen. Prästadömsledaren lärde sig snabbt vad alla ungdomarna hette.
En natt drömde prästadömsledaren om en av de unga männen som han endast kände igen tack vare minneskorten. I drömmen såg han den unge mannen klädd i vit skjorta och med en missionärsbricka. Med en kamrat bredvid sig undervisade den unge mannen en familj. Den unge mannen höll en Mormons bok i handen och han såg ut som om han vittnade om att boken var sann. Så vaknade prästadömsledaren från sin dröm.
Vid ett påföljande prästadömsmöte gick han fram till den unge mannen som han sett i sin dröm och bad att få tala med honom en liten stund. Efter att ha presenterat sig nämnde han den unge mannen vid namn och sade: ”Jag brukar inte drömma sanndrömmar. Jag har aldrig drömt om en enda medlem i den här staven, utom om dig. Jag ska berätta för dig om min dröm, och sedan vill jag att du berättar för mig vad den betyder.”
Prästadömsledaren berättade om drömmen och frågade den unge mannen vad den betydde. Halvt kvävd av rörelse svarade den unge mannen enkelt: ”Den betyder att Gud vet vem jag är.” Resten av samtalet mellan den unge mannen och ledaren var mycket meningsfullt och de kom överens om att träffas och samtala då och då under de närmaste månaderna.
Den unge mannen fick del av Herrens ömma barmhärtighet genom en inspirerad prästadömsledare. Jag upprepar: Herrens ömma barmhärtighet kommer inte slumpvis eller bara av en tillfällighet. Trofasthet och lydnad gör att vi kan få dessa viktiga gåvor, och ofta hjälper Herrens val av tidpunkt oss att känna igen dem.
Vi bör inte underskatta eller förbise kraften i Herrens ömma barmhärtighet. Enkelheten, skönheten och beständigheten i Herrens ömma barmhärtighet kan i hög grad stärka och beskydda oss under de svåra tider vi får uppleva nu och i framtiden. När enbart ord inte kan ge den tröst vi behöver eller uttrycka den glädje vi känner, när det helt enkelt är omöjligt att försöka förklara det oförklarliga, när logik och förnuft inte kan ge tillräcklig insikt om livets orättvisor och olikheter, när jordiska erfarenheter och bedömningar inte räcker till för att uppnå det vi önskar och när det känns som om vi är fullständigt ensamma, då kan vi i sanning välsignas av Herrens ömma barmhärtighet och få kraft att befria oss (se 1 Nephi 1:20).
Vilka har Herren utvalt till att få del av hans ömma barmhärtighet?
Ordet utvalt i Första Nephi 1:20 är väsentligt för att kunna förstå begreppet Herrens ömma barmhärtighet. Lexikonet säger att utvald innebär utsedd, utkorad eller handplockad. Det kan också innebära den som Gud utvalt eller bestämt.1
En del som hör eller läser detta budskap kan felaktigt tro att de inte kan få tillgång till Herrens ömma barmhärtighet. De tänker kanske: ”Jag är verkligen inte någon som blivit eller kommer att bli utvald.” Vi kan felaktigt tro att sådana välsignelser och gåvor är förbehållna dem som verkar vara mer rättfärdiga eller som verkar i högre ämbeten i kyrkan. Jag vittnar om att Herrens ömma barmhärtighet finns för oss alla och att Israels Återlösare är angelägen att ge oss sådana gåvor.
Att vara eller bli utvald är inte en exklusiv status som som vi tilldelas. I stället är det du och jag som till sist avgör om vi är utvalda. Lägg märke till hur ordet utvalda används i följande verser:
”Se, många är kallade, men få är utvalda, och varför är de inte utvalda?
Eftersom deras hjärtan i så hög grad är fästa vid det som hör denna värld till och de strävar efter att äras av människor” (L&F 121:34–35).
Innebörden i de här verserna är tydlig. Gud har ingen lista med favoriter där vi får hoppas att våra namn en gång ska hamna. Han begränsar inte ”de utvalda” till ett litet antal. I stället är det vårt hjärta och vår strävan och vår lydnad som slutligen avgör om vi ska räknas som en av Guds utvalda.
Enok undervisades av Herren om just denna lära. Lägg märke till hur ordet välja används i de här verserna:
”Se dessa dina bröder. De är mina egna händers verk, och jag gav dem deras kunskap den dag jag skapade dem, och i Edens lustgård gav jag människan hennes handlingsfrihet.
Och till dina bröder har jag sagt och även givit dem budet att de skall älska varandra och att de skall välja mig, deras Fader” (Mose 7:32–33, kursivering tillagd).
Som vi lär av dessa verser var den grundläggande avsikten med handlingsfrihetens gåva att vi skulle älska varandra och välja Gud. På så sätt blir vi Guds utvalda och inbjuder hans ömma barmhärtighet när vi använder vår handlingsfrihet till att välja Gud.
Ett av de mest välkända och oftast citerade skriftställena återfinns i Mose 1:39. I den versen beskrivs tydligt och kortfattat den evige Faderns verk: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (kursivering tillagd).
Ett motsvarande skriftställe finns i Läran och förbunden och beskriver med liknande klarhet och tydlighet vårt främsta verk som söner och döttrar till den evige Fadern. Intressant nog tycks den här versen inte vara lika välkänd och citeras inte lika ofta. ”Se, detta är din uppgift, att hålla mina bud, ja, av all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka” (L&F 11:20; kursivering tillagd).
Alltså är Faderns verk att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn. Vårt verk är att hålla hans bud av all vår förmåga, själ och styrka — och därigenom blir vi utvalda och genom den Helige Anden tar vi emot och känner igen Herrens ömma barmhärtighet i vårt dagliga liv.
Vi välsignas med att få inspirerade råd från ledarna för Frälsarens kyrka — lämpliga råd för vår tid och för våra omständigheter och för våra svårigheter. Vi blir undervisade, upplyfta och uppbyggda och vi kallas till omvändelse och stärks. Liksom ni är jag nu ivrig att handla enligt de påminnelser, råd och den personliga inspiration som vi har välsignats med. I sanning: ”Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk” (Ps. 145:9).
Jag är tacksam för återställelsen av Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith, och för den kunskap vi har i dag om Herrens ömma barmhärtighet. Våra önskningar, vår trofasthet och vår lydnad inbjuder och hjälper oss att urskilja hans barmhärtighet i vårt liv. Som en av hans tjänare betygar jag att Jesus är Kristus, vår Återlösare och vår Frälsare. Jag vet att han lever och att hans ömma barmhärtighet är tillgänglig för oss alla. Vi kan alla ha ögon som klart ser och öron som tydligt hör Herrens ömma barmhärtighet då den stärker och hjälper oss i dessa sista dagar. Må vårt hjärta alltid vara fyllt med tacksamhet för hans rika och ömma barmhärtighet.
Illustrationer Keith Larson