Din skörd blir förstörd!
Ben E. Fowler, Utah, USA
När vi i vår familj förberedde oss för att beseglas i templet i Logan i Utah hade vi på nytt bestämt oss för att följa Jesu Kristi evangelium. Vi bestämde oss särskilt för att vi alltid skulle betala tionde. En kort tid efter vår besegling flyttade vi till Wyoming för att försöka oss på jordbruk.
Det var i slutet av april när vi började förbereda drygt 120 hektar land. Vi brände buskar, jämnade ut marken och grävde diken. När vi äntligen började plantera var det redan långt in på planteringssäsongen. Jag bestämde mig för att odla korn som har en kort växtperiod.
Jag hade planterat flera hektar när en bonde i närheten kom över och sade: ”Du har slösat bort tid, energi och pengar. Det är för sent. Din skörd kommer att vara förstörd före den 21 augusti!”
Han tog en handfull jord och fortsatte: ”Du har torkat ut jorden med allt krattande, brännande och utjämnande. Fröna slår inte rot utan vatten.”
Jag visste att jorden var för torr, men vi hade redan investerat så mycket pengar i grödan att jag bestämde mig för att fortsätta plantera. Jag hade tro på att vår himmelske Fader skulle hjälpa oss eftersom vi hade gjort vårt bästa för att förbereda jorden och eftersom vi hade betalat ett fullt tionde. När jag hade planterat allt knäböjde jag i bön tillsammans med min familj och bad om hans hjälp.
Dagen därpå började det regna, ett perfekt regn som var tillräckligt milt för att inte skölja bort fröna eller den fina jorden på kullarna. Våra innerliga böner och långa, jobbiga arbetsdagar hade inte varit förgäves.
Under våren och sommaren arbetade vi tolv till fjorton timmar om dagen, sex dagar i veckan, med att vattna, bygga stängsel och förbereda för skörden. Vi höll också våra löften till Herren genom att betala tionde och tjäna ihärdigt i våra ämbeten i församlingen. Säden växte sig vacker och riklig. Kornplantorna tycktes hoppa upp ur marken. När slutet av säsongen närmade sig blev vi oroliga för att det hade blivit för kallt för att grödorna skulle klara sig. Vi bad att Gud skulle bevara våra grödor, och vi hade tro på att han skulle uppfylla sitt löfte till dem som betalar tionde: ”Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken” (Mal. 3:11).
Den fruktade dagen, den 21 augusti, kom, och det gjorde även frosten. Men när jag gick ut på fälten dagen därpå såg jag att våra grödor hade bevarats. Flera veckor senare fyllde vår kornskörd många lastbilslaster som vi kunde sälja med avsevärd vinst.
Sommaren därpå lyste våra alfalfa- och kornfält klargröna mitt i det dammiga buskageklädda landskapet. En dag i slutet av augusti höll jag på att vattna när jag såg en hotfull mörk storm närma sig. ”Å nej”, tänkte jag, ”hagel!” Jag knäböjde på fältet för att be med vetskap om att våra grödor skulle förstöras. Stormen kom fort. Jag kunde se haglet falla norr och söder om mina fält. Jag gick bort till det norra stängslet. Det hade kommit hagel precis på insidan av stängslet men inte längre in. Jag gick snabbt bort till det södra stängslet. Haglet hade fallit precis utanför. Våra grödor var orörda!
Våra grannar var imponerade av vilken tur vi hade haft, och jag kom ihåg Malakis ord att ”alla folk skall prisa er lyckliga” (Mal. 3:12). Vi hade verkligen blivit välsignade. Jag är tacksam för att Gud håller sina löften när vi gör vårt bästa för att lyda hans bud.